åka tåg
Jag tycker det är rätt skoj att åka tåg.
Det för samman två roliga sysselsättningar, att resa samt att titta på folk. Det är otroligt hur så små sysslor kan vara så roliga. Även om resans mål har stort värde så säger jag som the Hives give me a ticket and I won't be long. För så känns det. Resa är otroligt sjovt och hade jag bara haft råd så hade jag inte bott på samma hotell om ens i samma stad speciellt länge utan jag hade begett mig ut efter nya upptäckter och erfarenheter. Man kan säga att jag är lite som Columbus i fel tidsålder. Taskigt. Men bara genom att åka från Helsingborg till Nybro har gett tillfredsställelse inom resandets smått omättliga lust.
En av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv var när jag tågluffade genom Europa med min barndomsvän Andreas Eriksson. Han, jag och två stora ryggsäckar. En resa jag mer än gärna gör om. De minnena som skapads på den resan har ättrat sig fast i tankarna och varje gång jag åker tåg tänker jag på någon detalj från just den magifyllda resan. Som när jag åkte till Nybro kom jag att tänka på när jag och Andy reste från Lyon till Barcelona via en liten skitby på gränsen mellan Frankrike och Spanien. På denna lilla skitorts tågstation bytte vi i stort sett bara tåg men den känslan att åka in Spanien och Catalunya var näst inpå obeskrivlig. En blandning av trötthet som snabbt glömdes till förmån för spänning, lättnad, upprymdhet och andra känslor som poppar upp när man är nära en punkt som hypats i nästan tre veckor. Som du förstår var det ingen slump att det blev just Barcelona. Denna magnifika stad som har allt jag kan begära. Ett livligt stadsliv och en lugn och skön strand bara 2 minuters gångväg från centrum. mmm Denna staden...
Jag måste bara berätta vad jag gjorde på denna stranden förutom att sola och skratta åt fula, bleka engelsmän som spelade någon udda form av fotboll, svårt att se vad det var men det liknade nästan rugby fast med bollen mer vid fötterna än i händerna. Men det var inte det jag tänkte berätta om utan när jag och Andy låg och lapade sol lika entusiastiskt som den killen snett bakom mig på tåget mot Nybro läste PUNKT.se Öresund för femte gången. När vi låg där så tänkte vi att något måste hända. Vi halvsatte oss upp och med spända magar (man har en image att bibehålla) så tittade vi oss omkring. Det vi såg var en typisk syn för stranden vi hängde på. folk till höger och vänster och inget UFO i närheten. Typiskt tänkte vi , ingen action a lá Independence day idag heller. Det här måste vi alltså ta tag i själva. Vi insåg att närmsta aktivitet var att bli slaktade i en engelsk fotbollsrugbymatch och valde att ta vår nyinköpta boll och bege oss till havets svalka. Men våra mobiler, klockor och framför allt pengar??
hmm.. den tåldes att tänka på.
Tidigare hade vi bara kunnat gå en i taget och det är lika skoj som att ladda ner en film, bränna ut den och sedan märka att den inte fungerar. Ett omfall krävdes. Vad kan man annars göra, två svenska killar på en strand i Barcelona?
RAGGA!!
Nu gällde det att svepa med blicken lagom diskret för att hitta lämpliga offer. Två stackars Österrikiska tjejer låg närmast till hands om vi inte var sugna på bleka engelska groupies som samlats vid rugbydans banan. Och helt ärligt var vi inte det. Så på kracklig tyska försökte vi få kontakt. Vi började med att fråga var de kom ifrån och vad de hette. Sedan klassikern "Sprechen Sie English?" Det gjorde de självklart så vi frågade helt sonika om de kunde passa våra värdesaker medans vi tog oss ett bad. Lagom förvånade sa de eeeh ja men vi var redan halvvägs ner mot vattnet. Vi började sessionen i vattnet med att simma på måfå och kasta vår fina boll mellan oss men det övergick snabbt till en diskussion angående om vår "raggning" gått hem eller inte. I våra huvuden var det succé, vi var lika grymma som Mr. Strauss. badet avslutades och vi begav oss till våra nyvunna vänner för att se exakt hur blåögd man är när man kommer från landet lagom. Nä, de hade inte gått sin väg och inte sålt våra saker men vi fick en total förvåning när vi, direkt efter att vi torkat oss och satt oss tillrätta i sanden, fick tillbaka våra grejor men också deras.
Total förvåning uppstod,
vi skulle ju tokragga ni och close the deal!! istället fick vi se två bakdelar guppa ner mot vattnet. Den entusiasm och glädje som uppstått på väg mellan vattnet och handdukarna föll ner lika tungt som den gamla tyska Marken gjorde innan 2:a världskriget. Pladask! Vi kände oss lagom knäckta och funderade på att åka hem direkt när de kom tillbaka för vi kan ju inte bara lämna deras grejor (landet lagoms invånare lyder lagen) men när vi tänkte vidare så kom vi faktiskt inte på någon annan aktivitet som krävde färre än tre hjärnceller än att sitta kvar och kanske kanske kanske hade vi en liten minimal chans att få förslag att hitta på något tillsammans med tjejerna på kvällen. När Ranghild och Daniela kom tillbaka så gjorde vi som alla backpackers gör, utbytte erfarenheter och dessa diskussionerna fortsatte sent in på kvällen där vi satt på Plaza Catalunya och drack gin med apelsinjuice.
Detta är bara en liten del av historien, många många roliga detaljer går att berätta om men det är inget som du ska få reda på.
eftersom jag skrev detta på tåget till Nybro så får jag avsluta som det är tänkt:
Nu är jag snart framme så jag måste sluta och spendera de resterande minuterna med att se trött ut och titta världsvant ut genom fönstret och leka allmänt uttråkad. så gör man när man åker tåg...
Dagens kommentar: det är inte den som skjuter den som gör ont utan kulan som träffar dig
Det för samman två roliga sysselsättningar, att resa samt att titta på folk. Det är otroligt hur så små sysslor kan vara så roliga. Även om resans mål har stort värde så säger jag som the Hives give me a ticket and I won't be long. För så känns det. Resa är otroligt sjovt och hade jag bara haft råd så hade jag inte bott på samma hotell om ens i samma stad speciellt länge utan jag hade begett mig ut efter nya upptäckter och erfarenheter. Man kan säga att jag är lite som Columbus i fel tidsålder. Taskigt. Men bara genom att åka från Helsingborg till Nybro har gett tillfredsställelse inom resandets smått omättliga lust.
En av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv var när jag tågluffade genom Europa med min barndomsvän Andreas Eriksson. Han, jag och två stora ryggsäckar. En resa jag mer än gärna gör om. De minnena som skapads på den resan har ättrat sig fast i tankarna och varje gång jag åker tåg tänker jag på någon detalj från just den magifyllda resan. Som när jag åkte till Nybro kom jag att tänka på när jag och Andy reste från Lyon till Barcelona via en liten skitby på gränsen mellan Frankrike och Spanien. På denna lilla skitorts tågstation bytte vi i stort sett bara tåg men den känslan att åka in Spanien och Catalunya var näst inpå obeskrivlig. En blandning av trötthet som snabbt glömdes till förmån för spänning, lättnad, upprymdhet och andra känslor som poppar upp när man är nära en punkt som hypats i nästan tre veckor. Som du förstår var det ingen slump att det blev just Barcelona. Denna magnifika stad som har allt jag kan begära. Ett livligt stadsliv och en lugn och skön strand bara 2 minuters gångväg från centrum. mmm Denna staden...
Barcelona
Jag måste bara berätta vad jag gjorde på denna stranden förutom att sola och skratta åt fula, bleka engelsmän som spelade någon udda form av fotboll, svårt att se vad det var men det liknade nästan rugby fast med bollen mer vid fötterna än i händerna. Men det var inte det jag tänkte berätta om utan när jag och Andy låg och lapade sol lika entusiastiskt som den killen snett bakom mig på tåget mot Nybro läste PUNKT.se Öresund för femte gången. När vi låg där så tänkte vi att något måste hända. Vi halvsatte oss upp och med spända magar (man har en image att bibehålla) så tittade vi oss omkring. Det vi såg var en typisk syn för stranden vi hängde på. folk till höger och vänster och inget UFO i närheten. Typiskt tänkte vi , ingen action a lá Independence day idag heller. Det här måste vi alltså ta tag i själva. Vi insåg att närmsta aktivitet var att bli slaktade i en engelsk fotbollsrugbymatch och valde att ta vår nyinköpta boll och bege oss till havets svalka. Men våra mobiler, klockor och framför allt pengar??
hmm.. den tåldes att tänka på.
Tidigare hade vi bara kunnat gå en i taget och det är lika skoj som att ladda ner en film, bränna ut den och sedan märka att den inte fungerar. Ett omfall krävdes. Vad kan man annars göra, två svenska killar på en strand i Barcelona?
RAGGA!!
Nu gällde det att svepa med blicken lagom diskret för att hitta lämpliga offer. Två stackars Österrikiska tjejer låg närmast till hands om vi inte var sugna på bleka engelska groupies som samlats vid rugbydans banan. Och helt ärligt var vi inte det. Så på kracklig tyska försökte vi få kontakt. Vi började med att fråga var de kom ifrån och vad de hette. Sedan klassikern "Sprechen Sie English?" Det gjorde de självklart så vi frågade helt sonika om de kunde passa våra värdesaker medans vi tog oss ett bad. Lagom förvånade sa de eeeh ja men vi var redan halvvägs ner mot vattnet. Vi började sessionen i vattnet med att simma på måfå och kasta vår fina boll mellan oss men det övergick snabbt till en diskussion angående om vår "raggning" gått hem eller inte. I våra huvuden var det succé, vi var lika grymma som Mr. Strauss. badet avslutades och vi begav oss till våra nyvunna vänner för att se exakt hur blåögd man är när man kommer från landet lagom. Nä, de hade inte gått sin väg och inte sålt våra saker men vi fick en total förvåning när vi, direkt efter att vi torkat oss och satt oss tillrätta i sanden, fick tillbaka våra grejor men också deras.
Total förvåning uppstod,
vi skulle ju tokragga ni och close the deal!! istället fick vi se två bakdelar guppa ner mot vattnet. Den entusiasm och glädje som uppstått på väg mellan vattnet och handdukarna föll ner lika tungt som den gamla tyska Marken gjorde innan 2:a världskriget. Pladask! Vi kände oss lagom knäckta och funderade på att åka hem direkt när de kom tillbaka för vi kan ju inte bara lämna deras grejor (landet lagoms invånare lyder lagen) men när vi tänkte vidare så kom vi faktiskt inte på någon annan aktivitet som krävde färre än tre hjärnceller än att sitta kvar och kanske kanske kanske hade vi en liten minimal chans att få förslag att hitta på något tillsammans med tjejerna på kvällen. När Ranghild och Daniela kom tillbaka så gjorde vi som alla backpackers gör, utbytte erfarenheter och dessa diskussionerna fortsatte sent in på kvällen där vi satt på Plaza Catalunya och drack gin med apelsinjuice.
Placa de catalunya
Detta är bara en liten del av historien, många många roliga detaljer går att berätta om men det är inget som du ska få reda på.
eftersom jag skrev detta på tåget till Nybro så får jag avsluta som det är tänkt:
Nu är jag snart framme så jag måste sluta och spendera de resterande minuterna med att se trött ut och titta världsvant ut genom fönstret och leka allmänt uttråkad. så gör man när man åker tåg...
Dagens kommentar: det är inte den som skjuter den som gör ont utan kulan som träffar dig
Kommentarer
Trackback
