Va fan!!
Vissa dagar borde man bara stanna i sängen. Det finns verkligen inget gott med vissa dagar och igår slog det alla rekord.
Det hela började med att jag försov mig en halvtimme och fick en förödmjukande start på dagen. För att det inte skulle låta så illa bestämde jag mig för att dra den vitaste av alla vita lögner och säga att jag traskade lite långsamare än vanligt till bussen och såg därför den segla iväg mitt framför näsan på mig.
Men dagens elende slutade tyvärr inte där. Hela dagen på jobb var seg och motgångsfull. En utrymningsövning som dock gick som den skulle men min motivation var sådär efter att få höra gliringar i stort sett hela förmiddagen.
Idag var det också dagen då det var seriepremiär för RÅÅ DIF och vi skulle ner till Lomma för att möta GIF Nike. Detta innebar en tidig samlingstid och jag skulle gå enligt planerna en timme tidigare. Dock så behövde vi en bil till och jag lyckades efter lite övertalning att låna mamsens bil. Så jag kunde helt lycklig (ehm) stanna kvar på jobb en halvtimme längre och på det knasiga sättet gottgöra för min ofrivilliga sovmorgon. Jag blev hämtad av mamma och fick köra henne hem. Väl hemma hos föräldrarna kom jag på att jag inte hade något vax eller jox i håret, katastrof om det är premiär och man inte ser proper ut. Ett snabbt besök på toan och snylta lite vax av mamma, fixa frillan som inte blir som jag tänkt mig men attans det får gå. Tok kör in till helsingborg och försöker få mig något till livs.
När vi ska åka iväg så är det knasig stämning, jag håller på att glömma licenserna och en bil kommer lite senare. Men efter mycket om och men är vi på gång, vi är på väg mot seriepremiär. Förväntningarna från min sida är enorma. Jag har gått hela dagen och varit nervös och laddad. Jag är grymt sugen på att vara med om en seriematch med laget jag leder.
Men vad händer. Efter en kvart så ligger vi under med 3-0 och har inga tendenser till spel what so ever. Jag är chockad, vet inte riktigt vad jag ska göra. Som tur är har jag Martin med mig som stöd och tacka gud för honom den första kvarten.
Efter ett tag kommer jag in i matchen och kan försöka göra några små förändringar för att få det att gå bättre för laget. Det går sådär, 4-0 i baken vid halvtid. Jag är förundrad hur spelare som vanligtvis skulle krossa detta motstånd har så svårt och inte kommer rätt i situationerna. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag trodde inte mina ögon.
Matchen fortlider och vi får bättre och bättre koll på dem men fortfarande kommer vi inte till. 4-1 och vi tror vi är nära att komma ikapp. 5-1 gör att vi inte tror det längre. Till slut slutar matchen 5-2 och en besviken Pelle åker den långa vägen hem. Jag är inte så besviken på laget som jag är på mig själv. Det känns som om jag svikt laget. Jag vågade nästan inte ringa Per som är huvudansvarig för Damlaget för att berätta resultatet. Jag skämdes så mycket. Laget som vill vinna serien spelade inte alls bra. Dock är faktorerna många men resultatet går inte att ändra på. Men jag tar på mig hela förlusten. Många saker JAG kunde gjort som gjort allt annorlunda. Får komma ihåg det till nästa match bara.
Nu vore det skönt om dagen inte innehöll fler bakslag men då åker Barca ur Champions League mot de röda djävlarna.
Suck på vissa dagar.
Dagens kommentar: Imorgon är vi lediga...
That's what friends are for
Jag har sagt det förr och säger det igen att jag har turen att ha helt fantastiska vänner. Men dock sticker vissa ut mer än andra då och då.
Nu i lördags stack en av mina bättre vänner ut på ett helt grymt sätt. Det hela började med en grillkväll på IP med godmat och lite öl. Det blev mycket hängande för min del och hade tyvärr inte orken att mingla rundor som jag brukar vilket alltid gör festerna lite mer omväxlande. Men jag fick efter ett tag ordentligt trevligt sällskap. Först flickvännen och hennes syster, det är alltid skoj att se hur bra de passar ihop. De har verkligen roligt åt samma saker. Får mig att tänka på min egen bror som jag träffar på tok för sällan. Men den 10:e maj är det dags, min födelsedag samt deras releaseparty!
Men efter att ha pratat med de båda systrarna så bestämde vi oss för att komma närmare de andra och sagt och gjort så stod vi bredvid Herr Müller och DeLarsson. Två über goa killar men den ena lite bättre än den andra i mina ögon. Det faller naturligt vis på DeLarsson. Han drog historier och underhöll på ett sätt som bara han kan. Först tänkte jag "jäklar vilket flow grabben är i" men sedan så kom jag på att så är han mest hela tiden. Han drog berättelsen om hur han har läst om att vårda skägget då han är helt rakad på skallen. Och för att vårda skägget så skulle han använda schampo och balsam. Han har varit rakad ett tag om jag förstått det rätt och chocken när han kom till hårvårdshyllan/orna var förmodligen stor. Ett mycket stort urval satte stop för hans snabbshoppings-tankar. Efter mycket letande och avvägande så ställde han sig i kö med två flaskor hårvårdsprodukter och div. andra prylar som också skulle bringa en vardaglig lycka i hemmet. Han betalade glatt och jag fantiserar att han skuttade hem som en glad pojke på väg hem till ett långt sommarlov. Men när han packar upp så ser han att han köpt två flaskor schampo och absolut inget balsam. Det är här jag får tankar om hur man sitter som kassörska och blippar varor hela dagarna och tänker på annat. Helt plötsligt hälsar man på en rakad kille med lite lite skägg, inget speciellt här heller tänker kanske kassörskan men så köper han två flaskor schampo. Visst kan det vara till en flickvän eller hund men den första tanken måste vara så otroligt rolig.
Men kvällens lycka slutade inte här, han lockade iväg mig och flickvännen (för jag kan inte slita mig från henne, måste lära mig det snart :P) till en konsert med en man jag aldrig hört tidigare, Tomas Andersson Wij. Han är en poet och musiker av dignitet. En helt underbar konsert som jag aldrig hade gått på om det inte varit för just DeLarsson. Jag stod och lyssnade på texterna för första gången tack vare att DeLarsson har fått mig att inse vikten av ord igen. Jag lyssnade på gitarren för att DeLarsson fått mig att inse hur viktigt det instrumentet kan vara. Det hela var som en skolavslutning där läraren stolt låter eleven stoltsera med sin nyvunna kunskap. Jag fick en helt otroligt skön känsla i kroppen av att stå och lyssna på denna ensamma man med sin gitarr på scen. Texter om sorg och glädje, om förluster och saknad, om nästan allt.
Nu kanske du tror att kvällen borde vara slut. Det hade den varit om jag inte kännt just DeLarsson.
För det han gör när vi kommer ut kommer gå till historien som det skönaste någonsin. Jag och DeLarsson står och väntar på karro som träffat en kompis inne på tivoli. Där står också en lite lätt vilsen tjej med ett block i handen. Hon letar lite runt omkring och när hon hör oss diskutera musiken så kommer hon fram och säger att hon är en reporter från Extra och frågar vad vi tyckte om konserten. Vi börjar berätta lite mystiskt och säger inte våra namn, mart.. ehm.. cool kille nummer ett har en grym kunskapsbas om musik och jag berättade detta också för reporter Maria. Hon tvekar lite i intervjun eftersom det inte här hennes musik. DeLarsson a.k.a. cool kille nummer ett tar över blocket och pennan och börjar fråga och skriva. Han tar över intervjun och skriver ner många punkter och ställer sjukt bra och roliga frågor. När vi kör fast lite tar han sig friheten att gå fram till ett annat par och intervjua dem. Bara DeLarsson kan göra något sådant skoj. Jag får tyvärr inte vara med mer då jag är tvungen att jobba ett pass på Tempel men glädjen som infann sig under kvällen fram tills dess är i stort sett enbart tack vare DeLarsson.
Jag hoppas inte detta ses som "tvångsskrivet" då martin DeLarsson i stort sett aldrig tidigare blivit nämnd i min blogg vilket han borde. Men detta är ren fakta från vad som hände i lördags.
Jag hade en grym kväll och det är tack vare dig min vän, det är en ära att känna dig och jag hoppas du fortsätter att lära mig allt du kan om musik och livet även om jag aldrig kommer nå upp till din kunskapsnivå. Keep on rockin my friend!
Vill du som läsare lära dig mer om musik, livet och allt i största allmänhet så ska du absolut kolla in DeLarssons blogg som är en fröjd för ögat.
dagens kommentar: en optimist köper sig en ny plånbok för sin sista sedel
Att jaga bävrar i Kanada
Det är mångas dröm att just få jaga bävrar i Kanada. Att få se de små lurviga djuren ligga på rygg med den platta svansen darrandes i de sista dödsryckningarna kan få en och annan person att frivilligt eller ofrivilligt le med hela ansiktet. Att smyga runt i skogarna och invänta detta möte med en sådan best är en adrenalinkick som klår att hoppa bungeejump och fallskärm på en och samma gång. Den kicken är hästlängder bättre än att vara nere i en bur i vattnet där en vithaj simmar runt om en och helt plötsligt inse att buren är gjord av choklad och kommer att rämna vilken sekund som helst. Det som håller en från vansinne de stunderna är den goda kunskapsbanken som säger att 7 av 10 hajar i en undersökning föredrar choklad framför musslor. Klen tröst kan du tycka men den skräcken man upplever i det vattnet vid den tidpunkten kan göra att man åstadkommer mirakel och innan man hinner säga kungskrabba så är man en mussla sjunkandes till botten. Då kommer nästa problem, hur andas musslor? Hinner personen i fråga att åstadkomma ett tillräckligt stort mirakel så att syreupptagningsförmågan förändras helt? Troligen och han kommer förmodligen aldrig att få återge hur han gjorde då han kommer ligga kvar på 6000 meters djup och olda en pärla stor som en fotboll storlek 3 i väntan på att någon vilsen pärldykare från Nya Guinea ska inse vilket kap han är. Ungefär som ett sådant kap som kvart i fem personerna anser sig vara, de som har som vana att stänga vilken nattklubb de än må besöka. Tänk att komma ihåg så många koder. Det måste vara ett sorts mirakel. Undra om de var bra i skolan? En stjärnelev i matematik och gick aldrig förren en halvtimme efter att lektionen var slut, fastän läraren kom och tog bort glaset ur näven på dem och började torka borden.
Ähh.. nu kom jag visst av mig.
Ähh.. nu kom jag visst av mig.
Dvärgar med Dynamit
Det är torsdagskväll och jag befinner mig på Hedens IP och ser Råå IF DAM genomföra ytterligare ett träningspass. Jag har ont i halsen så jag knappt kan prata och huvudet värker som om jag har tusen dvärgar där inne som har en tävling om vem som kan använda mest dynamit för att göra livet surt för mig. Jag tror bestämt att dvärg nr. 3 har ett starkt övertag på de resterande 99 dvärgarna.
Vad gör jag här??
Jag vill inte säga något till mina kollegor då de kanske tycker att jag borde ligga nerbäddad och knapra fler piller än en gatuknarkare från Angola. Tro inte att jag inte tuggat vita pastiller, jag är i klass med Kate Mosh. Men att inte vara på träningen finns inte på kartan. Vad är det som får en att bli så driven att man går emot all sans och förnuft? är det sammanhållningen? kan vara men jag tror mer på otroligt grymma kollegor där jag lär mig saker både fotbollsmässigt och kanske mest socialt. Jag trivs oerhört med att bara lyssna och insupa den kunskap som de tre bara sprutar ut helt gratis. Jag är i början av min karriär och detta ger mig en språngstart. andra tränare har spelat minst div. 3 fotboll men jag har som mest varit med och suttit på bänken i en div. 4 match. Inte så lyckat kan man tycka rent karriärsmässigt men jag har gjort mina tabbar inom fotbollen och blivit motarbetad av en viss tränare och då går det som det går. Sen kanske jag inte var lämpad att lyckas, får försöka som tränare istället.
Jag tittar upp från skrivandet och ser Hilding slå en bra boll till Fribbe som biter ihop och springer ikapp den. Jag yttrar lätt kraxande "KOM IGEN FRIBBE". Det skulle jag inte ha gjort, halsen känns som om den är på väg att lossna från resterande delar. Det vore i och för sig skönt för stunden men kan medföra vissa komplikationer när det kommer till intag av vätska och fast föda, till viss mån även syre.
Jag får nog hålla mig lugn.
Jag inväntar en hemkomst till min underbara flickvän som står ut med mig trots att jag är lika nere som en telia aktie för några år sedan. Jag ockuperar hennes soffa, äter upp hennes mat, knaprar piller. Kanske inte drömpojken men jag kan åtminstånde alltid bli bättre. Jag får kämpa rejält för att åtgärda detta men det är totally worth it.
Nu ska jag gå och låtsas vara aktiv så de inte tror jag har omkommit. Det börjar nog bli final för dvärgarna känns det som. Jag får återkomma med vinnare vid senare tillfälle.
Dagens kommentar: Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting (citat från Nalle Puh)
skjutglad
Tänk att få vara kort och ung, att helt legitimt kunna läsa Kalle Anka utan att behöva förklara sig, att kunna smutsa ner sig utan att behöva skämmas, att bli tillrätta visad. Att ha någon som tar besluten åt mig och stod ivägen för skotten livet skjuter. Kanske mest bara stod ivägen för de där skotten. Livet är fruktansvärt pricksäkert ibland.
Fången
Jag har varit en fånge i snart tre dagar. Jag är ingen terrorist på Guantanamo, jag är ingen skytt med laser sikte på Kumla, jag är ingen våldtäktsman på ett lokalt häkte någonstans. Jag har helt enkelt varit sjuk.
Jag måste erkänna att det kom som en liten chock det här med att man kan vara sjuk på våren. Det började med att jag försov mig en halvtimme och var på väg upp ur sängen när jag kände att halsen gjorde tok ont. Ett orostecken. ATt jag sedan på eftermiddagen fick otrolig feberfrossa och drömde en hel del sjuka saker som inte ska återges i denna text, jag lär bli inspärrad då, denna gången på riktigt.
Men att vara tvungen att ligga inne och inte orka gå ut fastän solen visar sig på sin vackraste sida på mycket länge gjorde att jag kände det som om jag var en fånge, att jag gjort något dumt och nu fick lida mitt straff. Frågan är nog vad jag gjort och framför allt vem som straffar mig?
Men imorgon är jag nästan fri som en fågel, dags för jobb igen om inget oförutsett händer.
Dagens kommentar: utgår på grund av sjukdom...
Godmorgon världen!
Varje dag så gör min kollega en så kallad miljörunda där han cyklar runt och kollar utloppen från Höganäs AB ut i Öresund och ser ifall där är saker som inte ska vara där, exempelvis olja och liknande. Jag brukar vid fint väder hänga på för att få lite luft och just idag var det helt magnifikt. Där är en vall och just idag skyddade den mot vinden så helt vindstilla fick jag denna vyn.
Ett nyvaket Kullaberg med skymten av Mölle som medverkar till en skön bild.
Japp mina damer och herrar.. det är Danmark ni ser skymta där borta.
Jag skäms lite över pinnen till höger, såg den inte förrän jag kom till datorn och laddade upp bilderna. Jag var helt enkelt fångad av det omvända av en stormvind, lugnet.
Höganäs hamn med Lerberget i bakgrunden
Höganäs industrihamn med Danmark i bakgrunden igen. vackert!
Utloppet från hamnen, en grön pinne och Viken till vänster och återigen Danmark till höger. Det landet blir man visst aldrig av med.
Feel free att utnyttja dessa potentiella wallpaper bilderna.
Ett nyvaket Kullaberg med skymten av Mölle som medverkar till en skön bild.
Japp mina damer och herrar.. det är Danmark ni ser skymta där borta.
Jag skäms lite över pinnen till höger, såg den inte förrän jag kom till datorn och laddade upp bilderna. Jag var helt enkelt fångad av det omvända av en stormvind, lugnet.
Höganäs hamn med Lerberget i bakgrunden
Höganäs industrihamn med Danmark i bakgrunden igen. vackert!
Utloppet från hamnen, en grön pinne och Viken till vänster och återigen Danmark till höger. Det landet blir man visst aldrig av med.
Feel free att utnyttja dessa potentiella wallpaper bilderna.
Jag åkte i ett monster!
Japp, jag åkte i ett monster. Det var i söndagsmorse efter ett arbetspass på tempel som jag helt oskyldigt tvingade Malin (som borde ha lockigt hår) att köra mig hem till Karro. Vi gick och snackade och jag njöt av den ljusbild som soluppgången skapade ut över sundet. Jag njöt lite förmycket tyckte hon-som-borde-ha-lockigt-hår och yttrade sig som om jag såg ut som en turist, hmm jag borde kanske lära mig japanska och leka adopterad??
Men i alla fall när vi kom till parkeringen vid Tivoli så stod där näst längst till höger en Citroën AX, exakt den modellen som mamma hade när jag tog körkort, vilket innebär att jag testat modellens gränser till det yttersta. (Den går inte fortare än 153 km/h trots hastighetsmätarens max på 220)
Jag frågade glatt om det var bilen vi skulle åka, jag tänkte att jag skulle få återuppleva gamla tider, men så var inte fallet utan till höger om denna Citroën stod ett rött monster. Lätt strömlinjeformad och glänsande i morgonsolen som i och för sig inte hade nått dit än på grund av skuggande hus.
jag sätter mig i passagerar sätet och lutar mig tillbaka, långt tillbaka. Frågade mig själv om det var någon stor stackare som suttit där innan eller om det var accelerationen som tvingat tillbaka sätet.
Bilen startar med ett vrål. "Sport-avgasrör" hävdas det från förarplats, en nyvaknad Drake tänker jag.
Men i alla fall färden hem går smärtfritt och jag är fortfarande evigt tacksam för att slippa gå de dryga 20 minuterna det hade tagit annars.
Det kom sig också att the workers på Tempel fick nys om min blogg och mobbade mig först och kallade mig fjolla för att sedan vilja bli omnämnda. Så här kommer det.
Rasmus... du är nu omnämnd i min blogg.
Magnus B Stääv, du är den grymmaste, elakaste bartendern (hoppas jag hjälpt din image på traven... PS! tack för "utbildningen" på hur man gör en Peach collins)
johan, dennis, astrid, andré, björn och anna... nu också nämnda..
jösses, vilket jobb...
Råå IF DAM spelade 2-2 mot Glimåkra efter en ledning med 2-0... HIF spelade också 2-2 igår... vilken söndag alltså.
dagens kommentar: solen går upp varje morgon, försök att hänga på.
Men i alla fall när vi kom till parkeringen vid Tivoli så stod där näst längst till höger en Citroën AX, exakt den modellen som mamma hade när jag tog körkort, vilket innebär att jag testat modellens gränser till det yttersta. (Den går inte fortare än 153 km/h trots hastighetsmätarens max på 220)
Jag frågade glatt om det var bilen vi skulle åka, jag tänkte att jag skulle få återuppleva gamla tider, men så var inte fallet utan till höger om denna Citroën stod ett rött monster. Lätt strömlinjeformad och glänsande i morgonsolen som i och för sig inte hade nått dit än på grund av skuggande hus.
jag sätter mig i passagerar sätet och lutar mig tillbaka, långt tillbaka. Frågade mig själv om det var någon stor stackare som suttit där innan eller om det var accelerationen som tvingat tillbaka sätet.
Bilen startar med ett vrål. "Sport-avgasrör" hävdas det från förarplats, en nyvaknad Drake tänker jag.
Men i alla fall färden hem går smärtfritt och jag är fortfarande evigt tacksam för att slippa gå de dryga 20 minuterna det hade tagit annars.
Det kom sig också att the workers på Tempel fick nys om min blogg och mobbade mig först och kallade mig fjolla för att sedan vilja bli omnämnda. Så här kommer det.
Rasmus... du är nu omnämnd i min blogg.
Magnus B Stääv, du är den grymmaste, elakaste bartendern (hoppas jag hjälpt din image på traven... PS! tack för "utbildningen" på hur man gör en Peach collins)
johan, dennis, astrid, andré, björn och anna... nu också nämnda..
jösses, vilket jobb...
Råå IF DAM spelade 2-2 mot Glimåkra efter en ledning med 2-0... HIF spelade också 2-2 igår... vilken söndag alltså.
dagens kommentar: solen går upp varje morgon, försök att hänga på.
Uppe på Trapp-toppen
Jag fann mig själv av olika anledninger på en ganska lång promenad genom Helsingborgs vackra gator. Jag hade gott om tid på mig och MEW i mina öron gjorde att jag gick raskt men ändå avslappnat och för en gångs skull hade jag tid på att fundera över saker och ting. Jag kan tyvärr inte återge vad mina tankar landade någonstans eftersom mina funderingar blev som en konversation inom min själv där allt rensades och ventilerades. Ena halvan av min lyssnade och fövånades över den andra sidans knepiga frågor och livsfilosofi.
Du kan med all rätt kalla mig schitzofren nästa gång du stöter på mig för det är nog precis vad jag var i fredagskväll. Att preomenera och ha en inre diskussion om allt och inget är inte vad jag tror andra tycker är helt normalt eller ens riktigt friskt. Det är förmodligen inte ens någon som är så rubbad som jag var/är.
Det är inte bara med aneldning av min något bisarra inre diskussion jag skriver detta utan överlag för att jag ibland får helt sjuka känslor. Det är dock första gången som jag ska ge mig på att försöka beskriva en av dessa känslor och den känslan jag ska beskriva är den känslan jag kände när jag stod på toppen av terasstrapporna och blickade ut över ett nattligt upplyst Helsingborg.
På vägen till trapp-toppen hade jag gått förbi både lasarettet och gamla tumstockscenen. Redan här skulle jag kunna säga att sånt gör att man får perspektiv på livet men en så pass dålig klisché tänker jag inte använda mig av. Utan istället tänker jag berätta om när jag kom närmare trappan och såg toppen av rådhuset vara upplyst och stillsam som jag aldrig sett den förr. Det hela kom sig att bli en overklig situation. Jag kände som om jag satt och kollade på en julkalender. Inte själva programmet utan bilden med alla luckor.
undra om rådhuset är lämpat att ha som nummer 24??
Eller kanske Maria kyrkan. Jag tror aldrig jag sett vackrare stadsvy som innehåller industrier i bakgrunden som när jag kollade åt söder. Maria kyrkans tak som en medeltidisk, majestätiskt mästerverk omgiven av försök till att kopiera forntidens glandsdagar. I bakgrunden av Maria Kyrkan kan man se Gustav Adolf kyrkan kyrkan stå där, ensamt upplyst och med tiden på sin sida. Perfekt som nummer 12. Som nummer 9 hade jag valt hamlet som är på väg in i hamn.
Att se en vardags sak med nya ögon kan vara nyttigt, eller skadligt. LIte beroende på hur man pratar av sig med sig själv efteråt.
Dagens kommentar: Varför ge en hand när det behövs en famn?
Du kan med all rätt kalla mig schitzofren nästa gång du stöter på mig för det är nog precis vad jag var i fredagskväll. Att preomenera och ha en inre diskussion om allt och inget är inte vad jag tror andra tycker är helt normalt eller ens riktigt friskt. Det är förmodligen inte ens någon som är så rubbad som jag var/är.
Det är inte bara med aneldning av min något bisarra inre diskussion jag skriver detta utan överlag för att jag ibland får helt sjuka känslor. Det är dock första gången som jag ska ge mig på att försöka beskriva en av dessa känslor och den känslan jag ska beskriva är den känslan jag kände när jag stod på toppen av terasstrapporna och blickade ut över ett nattligt upplyst Helsingborg.
På vägen till trapp-toppen hade jag gått förbi både lasarettet och gamla tumstockscenen. Redan här skulle jag kunna säga att sånt gör att man får perspektiv på livet men en så pass dålig klisché tänker jag inte använda mig av. Utan istället tänker jag berätta om när jag kom närmare trappan och såg toppen av rådhuset vara upplyst och stillsam som jag aldrig sett den förr. Det hela kom sig att bli en overklig situation. Jag kände som om jag satt och kollade på en julkalender. Inte själva programmet utan bilden med alla luckor.
undra om rådhuset är lämpat att ha som nummer 24??
Eller kanske Maria kyrkan. Jag tror aldrig jag sett vackrare stadsvy som innehåller industrier i bakgrunden som när jag kollade åt söder. Maria kyrkans tak som en medeltidisk, majestätiskt mästerverk omgiven av försök till att kopiera forntidens glandsdagar. I bakgrunden av Maria Kyrkan kan man se Gustav Adolf kyrkan kyrkan stå där, ensamt upplyst och med tiden på sin sida. Perfekt som nummer 12. Som nummer 9 hade jag valt hamlet som är på väg in i hamn.
Att se en vardags sak med nya ögon kan vara nyttigt, eller skadligt. LIte beroende på hur man pratar av sig med sig själv efteråt.
Dagens kommentar: Varför ge en hand när det behövs en famn?
Skämtar de!??!??
Det här är inte sant var min första tanke när jag slog på tv:n och checkade in huvudrubrikerna på SVT text. på sidan 114 står det obligatorisk a-kassa kan bli dyrt. Man ska om regeringen går på den statliga utredningen betala minst 433 kronor per månad för att inte vara med i någon A-kassa. Detta är sjukt.
För ni ska veta att jag inte har "levt" på staten mer än att jag fick barnbidrag, studiebidrag och har ett lån på csn som jag har för avsikt att betala tillbaka direkt. Jag vill jobba och jag vill göra rätt för mig. Ska jag då straffas genom att tvingas betala mer än 5000 kronor per år för att inte få något tillbaka. Att gå med i A-kassa är givetvis en bra idé om man har ett fast jobb och vet att man kommer kunna betala in det första året för att vid eventuell arbetslöshet få ersättning. Jag har inte ett fast jobb och tänker alltså inte gå med i A-kassan än. Så bara för att jag inte vill slänga pengarna i sjön ska draken som bor i denna sjö komma och ta pengarna ifrån mig utan att jag ska få så mycket som en fisk tillbaka.
absurt
Jag hoppas att detta bara är ett förslag från en statlig utredare som dels har för lite att göra på jobb och dels inte är vid sina sinnes fulla bruk, han/hon måste ha tappat all kontakt med verkligheten. Det funkar inte att bestraffa de som sköter sig.
Men som tur är så har jag ett par år på mig att flytta utomlands och låta detta land drivas i fördärvet av antingen en röd eller blå fana, det verkar spela kvitta.
men passa er... 2010 blir ni panka...
dagens kommentar: If you want me... come and get me!!
Konsten att få till synergi effekten
När man pratar gruppdynamik finns det ett ord som fastnat hårt på min näthinna. Synergi effekten. Mitt mål med alla gruppsituationer är att uppnå denna effekt, ungefär som att budhisterna vill uppnå Nirvana.
Inom fysiken säger man att synergi är när två eller flera krafter tillsammans bildar en "större" kraft än krafternas individuella kraft ihopräknat.
Överför man detta till gruppdynamik så kan man säga att ett individuellt sett medelmåttligt fotbollslag kan slå ett individuellt bättre lag om det medelmåttliga laget uppnår synergi effekten som gör att alla kämpar för varandra och att det finns en glädje som tillåter personer att göra misstag. För tillåts man att göra misstag så gör man färre misstag än om man hela tiden måste tänka på att inte göra misstag för att platsa i laget.
Att sträva efter nirvana är en livsuppgift och inget man gör på en eftermiddag, lika så med synergieffekten. För att uppnå detta måste allt stämma i gruppen rent socialt. Man måste ha en förståelse för allas viljor och allas viljor måste vara ute i det öppna. Det funkar inte att en bara vill spela för skojsskull och en vill bli bästa laget i universum om man räknar bort Ursa minor för de kan ingen rå på. Man måste ha en förståelse, och den är svår att få. Det är likadant på en arbetsplats och därav alla företag som livnär sig på teambuilding. Många tycker det är skit och går bara dit för att de måste, men även då så uppnår de något. De visar sin inställning och sin vilja att hjälpa andra. Oftast rycks man med och det blir den beste dagen i deres liv.
Det handlar alltså om att de bra ska hjälpa de mindre bra, de starka ska lyfta de svaga helt enkelt.
detta gäller både i ens eget förhållande som på arbetsplatsen och i föreningslivet.
Detta är mina tankar, jag kan ha fel och tar gärna en diskussion i så fall...
dagens kommentar: låt prestigen leva
Inom fysiken säger man att synergi är när två eller flera krafter tillsammans bildar en "större" kraft än krafternas individuella kraft ihopräknat.
Överför man detta till gruppdynamik så kan man säga att ett individuellt sett medelmåttligt fotbollslag kan slå ett individuellt bättre lag om det medelmåttliga laget uppnår synergi effekten som gör att alla kämpar för varandra och att det finns en glädje som tillåter personer att göra misstag. För tillåts man att göra misstag så gör man färre misstag än om man hela tiden måste tänka på att inte göra misstag för att platsa i laget.
Att sträva efter nirvana är en livsuppgift och inget man gör på en eftermiddag, lika så med synergieffekten. För att uppnå detta måste allt stämma i gruppen rent socialt. Man måste ha en förståelse för allas viljor och allas viljor måste vara ute i det öppna. Det funkar inte att en bara vill spela för skojsskull och en vill bli bästa laget i universum om man räknar bort Ursa minor för de kan ingen rå på. Man måste ha en förståelse, och den är svår att få. Det är likadant på en arbetsplats och därav alla företag som livnär sig på teambuilding. Många tycker det är skit och går bara dit för att de måste, men även då så uppnår de något. De visar sin inställning och sin vilja att hjälpa andra. Oftast rycks man med och det blir den beste dagen i deres liv.
Det handlar alltså om att de bra ska hjälpa de mindre bra, de starka ska lyfta de svaga helt enkelt.
detta gäller både i ens eget förhållande som på arbetsplatsen och i föreningslivet.
Detta är mina tankar, jag kan ha fel och tar gärna en diskussion i så fall...
dagens kommentar: låt prestigen leva
Dagens Dagdröm: Möjlig framtidskarriär
Nu var det dags igen.. Pelle dagdrömmer på tok förmycket, kan någon hejda honom?
Dagens dagdröm:
jag satt och chattade med en go vän på msn på arbetstid när det slog mig att jag kan göra otroligt många olika saker bara jag ger mig fasiken på ett. Jag har under chatten börjat tänka ut vilka kläder man kan ha som roddare. Kom fram till att ett par svarta snickers arbetsbyxor med många fickor lämpar sig. en svart t-shirt som helst har ett halv slitet tryck från en turné med ett band bara de allra mest musikälskande har hört talats om, och utanpå den så är en svart munktröja att rekomendera också den med ett tryck, gärna Rammstein eller annat hårt så man inte blir mobbad i fikarummet bakom scenen.
När väl klädslen är avklarad så går mina tankar direkt på "vart skulle jag göra mest nytta... eller kanske minst skada". Det jag har hört av arbetet som roddare är att det är slitsamt men samtidigt så tycker jag att slutresultatet är sjukt skoj. Att få vara med och bygga scen har bara hänt en gång tidigare och den var inte direkt speciellt stor men själva arbetet är mycket likt varandra. Man bygger scenen, sätter upp ljusriggar och ljudställningar och sedan börjar man placera ut instrumenten. Det låter kanske inte så skoj men för mig är det en arbetsuppgift jag vill ha innan jag dör. Tänk att få betalt för att åka världen runt och bygga scener.
undra vart man ska söka för att bli roddare?? Är det någon som är i behov av mina tjänster.. tveka inte... släng iväg ett mail eller slå en pling!
[email protected]
dagens kommentar: sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna...
Dagens dagdröm:
jag satt och chattade med en go vän på msn på arbetstid när det slog mig att jag kan göra otroligt många olika saker bara jag ger mig fasiken på ett. Jag har under chatten börjat tänka ut vilka kläder man kan ha som roddare. Kom fram till att ett par svarta snickers arbetsbyxor med många fickor lämpar sig. en svart t-shirt som helst har ett halv slitet tryck från en turné med ett band bara de allra mest musikälskande har hört talats om, och utanpå den så är en svart munktröja att rekomendera också den med ett tryck, gärna Rammstein eller annat hårt så man inte blir mobbad i fikarummet bakom scenen.
När väl klädslen är avklarad så går mina tankar direkt på "vart skulle jag göra mest nytta... eller kanske minst skada". Det jag har hört av arbetet som roddare är att det är slitsamt men samtidigt så tycker jag att slutresultatet är sjukt skoj. Att få vara med och bygga scen har bara hänt en gång tidigare och den var inte direkt speciellt stor men själva arbetet är mycket likt varandra. Man bygger scenen, sätter upp ljusriggar och ljudställningar och sedan börjar man placera ut instrumenten. Det låter kanske inte så skoj men för mig är det en arbetsuppgift jag vill ha innan jag dör. Tänk att få betalt för att åka världen runt och bygga scener.
undra vart man ska söka för att bli roddare?? Är det någon som är i behov av mina tjänster.. tveka inte... släng iväg ett mail eller slå en pling!
[email protected]
dagens kommentar: sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna...
Hur man vet att man bör byta låtar på MP3 spelaren
1. när man tröttnat på dem
2. när man börjar tänka på låten som kommer efter i spellistan innan den låten man egentligen lyssnar på är slut
3. eller som i morse när man kommer på sig själv sjunga med på bussen.
åka tåg
Jag tycker det är rätt skoj att åka tåg.
Det för samman två roliga sysselsättningar, att resa samt att titta på folk. Det är otroligt hur så små sysslor kan vara så roliga. Även om resans mål har stort värde så säger jag som the Hives give me a ticket and I won't be long. För så känns det. Resa är otroligt sjovt och hade jag bara haft råd så hade jag inte bott på samma hotell om ens i samma stad speciellt länge utan jag hade begett mig ut efter nya upptäckter och erfarenheter. Man kan säga att jag är lite som Columbus i fel tidsålder. Taskigt. Men bara genom att åka från Helsingborg till Nybro har gett tillfredsställelse inom resandets smått omättliga lust.
En av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv var när jag tågluffade genom Europa med min barndomsvän Andreas Eriksson. Han, jag och två stora ryggsäckar. En resa jag mer än gärna gör om. De minnena som skapads på den resan har ättrat sig fast i tankarna och varje gång jag åker tåg tänker jag på någon detalj från just den magifyllda resan. Som när jag åkte till Nybro kom jag att tänka på när jag och Andy reste från Lyon till Barcelona via en liten skitby på gränsen mellan Frankrike och Spanien. På denna lilla skitorts tågstation bytte vi i stort sett bara tåg men den känslan att åka in Spanien och Catalunya var näst inpå obeskrivlig. En blandning av trötthet som snabbt glömdes till förmån för spänning, lättnad, upprymdhet och andra känslor som poppar upp när man är nära en punkt som hypats i nästan tre veckor. Som du förstår var det ingen slump att det blev just Barcelona. Denna magnifika stad som har allt jag kan begära. Ett livligt stadsliv och en lugn och skön strand bara 2 minuters gångväg från centrum. mmm Denna staden...
Jag måste bara berätta vad jag gjorde på denna stranden förutom att sola och skratta åt fula, bleka engelsmän som spelade någon udda form av fotboll, svårt att se vad det var men det liknade nästan rugby fast med bollen mer vid fötterna än i händerna. Men det var inte det jag tänkte berätta om utan när jag och Andy låg och lapade sol lika entusiastiskt som den killen snett bakom mig på tåget mot Nybro läste PUNKT.se Öresund för femte gången. När vi låg där så tänkte vi att något måste hända. Vi halvsatte oss upp och med spända magar (man har en image att bibehålla) så tittade vi oss omkring. Det vi såg var en typisk syn för stranden vi hängde på. folk till höger och vänster och inget UFO i närheten. Typiskt tänkte vi , ingen action a lá Independence day idag heller. Det här måste vi alltså ta tag i själva. Vi insåg att närmsta aktivitet var att bli slaktade i en engelsk fotbollsrugbymatch och valde att ta vår nyinköpta boll och bege oss till havets svalka. Men våra mobiler, klockor och framför allt pengar??
hmm.. den tåldes att tänka på.
Tidigare hade vi bara kunnat gå en i taget och det är lika skoj som att ladda ner en film, bränna ut den och sedan märka att den inte fungerar. Ett omfall krävdes. Vad kan man annars göra, två svenska killar på en strand i Barcelona?
RAGGA!!
Nu gällde det att svepa med blicken lagom diskret för att hitta lämpliga offer. Två stackars Österrikiska tjejer låg närmast till hands om vi inte var sugna på bleka engelska groupies som samlats vid rugbydans banan. Och helt ärligt var vi inte det. Så på kracklig tyska försökte vi få kontakt. Vi började med att fråga var de kom ifrån och vad de hette. Sedan klassikern "Sprechen Sie English?" Det gjorde de självklart så vi frågade helt sonika om de kunde passa våra värdesaker medans vi tog oss ett bad. Lagom förvånade sa de eeeh ja men vi var redan halvvägs ner mot vattnet. Vi började sessionen i vattnet med att simma på måfå och kasta vår fina boll mellan oss men det övergick snabbt till en diskussion angående om vår "raggning" gått hem eller inte. I våra huvuden var det succé, vi var lika grymma som Mr. Strauss. badet avslutades och vi begav oss till våra nyvunna vänner för att se exakt hur blåögd man är när man kommer från landet lagom. Nä, de hade inte gått sin väg och inte sålt våra saker men vi fick en total förvåning när vi, direkt efter att vi torkat oss och satt oss tillrätta i sanden, fick tillbaka våra grejor men också deras.
Total förvåning uppstod,
vi skulle ju tokragga ni och close the deal!! istället fick vi se två bakdelar guppa ner mot vattnet. Den entusiasm och glädje som uppstått på väg mellan vattnet och handdukarna föll ner lika tungt som den gamla tyska Marken gjorde innan 2:a världskriget. Pladask! Vi kände oss lagom knäckta och funderade på att åka hem direkt när de kom tillbaka för vi kan ju inte bara lämna deras grejor (landet lagoms invånare lyder lagen) men när vi tänkte vidare så kom vi faktiskt inte på någon annan aktivitet som krävde färre än tre hjärnceller än att sitta kvar och kanske kanske kanske hade vi en liten minimal chans att få förslag att hitta på något tillsammans med tjejerna på kvällen. När Ranghild och Daniela kom tillbaka så gjorde vi som alla backpackers gör, utbytte erfarenheter och dessa diskussionerna fortsatte sent in på kvällen där vi satt på Plaza Catalunya och drack gin med apelsinjuice.
Detta är bara en liten del av historien, många många roliga detaljer går att berätta om men det är inget som du ska få reda på.
eftersom jag skrev detta på tåget till Nybro så får jag avsluta som det är tänkt:
Nu är jag snart framme så jag måste sluta och spendera de resterande minuterna med att se trött ut och titta världsvant ut genom fönstret och leka allmänt uttråkad. så gör man när man åker tåg...
Dagens kommentar: det är inte den som skjuter den som gör ont utan kulan som träffar dig
Det för samman två roliga sysselsättningar, att resa samt att titta på folk. Det är otroligt hur så små sysslor kan vara så roliga. Även om resans mål har stort värde så säger jag som the Hives give me a ticket and I won't be long. För så känns det. Resa är otroligt sjovt och hade jag bara haft råd så hade jag inte bott på samma hotell om ens i samma stad speciellt länge utan jag hade begett mig ut efter nya upptäckter och erfarenheter. Man kan säga att jag är lite som Columbus i fel tidsålder. Taskigt. Men bara genom att åka från Helsingborg till Nybro har gett tillfredsställelse inom resandets smått omättliga lust.
En av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv var när jag tågluffade genom Europa med min barndomsvän Andreas Eriksson. Han, jag och två stora ryggsäckar. En resa jag mer än gärna gör om. De minnena som skapads på den resan har ättrat sig fast i tankarna och varje gång jag åker tåg tänker jag på någon detalj från just den magifyllda resan. Som när jag åkte till Nybro kom jag att tänka på när jag och Andy reste från Lyon till Barcelona via en liten skitby på gränsen mellan Frankrike och Spanien. På denna lilla skitorts tågstation bytte vi i stort sett bara tåg men den känslan att åka in Spanien och Catalunya var näst inpå obeskrivlig. En blandning av trötthet som snabbt glömdes till förmån för spänning, lättnad, upprymdhet och andra känslor som poppar upp när man är nära en punkt som hypats i nästan tre veckor. Som du förstår var det ingen slump att det blev just Barcelona. Denna magnifika stad som har allt jag kan begära. Ett livligt stadsliv och en lugn och skön strand bara 2 minuters gångväg från centrum. mmm Denna staden...
Barcelona
Jag måste bara berätta vad jag gjorde på denna stranden förutom att sola och skratta åt fula, bleka engelsmän som spelade någon udda form av fotboll, svårt att se vad det var men det liknade nästan rugby fast med bollen mer vid fötterna än i händerna. Men det var inte det jag tänkte berätta om utan när jag och Andy låg och lapade sol lika entusiastiskt som den killen snett bakom mig på tåget mot Nybro läste PUNKT.se Öresund för femte gången. När vi låg där så tänkte vi att något måste hända. Vi halvsatte oss upp och med spända magar (man har en image att bibehålla) så tittade vi oss omkring. Det vi såg var en typisk syn för stranden vi hängde på. folk till höger och vänster och inget UFO i närheten. Typiskt tänkte vi , ingen action a lá Independence day idag heller. Det här måste vi alltså ta tag i själva. Vi insåg att närmsta aktivitet var att bli slaktade i en engelsk fotbollsrugbymatch och valde att ta vår nyinköpta boll och bege oss till havets svalka. Men våra mobiler, klockor och framför allt pengar??
hmm.. den tåldes att tänka på.
Tidigare hade vi bara kunnat gå en i taget och det är lika skoj som att ladda ner en film, bränna ut den och sedan märka att den inte fungerar. Ett omfall krävdes. Vad kan man annars göra, två svenska killar på en strand i Barcelona?
RAGGA!!
Nu gällde det att svepa med blicken lagom diskret för att hitta lämpliga offer. Två stackars Österrikiska tjejer låg närmast till hands om vi inte var sugna på bleka engelska groupies som samlats vid rugbydans banan. Och helt ärligt var vi inte det. Så på kracklig tyska försökte vi få kontakt. Vi började med att fråga var de kom ifrån och vad de hette. Sedan klassikern "Sprechen Sie English?" Det gjorde de självklart så vi frågade helt sonika om de kunde passa våra värdesaker medans vi tog oss ett bad. Lagom förvånade sa de eeeh ja men vi var redan halvvägs ner mot vattnet. Vi började sessionen i vattnet med att simma på måfå och kasta vår fina boll mellan oss men det övergick snabbt till en diskussion angående om vår "raggning" gått hem eller inte. I våra huvuden var det succé, vi var lika grymma som Mr. Strauss. badet avslutades och vi begav oss till våra nyvunna vänner för att se exakt hur blåögd man är när man kommer från landet lagom. Nä, de hade inte gått sin väg och inte sålt våra saker men vi fick en total förvåning när vi, direkt efter att vi torkat oss och satt oss tillrätta i sanden, fick tillbaka våra grejor men också deras.
Total förvåning uppstod,
vi skulle ju tokragga ni och close the deal!! istället fick vi se två bakdelar guppa ner mot vattnet. Den entusiasm och glädje som uppstått på väg mellan vattnet och handdukarna föll ner lika tungt som den gamla tyska Marken gjorde innan 2:a världskriget. Pladask! Vi kände oss lagom knäckta och funderade på att åka hem direkt när de kom tillbaka för vi kan ju inte bara lämna deras grejor (landet lagoms invånare lyder lagen) men när vi tänkte vidare så kom vi faktiskt inte på någon annan aktivitet som krävde färre än tre hjärnceller än att sitta kvar och kanske kanske kanske hade vi en liten minimal chans att få förslag att hitta på något tillsammans med tjejerna på kvällen. När Ranghild och Daniela kom tillbaka så gjorde vi som alla backpackers gör, utbytte erfarenheter och dessa diskussionerna fortsatte sent in på kvällen där vi satt på Plaza Catalunya och drack gin med apelsinjuice.
Placa de catalunya
Detta är bara en liten del av historien, många många roliga detaljer går att berätta om men det är inget som du ska få reda på.
eftersom jag skrev detta på tåget till Nybro så får jag avsluta som det är tänkt:
Nu är jag snart framme så jag måste sluta och spendera de resterande minuterna med att se trött ut och titta världsvant ut genom fönstret och leka allmänt uttråkad. så gör man när man åker tåg...
Dagens kommentar: det är inte den som skjuter den som gör ont utan kulan som träffar dig
Hur man gör livet till en film, en tre stegs metod.
1. Se en film som du tycker berörde dig (ex. Donnie Darko)
2. Ladda ner soundtracket (eller köp det om du är duktig)
3. Lägg in det på MP3 spelaren eller liknande.
Du kommer bli förvånad hur bra musiken stundtals passar till händelserna runtomkring dig.
För bästa effekt sätt dig på ett fik eller på en busshållsplats eller bara någonstans där det passerar många olika typer av människor och bara titta och lyssna. It's your movie... it's your way!
Jag missade ett kodakmoment!!!
När jag åkte bussen från jobbet igår missade jag världens kodakmoment! Det var mellan Lerberget och Viken som den magiska sekunden uppstod. Tänk dig det här:
Du sitter och tittar slött ut genom fönstret du sitter vid. Ett fönster som är beläget på bussens vänstersida. Du känner att du blir allt mer dåsig då du är både hungrig och trött. Av en slump inser du att lite förändring i vardagen behövs så för att se Danmark tittar ut genom det högra fönstret på bussen. Det som skådas går egentligen inte att beskrivas utan måste upplevas på plats eller allra sämst med ett foto men jag gör ett försök ändå. Du ser vattnet som spegelblant och enbart vågorna från diverse fåglar som badar syns. Utöver detta lägger du till en dimma jag enbart sett i min fantasi förut och knappt ens då. Visst måste du erkänna att det låter underbart?!? Men då har jag inte ens tagit med FYREN! Mitt i denna magifyllda och förtrollande dimma kan du skymta fyren som i folkmun kallas för Svinabådan. Upplevelsen är fulländad.
Jag kommer aldrig aldrig uppleva ett sådant ögonblick igen. Tog jag tillvara på det? njaa jag grämde mig mer över att jag inte hade en tillräckligt bra kamera i handen istället för att titta noga och lägga det hos de andra minnena. Där kan det ligga och dra sig tills jag vill se något riktigt avslappnande.
Dagens kommentar: är hämtat från Muse låt Invincible. Tonight you can really say that togehter we're invincible.
Du sitter och tittar slött ut genom fönstret du sitter vid. Ett fönster som är beläget på bussens vänstersida. Du känner att du blir allt mer dåsig då du är både hungrig och trött. Av en slump inser du att lite förändring i vardagen behövs så för att se Danmark tittar ut genom det högra fönstret på bussen. Det som skådas går egentligen inte att beskrivas utan måste upplevas på plats eller allra sämst med ett foto men jag gör ett försök ändå. Du ser vattnet som spegelblant och enbart vågorna från diverse fåglar som badar syns. Utöver detta lägger du till en dimma jag enbart sett i min fantasi förut och knappt ens då. Visst måste du erkänna att det låter underbart?!? Men då har jag inte ens tagit med FYREN! Mitt i denna magifyllda och förtrollande dimma kan du skymta fyren som i folkmun kallas för Svinabådan. Upplevelsen är fulländad.
Jag kommer aldrig aldrig uppleva ett sådant ögonblick igen. Tog jag tillvara på det? njaa jag grämde mig mer över att jag inte hade en tillräckligt bra kamera i handen istället för att titta noga och lägga det hos de andra minnena. Där kan det ligga och dra sig tills jag vill se något riktigt avslappnande.
Dagens kommentar: är hämtat från Muse låt Invincible. Tonight you can really say that togehter we're invincible.
Strömming
Stekt strömming är en underskattad maträtt. Jag blev medbjuden av ett par kollegor till en fantastiskt mysig lunchrestaurang där de serverade stekt strömming med potatismos och lingon. Det var så att smaklökarna rullade kullerbyttor av glädje och sedan firade de med att gotta sig i en sockerbomb (a.k.a kaka)
Men tänk på strömmingen igen, denna hjälplösa fisk som simmar i stora stim för att antingen ligga på sönderslagen potatis eller fastnar och bli till dålig tandhygien för späckhuggare, vilket liv. Redan vid födseln (om fiskar nu föds vill säga) så vet de att när stora nätet eller större fisken kommer är det slut. Finns inget direkt de kan göra något åt det. Man föds till den man är och det är inte ofta man kan ändra på det. Men det är bara döda fiskar som simmar med strömmen. Ibland, och tur är väl det, så finns det fiskar med liv i som simmar mot strömmen och gör lite som de själva anser sig vara värda eller tycker är skoj. Dessa fiskar är tyvärr de som blir fångade först då de inte har den stora massans skydd men det tycker jag det verkar vara värt. Tänk att få göra precis som man vill för en gångs skull....
Men tänk på strömmingen igen, denna hjälplösa fisk som simmar i stora stim för att antingen ligga på sönderslagen potatis eller fastnar och bli till dålig tandhygien för späckhuggare, vilket liv. Redan vid födseln (om fiskar nu föds vill säga) så vet de att när stora nätet eller större fisken kommer är det slut. Finns inget direkt de kan göra något åt det. Man föds till den man är och det är inte ofta man kan ändra på det. Men det är bara döda fiskar som simmar med strömmen. Ibland, och tur är väl det, så finns det fiskar med liv i som simmar mot strömmen och gör lite som de själva anser sig vara värda eller tycker är skoj. Dessa fiskar är tyvärr de som blir fångade först då de inte har den stora massans skydd men det tycker jag det verkar vara värt. Tänk att få göra precis som man vill för en gångs skull....
Att bo i en väska
Det låter antagligen jättetrångt att bo i en väska. Men jag kan försäkra dig om att gör du det rätt och framför allt har tålamod så kan det vara det friaste du någonsin kommer uppleva. Riktigt så fritt är det inte för mig. Jag har ett otroligt tajt schema på vad jag än ska göra och värst av allt så kan jag inte spendera den tid med min flickvän som jag vill. Hon förtjänar mer än att se mig sova 6 timmar en natt och bli väckt halv 6 om morgonen för att se fyra brödskivor och lite ost vara borta. Men även efter arbetstiden så borde jag spendera tid med henne. Ta det nu inte som om jag MÅSTE vara med henne men jag mår som bäst när jag har henne runt omkring mig. Men i alla fall efter arbetstiden så borde jag vara med henne, igår är ett praktexempel. Vi har ingen fotboll på tisdagar och torsdagar så de är lite vigda åt egna aktiviteter såsom champions league igår. Men då skulle Pelle gå på en kurs om förberedande styrka. Den var jätteintressant men till vilket pris? Jag hade hellre halvsovit i soffan med flickvännen och diskuterat Romas vara eller icke vara.
Men om jag lämnar det ämnet en stund och beskriver lite mer vad rubriken syftar på så är det en fast punkt i livet som kallas hem. Jag har inte direkt haft ett hem om man bortser från föräldra hemmet. Jag bor nu hos en kompis som aldrig är där och har bara dryga tre månader kvar att bo där sen måste jag packa väskan igen. Det går i och för sig snabbt då jag i stort sett bor i väskan. Igår var jag hemma exakt 2:23 minuter när jag kom hem från jobb. Jag steg innanför dörren och sparkade till reklambladen som alltid dimper ner i brevlådan när man minst önskar. Tog inte av mig skorna då detta hade sinkat mig, lite som punktering hos en cyklist. Sprang in på toa, inte för att jag var extremt nödig men återigen ta tillvara på tiden. Därefter packa väskan, träningskläder och inomhusskor, funderar på om jag glömt något och inser att hjort är hjort och beger mig ut och ner till GA torg för att ta bussen.
Detta är inget ovanligt. Jag brukar inte vara hemma eller i säng förrän efter elva tiden på kvällarna och sedan iväg igen vid halv 6 respektive 6 beroende på vart jag sover. Jag har tänkt lite på vad det är jag håller på med och insett att har man ingen fast punkt i livet så är det lite som att spela fotboll med sig själv, helt meningslöst och energikrävande. De rutiner som många hatar älskar jag.
Idag är det champions league, men jag ser hellre Råå IF dam spela SM ute i Rydebäck. FORZA RÅÅ!!
Men om jag lämnar det ämnet en stund och beskriver lite mer vad rubriken syftar på så är det en fast punkt i livet som kallas hem. Jag har inte direkt haft ett hem om man bortser från föräldra hemmet. Jag bor nu hos en kompis som aldrig är där och har bara dryga tre månader kvar att bo där sen måste jag packa väskan igen. Det går i och för sig snabbt då jag i stort sett bor i väskan. Igår var jag hemma exakt 2:23 minuter när jag kom hem från jobb. Jag steg innanför dörren och sparkade till reklambladen som alltid dimper ner i brevlådan när man minst önskar. Tog inte av mig skorna då detta hade sinkat mig, lite som punktering hos en cyklist. Sprang in på toa, inte för att jag var extremt nödig men återigen ta tillvara på tiden. Därefter packa väskan, träningskläder och inomhusskor, funderar på om jag glömt något och inser att hjort är hjort och beger mig ut och ner till GA torg för att ta bussen.
Detta är inget ovanligt. Jag brukar inte vara hemma eller i säng förrän efter elva tiden på kvällarna och sedan iväg igen vid halv 6 respektive 6 beroende på vart jag sover. Jag har tänkt lite på vad det är jag håller på med och insett att har man ingen fast punkt i livet så är det lite som att spela fotboll med sig själv, helt meningslöst och energikrävande. De rutiner som många hatar älskar jag.
Idag är det champions league, men jag ser hellre Råå IF dam spela SM ute i Rydebäck. FORZA RÅÅ!!
