conclusion

"NEJ!", "Gå och lägg dig!", "FOT!", "SITT!". Jag är redan trött på uttrycken men har ytterligare tre dagar kvar att vakta hundarna. Jo, jag är lite trötter och bitter. Men förstå mig rätt. Jag gilar hundarna, jag är bara en kattmänniska.

Idag är det lördag, jag vaknade i morse av att Håkans väckarklocka ringde. Att jag inte kollade på den innan jag gick och la mig gjorde mig lite ledsen. Det är Håkans hundar jag passar och det är även hans hus jag bor i nu under helgen. Allt för att vara nära hundarna.

Håkans pappa hade erbjudit sig att passa hundarna någon dag men jag tackade nej då jag trodde att min landlord behövde sin lägenhet i helgen och jag då inte hade någonstans att bo. Men nu måste jag ringa honom och be om hjälp ikväll. Min bror och hans band spelar på The Rock i Köpenhamn. Vill gärna se han spela och Köpenhamn är det tyvärr inte varje dag man är i.

Men det var ju själva f*n... måste sticka... hundarna behöver höra några av fraserna i början...

Mustafa Mohamed. Så heter löpningarnas konung här i Sverige. Han springer som en gud och är Sveriges hopp i marathon sammanhang.

På lappen för anmälning inför Göteborgsvarvet i maj så skrev jag upp mitt smeknamn, Pelle. Det hade stått där länge tills jag idag gick förbi och av en händelse så såg jag att någon hade lagt till ett = Mohamed Mustafa. Jag har alltså en enorm press på mig från grabbarna på station.

Så jag tänkte att jag skulle ha en liten träningsdagbok här på denna bloggen.


Vi börjar med idag 5/3.

Idag jobbar jag dygn, ingen speciell träning utan innebandy där vi unga vann en jordskredsseger över de gamla. Vi krossade dem totalt, deras självförtroende var nere i botten och vi kommer leva länge på denna seger.

Tänkte springa imorgonbitti innan jag går av. Men det tyckte inte min kropp, har minsann gått och fått ont i halsen. Är alltså sjuk... IGEN!!! typiskt.

Sitter en tidig kväll på brandstationen. Solen håller på att gå ner bakom staden och lugnet råder i Landskrona. Då dyker minnena upp. Minnen som ingen kan ta ifrån mig. Minnen som gjort mitt liv till en behaglig resa. Bland dessa minnen så dyker där upp en låt på spotifylistan som får mig att haja till. Det var denna. Under min musikaliska resa i livet så har jag fått många livbojar som räddat mig från fördärv och lett in mig på vägar jag inte visste fanns. Jag är oerhört tacksam för dessa vägar och för vägvisaren som utan tvivel, osjälviskt gett mig sparken in på dess krokiga men fantastiska bana.

 

Tack!

Hawksley Workman – Your Beauty Must Be Rubbing Off

Tomas Andersson Wij – Tommy och hans mamma - album vers