conclusion

Härom veckan så skulle jag lämna in min klockan för lagning. Som den novis i området "urmakare i Helsingborg" så beger jag mig ner till kullagatan och börjar min vandring mot en ny värld full av fungerande klockor och märkliga tillverkningsvideor från Schweiz.

Under min vandring så ser jag en stor klocka sticka ut från en fasad. "There it is!!" tänkte jag och gick glatt mot dörren, och stannade. Det jag såg var en återförsäljare för Rolex klockor. En mer fancy butik får man leta efter. På väggarna är det glasmontrar med dyra klockor (jag tror den billigaste kostade runt 5000). Rakt fram är disken och bakom ett rum där det sitter två män och pratar med lite på en dialekt som säger "vi är rika och vi bryr oss, men inte om dig". Bredvid ingången till rummet som inte bryr sig så är en stor flat-screen tv som visar slavar i de Schweziska alperna som tillverkar klockor åt stora företag. Tickande klockor med så små delar att kameran får använda zoom objektiv samt Makro läge.

Jag stiger fram till disken. En av de arroganta männen reser sig upp och och går mot andra sidan av disken och säger ett vänlig hej hur kan jag hjälpa dig?. Jag berättar mitt livsproblem, att ärmen på klockan har gått av och behöver lagas. Det är då det händer. Han, den arroganta mannen, meddelar att han ska bara gå bak och fråga HAN om HAN kan fixa det. Den arroganta mannen går in i rummet bakom disken, förbi sin arroganta kollega och vidare bakom en hörna. Den arroganta mannen är där ett tag och kommer tillbaka för att säga att Han behöver göra ett nytt stift och klockan är klar i morgon.

Jag tackar och bockar utan att egentligen tänka allt förmycket på vad denna arroganta man egentligen menade.

Det var först när jag igår gick tillbaka till samma butik för att hämta klockan. Nu var det mer livat i butiken. Ungefär fem arroganta personer som "arbetade" där. En ung man som snackade i telefon och beklagade sig över att programvaran i deras senaste kassamaskin inte höll måttet för deras giriga behov. En dam kommer fram och betjänar mig. Jag lämnar mitt kvitto och hon ska hämta klockan. Hon letar först i en låda strax bakom den unga mannen som trycker på kassa-apparaten och snackar telefon samtidigt. Hon hittar den inte där utan går bak i det där rummet bakom rummet bakom disken. Allt kommer tillbaka till mig, minnena om den första arroganta mannen som gick bakom för att prata med HAN. Jag börjar bli nyfiken på vad som finns där bak. Men det är först när hon kommer tillbaka med klockan och en av hakarna som håller den på plats inte fungerar som jag börjar bli orolig.Hon tog klockan "dit bak" och kom tillbaka någon minut senare. OCH DEN FUNGERADE!!

jag lämnade så fort jag kunde. Ville inte vara en del i denna maskopi eller vad det nu var för något.

Och när jag gick terasstrapporna upp mot hemmet så insåg jag vad som egentligen fanns där bak. En quasimodo look-a-like som inte kunnat visas ute utan fick kämpa med att lära sig allt om klockor i den arroganta familjens källare. Denna bleka figur är nu fastlåst bakom rummet bakom disken i den lilla urmakarbutiken på kullagatan.

The so does the legend goes about the magic repairman.