Vad händer bakom disken?
Härom veckan så skulle jag lämna in min klockan för lagning. Som den novis i området "urmakare i Helsingborg" så beger jag mig ner till kullagatan och börjar min vandring mot en ny värld full av fungerande klockor och märkliga tillverkningsvideor från Schweiz.
Under min vandring så ser jag en stor klocka sticka ut från en fasad. "There it is!!" tänkte jag och gick glatt mot dörren, och stannade. Det jag såg var en återförsäljare för Rolex klockor. En mer fancy butik får man leta efter. På väggarna är det glasmontrar med dyra klockor (jag tror den billigaste kostade runt 5000). Rakt fram är disken och bakom ett rum där det sitter två män och pratar med lite på en dialekt som säger "vi är rika och vi bryr oss, men inte om dig". Bredvid ingången till rummet som inte bryr sig så är en stor flat-screen tv som visar slavar i de Schweziska alperna som tillverkar klockor åt stora företag. Tickande klockor med så små delar att kameran får använda zoom objektiv samt Makro läge.
Jag stiger fram till disken. En av de arroganta männen reser sig upp och och går mot andra sidan av disken och säger ett vänlig hej hur kan jag hjälpa dig?. Jag berättar mitt livsproblem, att ärmen på klockan har gått av och behöver lagas. Det är då det händer. Han, den arroganta mannen, meddelar att han ska bara gå bak och fråga HAN om HAN kan fixa det. Den arroganta mannen går in i rummet bakom disken, förbi sin arroganta kollega och vidare bakom en hörna. Den arroganta mannen är där ett tag och kommer tillbaka för att säga att Han behöver göra ett nytt stift och klockan är klar i morgon.
Jag tackar och bockar utan att egentligen tänka allt förmycket på vad denna arroganta man egentligen menade.
Det var först när jag igår gick tillbaka till samma butik för att hämta klockan. Nu var det mer livat i butiken. Ungefär fem arroganta personer som "arbetade" där. En ung man som snackade i telefon och beklagade sig över att programvaran i deras senaste kassamaskin inte höll måttet för deras giriga behov. En dam kommer fram och betjänar mig. Jag lämnar mitt kvitto och hon ska hämta klockan. Hon letar först i en låda strax bakom den unga mannen som trycker på kassa-apparaten och snackar telefon samtidigt. Hon hittar den inte där utan går bak i det där rummet bakom rummet bakom disken. Allt kommer tillbaka till mig, minnena om den första arroganta mannen som gick bakom för att prata med HAN. Jag börjar bli nyfiken på vad som finns där bak. Men det är först när hon kommer tillbaka med klockan och en av hakarna som håller den på plats inte fungerar som jag börjar bli orolig.Hon tog klockan "dit bak" och kom tillbaka någon minut senare. OCH DEN FUNGERADE!!
jag lämnade så fort jag kunde. Ville inte vara en del i denna maskopi eller vad det nu var för något.
Och när jag gick terasstrapporna upp mot hemmet så insåg jag vad som egentligen fanns där bak. En quasimodo look-a-like som inte kunnat visas ute utan fick kämpa med att lära sig allt om klockor i den arroganta familjens källare. Denna bleka figur är nu fastlåst bakom rummet bakom disken i den lilla urmakarbutiken på kullagatan.
The so does the legend goes about the magic repairman.
Under min vandring så ser jag en stor klocka sticka ut från en fasad. "There it is!!" tänkte jag och gick glatt mot dörren, och stannade. Det jag såg var en återförsäljare för Rolex klockor. En mer fancy butik får man leta efter. På väggarna är det glasmontrar med dyra klockor (jag tror den billigaste kostade runt 5000). Rakt fram är disken och bakom ett rum där det sitter två män och pratar med lite på en dialekt som säger "vi är rika och vi bryr oss, men inte om dig". Bredvid ingången till rummet som inte bryr sig så är en stor flat-screen tv som visar slavar i de Schweziska alperna som tillverkar klockor åt stora företag. Tickande klockor med så små delar att kameran får använda zoom objektiv samt Makro läge.
Jag stiger fram till disken. En av de arroganta männen reser sig upp och och går mot andra sidan av disken och säger ett vänlig hej hur kan jag hjälpa dig?. Jag berättar mitt livsproblem, att ärmen på klockan har gått av och behöver lagas. Det är då det händer. Han, den arroganta mannen, meddelar att han ska bara gå bak och fråga HAN om HAN kan fixa det. Den arroganta mannen går in i rummet bakom disken, förbi sin arroganta kollega och vidare bakom en hörna. Den arroganta mannen är där ett tag och kommer tillbaka för att säga att Han behöver göra ett nytt stift och klockan är klar i morgon.
Jag tackar och bockar utan att egentligen tänka allt förmycket på vad denna arroganta man egentligen menade.
Det var först när jag igår gick tillbaka till samma butik för att hämta klockan. Nu var det mer livat i butiken. Ungefär fem arroganta personer som "arbetade" där. En ung man som snackade i telefon och beklagade sig över att programvaran i deras senaste kassamaskin inte höll måttet för deras giriga behov. En dam kommer fram och betjänar mig. Jag lämnar mitt kvitto och hon ska hämta klockan. Hon letar först i en låda strax bakom den unga mannen som trycker på kassa-apparaten och snackar telefon samtidigt. Hon hittar den inte där utan går bak i det där rummet bakom rummet bakom disken. Allt kommer tillbaka till mig, minnena om den första arroganta mannen som gick bakom för att prata med HAN. Jag börjar bli nyfiken på vad som finns där bak. Men det är först när hon kommer tillbaka med klockan och en av hakarna som håller den på plats inte fungerar som jag börjar bli orolig.Hon tog klockan "dit bak" och kom tillbaka någon minut senare. OCH DEN FUNGERADE!!
jag lämnade så fort jag kunde. Ville inte vara en del i denna maskopi eller vad det nu var för något.
Och när jag gick terasstrapporna upp mot hemmet så insåg jag vad som egentligen fanns där bak. En quasimodo look-a-like som inte kunnat visas ute utan fick kämpa med att lära sig allt om klockor i den arroganta familjens källare. Denna bleka figur är nu fastlåst bakom rummet bakom disken i den lilla urmakarbutiken på kullagatan.
The so does the legend goes about the magic repairman.
The perfect crime...
Tänk dig så här. Du är en förbrytare, en person med kriminaliteten skriven i pannan. Du har inget förflutet eftersom du sålde det till en ensam star-trek älskande tjockis på Närlunda för att ha råd att köpa en flyktbil lagligt.
Med detta i bagaget så fortsätter du tänka dig att du har precis gjort en stor stöt med din kollega, som också råkar vara din älskare, och ni har nu flytt från polisen. Ni kör och kör i er röda mazda 96:a och hittar tillslut en infart som ser riktigt öde och död ut. Ni kör in i tron om att ni kommit undan polisen. Medans ni sitter stilla i bilen och din kumpan nöjt räknar bytet så kommer du att tänka på att du faktiskt får hela bytet om du gör dig av med din kollega. När du tänker detta råkar du stöta ur dig ett skratt som drar tankarna till Dr Evil och Mini-Me. Din älskare tittar undrande på dig och du slutar men fortsätter tänka tankarna hur mycket pengar du egentligen hade fått om du bara gjort att själv.
Egentligen hade du kunnat göra allt själv eftersom allt din kollega gjorde var att sitta i bilen och låtsas sova och sedan utstötta ett uggleliknande stön när du skulle komma ut. Men eftersom du var inomhus och din kollega "sovande" i bilen hörde du aldrig den varnande ugglan och gjorde således hela kuppen av egen maskin.
När du kommit underfund med detta inser du att ni har ett koloniområde alldeles bakom bilen och du vänder om och börjar sakta rulla mot infarten till denna ministugby. Du svänger tvärt in på uppfarten som är mörklagd och...
... helt plötsligt ser du ett blinkande vitt ljus.
Du backar tvärt bakåt och innan ljuset hunnit fram till motorhuven har du rivstartat med alla mazdans krafter och kör ut på vägen och mot McDonalds.
Nu när du läst detta tänker du dig att du är mig som efter ett tufft terränglopp har börjat komma på plan mark i min joggingrunda och svänger ner från koloniområdet och råkar se en bil komma snabbt svängande upp samma uppfart. I panik för att bilen ska se dig trycker du på fel knapp på lampan och den börjar blixtra som ett stroboskop på Ibiza. Bilen rivbackar (det gjorde den faktiskt) och sedan rivstartar därifrån.
Du joggar sakta vidare, undrande och fantiserande vad denna bilen hade för mening i tillvaron.
tjaa.. så kan det gå...
Med detta i bagaget så fortsätter du tänka dig att du har precis gjort en stor stöt med din kollega, som också råkar vara din älskare, och ni har nu flytt från polisen. Ni kör och kör i er röda mazda 96:a och hittar tillslut en infart som ser riktigt öde och död ut. Ni kör in i tron om att ni kommit undan polisen. Medans ni sitter stilla i bilen och din kumpan nöjt räknar bytet så kommer du att tänka på att du faktiskt får hela bytet om du gör dig av med din kollega. När du tänker detta råkar du stöta ur dig ett skratt som drar tankarna till Dr Evil och Mini-Me. Din älskare tittar undrande på dig och du slutar men fortsätter tänka tankarna hur mycket pengar du egentligen hade fått om du bara gjort att själv.
Egentligen hade du kunnat göra allt själv eftersom allt din kollega gjorde var att sitta i bilen och låtsas sova och sedan utstötta ett uggleliknande stön när du skulle komma ut. Men eftersom du var inomhus och din kollega "sovande" i bilen hörde du aldrig den varnande ugglan och gjorde således hela kuppen av egen maskin.
När du kommit underfund med detta inser du att ni har ett koloniområde alldeles bakom bilen och du vänder om och börjar sakta rulla mot infarten till denna ministugby. Du svänger tvärt in på uppfarten som är mörklagd och...
... helt plötsligt ser du ett blinkande vitt ljus.
Du backar tvärt bakåt och innan ljuset hunnit fram till motorhuven har du rivstartat med alla mazdans krafter och kör ut på vägen och mot McDonalds.
Nu när du läst detta tänker du dig att du är mig som efter ett tufft terränglopp har börjat komma på plan mark i min joggingrunda och svänger ner från koloniområdet och råkar se en bil komma snabbt svängande upp samma uppfart. I panik för att bilen ska se dig trycker du på fel knapp på lampan och den börjar blixtra som ett stroboskop på Ibiza. Bilen rivbackar (det gjorde den faktiskt) och sedan rivstartar därifrån.
Du joggar sakta vidare, undrande och fantiserande vad denna bilen hade för mening i tillvaron.
tjaa.. så kan det gå...
Citatets roll i konversationen
Det är ett magnifikt sätt att utrycka sig på, att använda citat. Man kan med en enkel mening ta personen man pratar med tillbaka till den känsla som citatet skapade då man först hörde det.
Låter det invecklat? Det är inte så svårt som det låter.
Låt oss tänka att du sitter och kollar på Terminator (jag väljer den filmen för den är lättast att förklara handlingen till). Du ser "good-old-Arnold" säga den klassiska repliken "I'll be back". Det man vet när man hör detta är att "Good-old-Arnold" är männens man. Han är så grymt manlig att en manlig man som jag själv betraktas som en åkersork. Han är så manlig att Muhammed Ali springer rakt in i en sandsäck och börjar kramas för att försöka passa in hos de mer kvinnliga männen (även kallat brottare). "Good-old-Arnold" är alltså manligare än manligast just när han säger de coola orden "I'll be back".
Det som händer då du använder denna frasen är att du på antingen ett seriöst eller humoristiskt sätt personifierar orden med dig själv. Det blir alltså en känsla för den som lyssnar att du antingen är manligare än manligast eller att du är kycklingen som leker emu och alltså leker större än vad han är.
Om du nu är någorlunda med i film och tv världen så har du flera tusen sådana citat som alla ger olika känslor.
Nu vet jag inte om det bara är min vänkrets som använder sig av sådana här citat, men vi har utvecklat ett sätt som många skulle uppfatta som antingen knasigt eller helt bängt. Vi kan prata i minuter och enbart använda citat och skratt. Allt för att ha så roligt som möjligt.
Och för mig så har då alltså citaten blivit en del av konversationen. Det har gått så långt att jag i vissa situationer längtar efter att dra ett citat men det är kanske inte läge till det. Ett exempel är när jag arbetar som värd på malmö arena och en person kommer fram och frågar om vägen. När jag förklarat den för honom så har jag lust att säga "you can do it, cut his head of".
Varför får du se i filmen Waterboy med Adam Sandler.
Låter det invecklat? Det är inte så svårt som det låter.
Låt oss tänka att du sitter och kollar på Terminator (jag väljer den filmen för den är lättast att förklara handlingen till). Du ser "good-old-Arnold" säga den klassiska repliken "I'll be back". Det man vet när man hör detta är att "Good-old-Arnold" är männens man. Han är så grymt manlig att en manlig man som jag själv betraktas som en åkersork. Han är så manlig att Muhammed Ali springer rakt in i en sandsäck och börjar kramas för att försöka passa in hos de mer kvinnliga männen (även kallat brottare). "Good-old-Arnold" är alltså manligare än manligast just när han säger de coola orden "I'll be back".
Det som händer då du använder denna frasen är att du på antingen ett seriöst eller humoristiskt sätt personifierar orden med dig själv. Det blir alltså en känsla för den som lyssnar att du antingen är manligare än manligast eller att du är kycklingen som leker emu och alltså leker större än vad han är.
Om du nu är någorlunda med i film och tv världen så har du flera tusen sådana citat som alla ger olika känslor.
Nu vet jag inte om det bara är min vänkrets som använder sig av sådana här citat, men vi har utvecklat ett sätt som många skulle uppfatta som antingen knasigt eller helt bängt. Vi kan prata i minuter och enbart använda citat och skratt. Allt för att ha så roligt som möjligt.
Och för mig så har då alltså citaten blivit en del av konversationen. Det har gått så långt att jag i vissa situationer längtar efter att dra ett citat men det är kanske inte läge till det. Ett exempel är när jag arbetar som värd på malmö arena och en person kommer fram och frågar om vägen. När jag förklarat den för honom så har jag lust att säga "you can do it, cut his head of".
Varför får du se i filmen Waterboy med Adam Sandler.
Konsten att skapa konst
Det är egentligen inte så svårt att skapa konst. Jag syftar inte på att min blogg på något sätt kommer i närheten av ett konststycke, det står andra fantastiska bloggare för (DeLarsson, m.fl.) Utan jag menar att skapa konst som betraktas som konst är egentligen lättare än vad folk i allmänhet tror. Det gäller bara att ha tillräckligt med sjuk fantasi och våga spränga gränser.
Titta på de magiska eller knasiga personerna som mitt i Malmö la sig ner för att spela döda i en kvart. Jag minns inte riktigt vad de protesterade mot men det var konst.
Alla trubadurer och vismakare som vänder och vrider på orden för att skapa den där fantastiska tvisten på en låt skapar också konst.
"Muhammed karikatören" skapade också konst, hans konst blev kanske inte så populär men den skapades och det är det som är det viktiga inom konsten. Ta vägar dit ingen annan gått eller vågat gå.
I söndags så tittade flickvännen och jag upp på taket i hallen och konstaterade att någonstans där uppe läcker det vatten. Hur vi kunde vara så säkra på att det just var vatten var att vår lampa i hallen hade 3-4 centimeter vatten i sig. Mina tankar flög på att man kunde lägga i en guldfisk i det och kalla det för konst.
Och mycket riktigt , när jag var liten trodde jag konst var en förkortning på ordet konstigt. Det förklarar kanske en del.
