conclusion

Det är märkligt hur dagar kan ta oväntade vändningar. Efter att ha stressat som en idiot för att vara i trelleborg till halv 9 så upptäckte jag att kursen jag skulle hålla i är flyttad till eftermiddagen, UTAN att jag har blivit informerad.

Detta gjorde att jag helt plötsligt hade fyra timmar tillgodo i ett höstkallt Trelleborg. So what to do tänkte jag.

Begav mig inåt stadens centrum, otroligt på alerten för att inte missa det. Tog en gågata till vänster, sedan ur ingenstans kom ett fik, namnet förblir hemligt då jag inte kommer ihåg det. Steg in med förhoppningen att i alla fall få sitta ner och ta en kopp kaffe. Det blev mycket mer för på en skylt framför disken stod det två alternativ som var för sig lät fantastiskt. Jag fastnade för alternativet frukosttallrik för 60 kronor. Ställde mig framför kassan, försökte låta så oskånsk jag kunde. Detta för att ifall jag gör bort mig så kan jag alltid skylla på att jag inte är från trakten, smart pelle, smart!!
Men beställningen gick utöver förväntan och tallriken dök upp tillsammans med en kopp kaffe och ett glas juice. Tallriken innehöll skinka, ost, frallor, melon, apelsin, ägg, tomat, gurka och sallad. Vilken frulle!!!

Satte mig på ovanvåningen med utsikt över lokalen men med fönstret i ryggen. Där tillsammans med denna magiska tallrik och en Trelleborgs Allehanda så vände dagen från en seg morgon med missad sovmorgon till en fantastisk frukost med lokalanyheter jag aldrig hört talats om eller ens brydde mig om. Jag kunde vara lite som på semester.

Utanför började staden sakta vakna till liv, tidningen var redan utläst sedan länge när jag tog upp min dator, kopplade i internet och försvann från semestern in tillbaka till verkligheten.

Jag måste försöka fly bort från den oftare, mår lite bättre i själen då.

Detta blir lite av min resedagbok, eller tankebok som jag hellre kallar det.

Igår bar det iväg. Först så jobbade jag dygn på söndagen och slutade således klockan åtta måndagsmorgon. Flyget gick inte förrän halv 3 på eftermiddagen så stressigt hade jag det inte. Packat hade jag dessutom gjort under lördagen.

Så direkt på morgonen åkte jag och Sebbe ner till konferens E-huset (espresso house) och tog en klassiker frukost med kaffe. Satt och småtjatade om allt och inget. Man jag kunde inte fokusera, började faktiskt känna resnerverna komma in. Fick skjuts till tågstationen och ställde mig och väntade. Kände att jag hade förlite kläder på mig för det svenska vädret, började frysa lite om fötterna. Många tankar flög genom huvudet och kunde inte riktigt greppa någon av dem. Kollade pass, biljett för femte gången den morgonen när tåget äntligen kom in och jag kunde sätta mig ner och ta det lite lugnt.

Tåget anläder till Kastrup, jag smiter upp och får telefonsamtal av my man Håkan som undrar om jag beställt tröjor till Young Rescue och lite annat. Det har jag givetvis inte då jag återigen totalt glömt bort det. Men i alla fall så under tiden jag pratade med honom letade jag efter inchecknignsdisken. Hittade den och det var meeega kö. Bara att ställa sig och tacka gud för att jag köpte en ny Mp3 spelare i lördags. Lyssnade på ett par skivor innan det var min tur att bli kallad fram till disken.

När killen bakom disken insåg att jag reste själv så fick jag ett erbjudande att åka med ett annat thai air flyg via frankfurt istället eftersom det var överbokat på det flyget jag skulle åkt med från början. Och som tack för att jag ställde upp där skulle jag få 600 euro i handen. Men detta var bara om det behövdes bokas om. Jag tackade och tog emot min standby biljett och väntan började. Jag åt lite mat och lyssnade på musik, surfade lite och annat skoj man kan göra på en flygplats. När de började kalla att det började närma sig avgång för mitt ordinarie flyg hade jag inte hört något så jag gick fram till gaten och fick få reda på att de inte behövde min plats denna gången men som tack för hjälpen så uppgraderade de min biljett. Så jag fick helt plötsligt åka första klass med allt vad det innebär. Extra benutrymme, kudde, filt, full service, tre rätters mat, fri dricka (valfri dricka) och egen tv skärm. Hamnade bredvid en lite äldre men trevlig dansk försäljare för ett företag som gör maskiner till kycklingsslakterier. Det finns då alltid något nytt att lära. Hans tjänst gick nog ut på något annat men som jag tänkte när jag hörde det så måste den gå ut på att resa så mycket som möjligt och så långt som möjligt. Han hade varit i Dubai förra veckan, hemma i Århus över helgen och nu var han påväg tll sidney för att stanna i enbart tre dagar. Stackars sate att resa. Men får man göra det som vi gjorde så kan man inte annat än tacka och ta emot :P

Flyget pågick under lång tid, tio timmar är riktigt lång tid om man inte har något direkt fysiskt att göra. Först snackade jag och Hans, sedan så åt vi mängder av god mat och till slut försökte jag sova. Svårt att sova på ett flygplan men det gick nog. Tokvaknade när det var dags för efterrätt. (har nog ett sjätte sinne för det där med kakor)

Väl framme i Bangkok var det verkligen som att glida in i en fantasivärld. Mängder av små thailändare, konstiga skyltar, men framför allt den otroliga värmen. Och det var ändå i en flygplats med AC. Jag gick igenom tullen, immigrationsdisken och tog mitt bagage. Ville få tag på Angelique så snabbt som möjligt eftersom det var hos henne jag skulle sova inatt. Fick inte tag på hennes mobil utan jag fick leta efter ett WiFi nätverk. Loggade in och märkte att hon inte skulle vara här när jag var här. Vilken besvikelse men samtidigt skönt. Detta innebar att jag kunde sticka direkt till hennes lägenhet och sova vilket var verkligen vad jag behövde. Tog en taxi, och han hittade direkt hem till henne. Tog ut nycklen och smet upp till åttonde våningen. Väl där inne möttes jag av en über söt lapp som beskrev do and dont's i stan men även lite självförtroende höjande adjektiv. Som sagt, tråkigt att hon inte var här.

Jag loggade in på hennes närverk och kollade fejan lite, kände mig lite ensam men mest trött. Satte i gång AC:n för det var riktigt varmt trots att det var nio på morgonen. Pluggade i hörselskydd för att slippa höra fläktjävlen och sedan toksomnade jag.

När jag vaknade insåg jag att jag inte hade skaffat en adaptor till datorsladden, kunde alltså inte ladda den. PANIK! hur ska jag nu kunna hålla kontakten med omvärlden. Låg ett tag sedan tänkte jag klart, först gå och duscha sedan smita upp och kolla till poolen, därefter äta brunch (fantastiskt ställe förresten) och sedan handla. För att därefter ta en taxi till ett enormt köpcentrum och där införskaffa mig en adapter. När jag gick på köpcentrumet så insåg jag att det är jäkligt billigt där men om jag köper allt för att det är billigt blir det inte billigt i längden, if you get what I mean.

Gick en runda i området och begav mig hemåt igen. Behövde verkligen sova lite till så jag la mig och somnade en timme till. Värmen var otrolig även om bägge AC maskinerna gick för högvarv. Det var som ett tecken från ovan att bege mig till poolen och inviga den. Den var svalkande och belägen på 16 våningen med utsikt mot centrala Bangkok. Otroligt, ska försöka få in någon bild här sen. Simmade runt lite och bara njöt av att vara själv.

Kvällens måltid blev något så tråkigt som en pizza, nära och enkelt. Men oj vilken pizza. Stenugnsbakad och med rökt lax och räkor. En ny favorit! Drack även min första Singha, smakade som en heineken eller annan ljus, blasköl men passade jäkligt bra i värmen.

Nu är det bara lägga sig som gäller, ta det lugnt. Ska försöka sova ordentligt inatt för att bege mig upp och träna imorgon bitti innan det blir en brunch igen. Därefter tänkte jag faktiskt utforska stadens kärna. Åka till Ku Soan Road eller vad den kallas och traska runt där omkring. Stannar här i ett par dagar till har jag bestämt mig. Får se om jag kanske åker på torsdag eller fredag. Har inte riktigt koll på hur jag ska ta mig till Koh Samet men får läsa igenom Lonely planet som Angelique har så kanske där finns med något.

Over 'n out!

"NEJ!", "Gå och lägg dig!", "FOT!", "SITT!". Jag är redan trött på uttrycken men har ytterligare tre dagar kvar att vakta hundarna. Jo, jag är lite trötter och bitter. Men förstå mig rätt. Jag gilar hundarna, jag är bara en kattmänniska.

Idag är det lördag, jag vaknade i morse av att Håkans väckarklocka ringde. Att jag inte kollade på den innan jag gick och la mig gjorde mig lite ledsen. Det är Håkans hundar jag passar och det är även hans hus jag bor i nu under helgen. Allt för att vara nära hundarna.

Håkans pappa hade erbjudit sig att passa hundarna någon dag men jag tackade nej då jag trodde att min landlord behövde sin lägenhet i helgen och jag då inte hade någonstans att bo. Men nu måste jag ringa honom och be om hjälp ikväll. Min bror och hans band spelar på The Rock i Köpenhamn. Vill gärna se han spela och Köpenhamn är det tyvärr inte varje dag man är i.

Men det var ju själva f*n... måste sticka... hundarna behöver höra några av fraserna i början...

Mustafa Mohamed. Så heter löpningarnas konung här i Sverige. Han springer som en gud och är Sveriges hopp i marathon sammanhang.

På lappen för anmälning inför Göteborgsvarvet i maj så skrev jag upp mitt smeknamn, Pelle. Det hade stått där länge tills jag idag gick förbi och av en händelse så såg jag att någon hade lagt till ett = Mohamed Mustafa. Jag har alltså en enorm press på mig från grabbarna på station.

Så jag tänkte att jag skulle ha en liten träningsdagbok här på denna bloggen.


Vi börjar med idag 5/3.

Idag jobbar jag dygn, ingen speciell träning utan innebandy där vi unga vann en jordskredsseger över de gamla. Vi krossade dem totalt, deras självförtroende var nere i botten och vi kommer leva länge på denna seger.

Tänkte springa imorgonbitti innan jag går av. Men det tyckte inte min kropp, har minsann gått och fått ont i halsen. Är alltså sjuk... IGEN!!! typiskt.

Sitter en tidig kväll på brandstationen. Solen håller på att gå ner bakom staden och lugnet råder i Landskrona. Då dyker minnena upp. Minnen som ingen kan ta ifrån mig. Minnen som gjort mitt liv till en behaglig resa. Bland dessa minnen så dyker där upp en låt på spotifylistan som får mig att haja till. Det var denna. Under min musikaliska resa i livet så har jag fått många livbojar som räddat mig från fördärv och lett in mig på vägar jag inte visste fanns. Jag är oerhört tacksam för dessa vägar och för vägvisaren som utan tvivel, osjälviskt gett mig sparken in på dess krokiga men fantastiska bana.

 

Tack!

Hawksley Workman – Your Beauty Must Be Rubbing Off

Tomas Andersson Wij – Tommy och hans mamma - album vers

Nä det har jag inte, återigen en lockande rubrik.


I have a disease but I cured it with my brain

Egentligen inte ett dåligt citat från Charlie Sheen. Man kan bota det mesta med huvudet. Man kan även få sjukdomar från huvudet. Märklig sak den där hjärnan.



Jag såg ett program på SVT härom dagen där en läkare opererade parkinson patienter medans de var vakna. Han satte fast deras skalle i en ställning och därefter så öppnade han skallen med två hål och opererade in elektroder som sände elektriska signaler så att skakningarna upphörde. Givetvis hade patienterna bedövning. Men jag tyckte ändå det var märkligt. Att något så enkelt som elektriska signaler kan göra att en människa får livsglädjen tillbaka.

Hjärnan kommer alltid att faschinera mig och jag kommer att försöka lära mig så mycket som möjligt om den. Det roliga är bieffekten av att lära sig om hjärnan och framför allt psykologi. Jag lär mig otroligt mycket om mig själv. Hur jag beter mig, hur jag uppfattas av andra, hur jag tänker egentligen och massor mer. Väldigt nyttigt. Jag inser hur lite jag egentligen kan om mig själv.

Detta för mig obestridigt in till USA och deras know it all mentalitet. Kan de inte det så är det inte värt att kunna. Deras syn är den ända rätta. Behöver jag säga mer än argumentet om vapen?




dagens visdomsord:

A fool flatters himself, a wise man flatters the fool.

Märklig rubrik eller hur? Du blev lite intresserad av den.

Jag var hos mina föräldrar igår för att hjälpa till att spika fast en pappvåd som lossnat från taket när det stormat härom dagen. jag klättrade upp på ranglig stege, ännu sämre halvt sönderrostad stege fast på taket och sedan ytterligare en stege som jag flyttade till det aktuella stället.

Väl där uppe tittade jag mig runt, utan besvär kunde jag titta både ner på gräsmattan nedanför, på bilar som körde förbi på 112:an och även se utsikten med Skälderiken som höjdpunkt. Detta kanske inte är så märkligt men jag har börjat föra över det pappa filmade när jag var liten till DVD format. Många minnen kommer igen. Ett är otroligt starkt när jag sitter på taket och blickar ut över världen. Den där jag följde med pappa upp till nästan exakt samma ställe när jag var i tidiga tonåren. Skillnaden från idag var att jag då var otroligt höjdrädd. Jag gjorde det för att försöka bevisa mig tuff. Det gick inte att lura honom mellan mina ynkliga kvid och halvt utstickande ögon fulla av rädsla.

Nu tio år senare så är jag uppe på taket själv. Pappa har opererats och har stränga order om att inte göra något fysiskt tungt på en månad. Men jag hade gjort det även om han inte varit skadad. Jag har förändrats en del. Förhoppningsvis till det bättre men det vet man först efteråt.

Jag är lite bittrare, lite kaxigare, lite trögare, lite starkare, lite torrare (humorn) men framför allt är jag lite mognare.


hoppas jag....

Fick ett roligt mail härom dagen.

Hur man irriterar någon som sitter jämte dig på flyget:
1. Ta fram din bärbara dator.
2. Öppna den långsamt.
3. Starta den.
4. Se till så att personen  jämte tittar på skärmen.
5. Öppna internet.
6. Blunda och luta huvudet bakåt.
7. Ta ett djuptandetag och klicka på följande länk:
http://www.thecleverest.com/countdown.swf
8. Titta hur personen reagerar!!
PS. Glöm inte anlita en riktigt bra advokat! :)


jag gillar det... kanske dags att testa när man flyger till Bangkok i april.

Psykologi är fantastiskt intressant. Jag kan inte säga hur och när men intresset har ökat med åren och nu funderar jag allvarligt på att ta kurser i det. Inte studera till psykolog eftersom jag älskar mitt jobb. Men kom på nu att det förmodligen hade varit en bra kunskap att ha inom mitt yrke.

Att man kan lura hjärnan har jag förstått sedan länge. Det började med att pappa lärde mig ett knep för att klara av jämna matcher i fotbollen. Jag var ju målvakt och i jämna matcher hade jag en förmåga att må dåligt och tänka negativa tankar vilket gjorde att jag aldrig klev fram i de matcherna och gjorde de räddningarna som behövs för att ett lag ska vinna de matcherna.
  Men pappas knep var att tänka i positiva tankar. Det låter kanske enkelt men det gick helt enkelt ut på att slopa meningar som "jag ska INTE släppa in denna bollen", "han får INTE skjuta in denna", "Han kommer INTE sätta den här straffen" osv. 
  Enligt pappa då och enligt min egna erfarenhet och böcker jag läst så funkar det kort så här. Hjärnan uppfattar inte ordet "INTE", utan läser då helt enkelt meningarna så här "Jag ska släppa in denna bollen", "han får skjuta in denna", "han kommer sätta denna straffen" osv.

Denna upptäckt (med hjälp av min pappa) visade på att hjärnan är otroligt komplex. Jag upptäckte även att det som är komplext är något som intresserar mig. Till en viss grad vill säga. Men att lära sig om hjärnan och utöva lite lekmannamässig psykologi på mig själv är otroligt intressant.

Nu har det kanske inte hjälpt så mycket rent hur jag mår men jag tror ärligt talat att jag hade mått sämre under längre stunder om jag inte använt mig av vissa metoder.

I alla fall. Det jag ville komma till är ett program som jag såg på vetenskapens värld härom dagen. Om hur vissa forskare gjorde för att få fram den information om hjärnan som finns idag. Man opererade hundar så en salivsamlare satt på kinden för att se hur salivproduktionen satte igång vid vissa trigger akter. Detta gjorde man på barn också. Man försökte med elchockar radera ut minnet på ungdomar. Man sövde personer i veckor för att radera vissa minnen. Detta var sjuuuka bilder att se.

  Men samtidigt så gjorde det mig än mer intresserad.  Låt se om det finns några distanskurser....

Det en något speciellt med att vara ensam. Det tär på ett socialt psyke som mitt.

Så länge som jag varit singel nu har jag aldrig varit, så ensam som jag varit nu med en av mina bästa vänner i Umeå, en i Helsingborg och en annan i Gantofta så är det svårt att få den närhet och kontakt som man vill.

Men däremot så har jag börjat gilla situationen. Mycket tack vare att jag fixat dator och lyckats "låna" ett nätverk. Man får kontakt enkelt via nätet till vänner man inte sett eller pratat med på mycket mycket länge. Nätet är inte bara till ondo alltså.

Okej detta kommer inte bli det mest genomtänkta inlägget jag någonsin har lagt in här men måste börja skriva lite igen :)

Såg förresten Ladder 49 igen häromdagen. Det var ett tag sedan jag såg den och mindes att jag då tyckte den var fjöntig eftersom jag gick brandutbldningen då. Men nu så fastnade jag vid den. Okej, brandscenerna var töntiga och overkliga men däremot vänskapen på stationen är sann. Jag trivs oerhört bra med mitt jobb och ser det som Jack Morrison och de andra har på stationen i Ladder 49 som vi också har det på "min" station. Vi är ett tajt gäng. Varje gång jag inser den vänskapen så blir jag nästan tårögd. Jag har många kollegor som stöttar mig. Vad jag har gjort för att förtjäna det vet jag inte men jag tackar dem varje sekund i mitt huvud.

Imorgon är det dags att jobba dygn. Jag kommer jobba med skift D och dessa är fantastiskt roliga då de hela tiden försöker komma på practical jokes att skämta med varandra :P   jag har ett par på gång men måste fundera ut lite närmare.

Egentligen är jag inte så ensam som jag vill tro men hur skoj är det om man hela tiden ska vara glad och aldrig deppig???

Det är skift D som har kommit på "Fantomen".

Detta är en klassisk fras som stämmer oroväckande bra, på vissa. Jag satt på tåget hem från Helsingborg nyss efter att ha insett att jag inte vet så mycket och då enligt denna fras borde tro att jag kan allt. Men jag har föroppningsvis lite självinsikt.
Däremot så råkade jag höra. Eller råkade är fel ord, jag kunde inte undgå att höra deras höga stämmor. Tre tjejer eller yngre damer om du så önskar, satt och diskuterade problem med att köra windows sju via ett windows 08 serversystem. Deras kommentarer och framför allt den tyskbrytande tösens inlägg fick mig att inse att vissa som kan väldigt mycket ständigt måste berätta det.
Det är inte alltid så att de vill vara bäst eller ens vara irriterande för omgivningen men däremot så kan de inte låta diskussionen fortgå med felaktig information även om denna information inte är relevant för berättelsen i det stora hela.

Detta är vad jag tror föder besserwissar. Strävan efter att all information ska vara rätt.

Men här kommer det kluriga, hur vet de att just deras information är rätt. De vet mycket och har inlägg i varje diskussion men ändå så har de inte alltid rätt. Jag vet inte om du varit med om situationen men att sätta en besserwisse på plats geom att bevisa deras felaktighet är en tillfredsställelse utöver denna värld. Taskigt men skönt skulle man kunna sammanfatta det till.

Så kort sagt, ju mer man vet ju mer inser man hur lite man vet stämmer inte på alla.

You will survive, will never stop wonders
You and sunrise will never fall under
We should always know that we can do anything - Jónsi "Go Do"

Spelet är över. Bokens omslag är nu det som skyddar den. Minnena från läsningen finns kvar på näthinnan, sida efter sida har vi läst tillsammans. Ibland på varsitt håll men innehållet var detsamma från start till slut. Diskussionerna när vi träffades var överväldigande. Det band som knöts kring boken kommer aldrig knytas upp.

I see you're colourful
I see you in the trees
I see you're spiritful
You're in the breeze

Det kom stunder innan boken stängdes då jag såg oss två testandes varianterna på ovetande, de funkade allt för ofta för dig. Du hade det i dig. Vänligheten, öppenheten, glädjen, skämten, allt kom naturligt för dig oavsett situationen. Problem excisterade inte i din värld, de var bara grästuvor att hoppa över. Den frihet jag kände i din närhet var obeskrivlig, den förmåga att göra allt ens drömmar kunde fantisera om, den förmågan hade du.

Jag lärde mig mycket av dig och kommer fortsätta lära mig. Du var som en mentor i livet, lärde mig leva det på ett sätt som jag ville och som du tillät mig. Din personlighet var unik, kombinationen av drivkraft och en härlig vän är svår att kombinera.

Jag skriver inte för att du ska läsa, jag skriver för att jag måste. Jag ville säga allt detta till dig men trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag inte skulle hinna. Det fanns inte med på kartan. Detta var bara ett hinder du skulle hoppa över som du gjort med många andra.

Istället får jag skriva med tårarna rinnandes längs kinderna och med gråten i halsen. Tur du inte ser mig nu, du hade tyckt jag var patetisk och sedan föreslagit en öl nere på Hampan. Den ölen hade jag behövt. Eller, kanske inte ölen men ditt sällskap. Har mycket inom mig som jag vill säga till dig, mycket som jag ville att du skulle få höra och dela med dig av din kunskap och dina tankar kring på ett sätt som bara du kunde.

Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur bra vän du var och hur härligt det var att enbart vistas i din närhet. Istället kommer jag berätta det när vi träffas nästa gång, för det gör vi oavsett vad du vill eller inte så ses vi.

Jag är inte rädd för döden längre, jag vet att jag har en fantastisk vän som möter mig på andra sidan och hjälper mig tillrätta.

Tack Johan för att jag fick vara din vän och för alla trevliga stunder vi delat. Du ska veta att du är mer saknad än jag kommer kunna erkänna. Det gör ont... det är allt jag kan säga. Det gör oerhört ont inom mig. Ta väl hand om dig och passa på att vila upp dig tills vi ses.

Johan, jag säger inte hejdå utan på återseende.


Vila i frid min vän...


Every time, everyone, everything's full of life
Everyday, everywhere, people are so alive

We should all be (Oh Oh Oh) alive!

citat från Jónsi "Animal Arithmetic"

Jag står ensam inför en jury. Domaren sitter på min högra sida och har gett mig ordet. Jag funderar ut vad jag ska säga, "jag är väl medveten om vad jag är anklagad för..". Här slutar meningen i mina tankar, för jag är verkligen inte medveten om vad jag är anklagad för. Juryns anklagande blickar tittar på mig, jag kan inte möta dem. Vad är det jag har gjort?

-"Den anklagade har nu en minut på sig att börja sitt anförande" lyder domarens bryska röst.

Faaan! vad ska jag säga? Jag tittar mig oroligt omkring i rummet, ser publiken som väntar spänt på hur jag ska ta mig ur detta uppenbarligen krångliga läge. Jag känner paniken komma, hur ska man försvara sig mot något man inte vet? Hur ska jag få juryn att titta med blidande ögon istället för med de kalla och anklagande blickar de ser med nu?

-"Nåå, tänker Herrn börja snart?"

-"Absolut herr Domare, jag väntar bara in stämningen"

-"Men då så, stressa inte men det är bara tio sekunder kvar"

-"Det är lugnt Herr domare, jag börjar strax"

Tänk, tänk, tänk...

Det är tomt, när man som bäst behöver sin polare i huvudet är han borta. Så mycket för den vännen, sticker så fort det blir hett om öronen.

Sekunderna går sakta. Domaren tittar på mig nöjt. Juryn lutar sig lugna tillbaka i sina stolar, han kommer inte på något.

Jag suckar tungt och tittar ner i marken.

-"Då anser jag att denna domstol gett den åtalade tid att påbörja och utföra sitt anförande. Då den åtalade inte gjort detta anser jag att domen kommer kvarstå, ett evigt liv i tystnad.


tanken kommer igen,  va fasiken är det jag gjort?

Har du en bil?

YOU LUCKY BASTARD!

har du en bil vars kopplingsvajer fungerar?

YOU LUCKY LUCKY BASTARD!


Körde hela vägen från Vagnmansgatan Helsingborg till Mjöhult utan en fungerande koppling. Snacka att köra på helspänn hela tiden.

Hur kanske du undrar?

Det är en yrkeshemlighet hos oss som kör gamla, skrotiga bilar.



PS! Lyssna på motorn, känn(tvinga) in växlarna

Svara ärligt på frågorna och du får reda på vilken fotbollskommentator du är mest lik.

1. Barca spelar, du tittar på. Zlatan finns på plan. Vem pratar du om?

A. Zlatan och ännu mer Zlatan

B. Messi i och med att han har bollen och skojar bort halva motståndar försvaret

C.Du pratar inte om någon spelare utan berömmer Barca's laginsats och hur väl deras rörelser skapar utrymme för exempelvis Messi.

2. Det är en viktig topp match och kameran zoomar in Pep Gardiola. Matchen står och väger, vad säger du?

A. "Här ser vi Pep Gardiola som för kvällen har på sig en brun piké tröja och ett par chinos, rätt fräsigt om jag får säga det själv".

B. "Pep Gardiola har lite att tänka på"

C. "Om jag vore Pep skulle jag lyfta upp Alves mer i anfallsspelet. Hans högerfot kan bli guldvärt i ett avgörande läge".

3. Matchen spelas på en för övrigt bra plan, men efter en glidtackling har en rejäl tuva fläkts upp. Kameran visar givetvis denna, vad säger du?

A. "Här ser vi en lucka, undra vart den leder"

B."planen kan lätt ta stryk vid sådana här viktiga matcher"

C."Om bildproducenten hade varit med lite hade vi sett en magisk överflyttning av Atletico Madrid's försvarare"


Har du svarat med flest:

A:  Tyvärr, du är lik TV4 sportens Jesper Hussfelt

B: Du är lik Viasats Ola Wenström

C: Grattis! Du är mest lik Glen Strömberg.