conclusion

Det är spännande att se hur illa organiserat det kan vara vid ett stort evenemang som uefa u21 em. Mig vetligen kan man skylla på en person, jag kallar han fjompen. Han är ansvarig för alla som volontärar som stewards. Som tur är ansvarar han inte för all säkerhet, då hade jag varit direkt orolig. Det började nästan direkt när jag anmälde mig som volontär. Fjompen gav oss ingen information, och det vi fick veta var egentligen att vi inte skulle göra någonting av vikt och inte lägga oss i. Go känsla man får när man går dit av fri vilja och tar tid från sin fritid för att vara snäll. Det fortsatte i samma stil. Inte veta någonting, men till slut kom det fram att de som ska vara "gruppchefer" är folk som jobbar som publikvärdar under hifs matcher. Jag sliter inte ut mina tangenter med att skriva hur dessa personerna är. Igår när jag var steward vid matchen serbien- italien. Allt verkade ok tills jag träffade min gruppchef. Hon är en stirrig, irriterande, icke stresståligt försök till att verka viktig. När vi skulle samlas hos henne för att få information visade det sig att hon hade noll koll på läget. Det enda hon visste var att vi inte fick snegla på matchen och inte ingripa om någon skulle behöva sjukvårdshjälp. Utan vi skulle strikt stå på våra positioner. Jag ifrågasatte direkt varför vi inte fick ingripa ifall någon behöver sjukvårdshjälp, det var ju en i gruppen som är sjuksköterska. Men nä, vi fick inte göra det, utan vi skulle kalla på henne så fixar hon dit sjukvårdare. Det fortsatte i samma stil. När vi väl stod där så började jag prata med killen som stod närmast mig, han hade sin position 10-15 meter från mig så vi möttes halvvägs och pratade, hade koll på de 0 gäster som kom första timmen. Men när überstürmführern kom blev det andra bullar, måste stå på vara platser, inte prata. Tjopp tjopp! Suck. Går det säga annat än Suck? Efter ett tag kom hon igen och sa att UEFA var ute med delegater och antecknade hur vi skötte oss, "ser du tjejen bakom mig?" sa überstürmführern. Bakom henne stod en tjej med anteckningsblock och i civilakläder. "okej" sa jag och försökte låta imponerad. Det überstürmführern inte visste var att hennes uefa delegat var egentligen en tjej från flen som gjorde en undersökning beställd av svenska fotbollsförbundet utformad av svenska turist och näringslivsinstitutet. Vad ska man säga? Till slut bröt überstürmführern nästan ihop när serbiens "enorma" klack började sjunga och stå upp, för det fick man verkligen inte göra. Hon beordrade alla starka att ställa sig mellan klacken och fotbollsplanen. Riktigt nödvändigt, vi gjorde en onormskillnad. Alla var lugna och sjöng glatt och hade trevligt. Suck. Det lär komma mer galla när jag volontärat klart. Suck Fridens liljor!

Det är lika dumt som det låter. En hamburger restaurang som inte serverar hamburgare. Det är ungefär som en brandkår som inte släcker bränder. Helt sjukt. Är det ett påhitt från min sida?

Nä! för när jag i fredags skulle iväg och handla så tänkte som det hälsofreak jag är att en stadig frukost är viktigt. In på McDrive och på vägen fram till den lilla boxen där en stackare sitter och tar emot ens beställning så tänkte jag noggrant ut vilken meny jag lägga mina pengar på. Skulle det bli en BigMac? nä för tråkig och svåräten i en bil. En Big tasty? Ungefär samma svårighet att äta den i bilen utan att spilla som att sitta på en varm strand med en glass-strut och säga att den inte får smälta. Det fick helt enkelt bli en QP cheese.

"Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa" Lät den något burkiga rösten.

"jo, jag vill ha..... (för att inte tråka ut dig så skriver jag inte hela beställningen)

Ungefär här förväntade jag mig ett pris och ett "välkommen fram till lucka ett". Men döm av min förvåning när tösabiten säger "Klockan är inte tio, vi serverar bara frukost nu".

Om du någon gång råkat äta frukost på Mc Donalds så vet du garanterat att deras frukost inte är mycket att hänga i julgranen. Det krävs en monster beställning för att bli mätt, och då är det inte ens gott.

Klockan var tio minuter i tio och en hungrig Pelle förvandlades snabbt till ett odjur med horn och treudd. "Va?!!? är det sant?!!?? Då får ni fasiken ha er frukost för er själva, hörs!" Jag rivstartade och bredsladdade runt hörnan och innan jag kom ut på parkeringen var jag uppe i 120 km/h.

okej, kanske inte. Så här gick det till.

"inte tio, attans det var ju synd. Men då får jag komma tillbaka senare"

Men jag kom aldrig tillbaka!! Moohahahahaha!!!!!

Victory at last!!

Kaffe, det svarta guldet. En drink jag inte trodde jag var beroende av först men efter att ha börjat på räddningstjänsten så är de svarta dropparna numera ett givet inslag i min vardag. Jag gör till och med bryggkaffe hemma. Det hände förr endast när vi hade gäster och knappt då heller. Vart är jag på väg?

Fylld av sedvanlig nyfikenhet så tog jag reda på lite fakta om kaffe, Got to know your enemy som Green Day sjunger.

Kaffebusken växer vilt i Etiopien, det landet vars barn man ska tänka på när man inte äter upp. Men när en del plantor tagits med till Arabiska halvön och bönorna fraktades ut i världen via hamnstaden Mocka så fick kaffe just namnet Mocka. Visste du förresten att små kaffekoppar kallas mockakoppar? även sockerbitar som är av mindre format än vanligt kallas för Mockasocker.
Det tog ett tag innan kaffet kom till sverige och när det väl gjorde det så var det förbjudet i några år. Den som ertappades att dricka kaffe fick dryga böter.
  Tänk att småsmuttra på en mockakopp och så dundrar ett SWAT team in, bakbinder dig och drar ut dig. Sedan kallar de in bombgruppens underavdelning, kaffegruppen som oskadliggör mockat. Vilken värld!!

Kaffe sorten brasilkaffe består av arabiskt kaffe odlat i Brasilien. Var bara tvungen att säga det, hur sjukt låter inte det? Det finns även arabiskt kaffe odlat i Anderna och i Indonesien. Varför inte odla arabiskt kaffe någonstans där det låter vettigare? Förenade Arabemiraten kanske? Eller byta namn, Indokaffe och KAffand.

Nog om kaffe nu, jag ska avsluta och försöka dricka min kopp innan den blir kall. För finns det något värre än att förväxla socker med salt i matlagning så är det kallt kaffe.

dagens lyssningstips: Ladytron

Idag är det onsdag, mitt i veckan dagen. Man är halvvägs hem (till helgen) men också halvvägs bort från den.

Varför längtar man så mycket till helgen? För att man är ledig är naturliga svaret. Men är man det egentligen?

Jag vet inte hur du brukar göra men jag samlar allt som jag ska göra som tar tid till helgen alternativt till den/de dagar jag är ledig. Är jag ledig då? nä för då har jag inte bara dubbelbokat mig utan kvadrubbelt bokat mig. Rätt taskig planering kan tyckas och givetvis är det kanske så. Men hur lätt är det bara inte att säga "jag gör det sen när jag är ledig".

Ett praktexempel är en repning som jag och en god vän lovade varandra i början på förra året. Den har fortfarande inte inträffat och lär inte göra det den närmsta framtiden. Det sköna är att vi båda förstår. Vi har mycket vid sidan av vår vänskap som tar tid, men vänskapen består ändå.

Nu löser det exemplet sig naturligt då vi båda är med på situationen. Men annars är det enkelt att skjuta upp saker till sen men kruxet då är att det kräver dubbelt så mycket energi att genomföra det.

Diska, enkelt att skjuta upp. Det torkar och blir toksvårt att diska sen
Städa, enkelt att skjuta upp. Dubbelt så mycket att göra sen.
listan kan göras lång....

Nu du, nu är jag brandman. Någon som jag kämpat i över fyra år för att lyckas bli. Om än så är jag det bara under sommaren men det är ändå otroligt stort för mig. Men det är ändå något som stör mig. Blir jag aldrig nöjd??

Kanske inte. För ju mer man får kämpa om en sak ju lättare har man för att hitta nya mål. Man inser att man klarar av nivåer som för tre år sedan bara var en dröm.

Men vad är det då som saknas? Jo, det är givetvis larmen. Jag har jobbat sedan 08:00 i morse och inte haft ett enda larm.

"Kalla mig sahara, kalla mig torkan. Kalla mig öde, det är tji mitt namn, det är tji mitt namn....."

Det är verkligen helt öde idag. Trots regn, och trots att ambulanserna kör så de inte ens hinner äta. Och vad gör man då som brandman är det garanterat många som undrar. Tyvärr kan jag inte avslöja den exakta sanningen då detta är första dagen på sommarschemat för de brandmän, styrkeledare och brandmästare jag går med så de har en "lugn dag på jobbet".

De saker jag gjort har varit:

- Kollat min utrustning (är andre man på stegen och chaufför på 404)
- Testkört stegen
-bytt lampor i hytten på 401 (släckbilen/brandbilen/den röda, stora bilen med blåljus)
-kollat in värmekameran
-kollat explosivimetern
-kollat sjukvårdsväskan på 401
-pluggat kartor.

Där emellan hann jag med att kolla in gamla kort, få historiken bakom dessa kort, äta frukost, äta lunch, fika, äta middag och givetvis tränat. Men det jag gjort mest mellan dessa få uppgifter är givetvis väntat.

Jag har väntat och väntat på att den där jäkla klockan ska ringa och jag får pressen på mig att sitta i bilen innan 90 sek. Ibland har jag tänkt på det varje sekund, ibland har jag helt glömt bort att jag är på en brandstation och ska åka på larm. Det går liksom i vågor. Innan jag började skriva detta så gick det ett rus genom kroppen där pulsen ökade och jag fick lite adrenalin, just för att jag tänkte tanken "snart, snart ljuder larmet. När som helst nu, NU!!? nää men NU!!? fasiken." Detta gör att pulsen går upp. Det kan låta sjukt och ibland kan sanningen vara så.

Får jag tro mina kära kollegor så kommer jag och väntan bli bästa vänner framöver. Det är ju tack vare larmen som man vill bli brandman...