conclusion

Nä det har jag inte, återigen en lockande rubrik.


I have a disease but I cured it with my brain

Egentligen inte ett dåligt citat från Charlie Sheen. Man kan bota det mesta med huvudet. Man kan även få sjukdomar från huvudet. Märklig sak den där hjärnan.



Jag såg ett program på SVT härom dagen där en läkare opererade parkinson patienter medans de var vakna. Han satte fast deras skalle i en ställning och därefter så öppnade han skallen med två hål och opererade in elektroder som sände elektriska signaler så att skakningarna upphörde. Givetvis hade patienterna bedövning. Men jag tyckte ändå det var märkligt. Att något så enkelt som elektriska signaler kan göra att en människa får livsglädjen tillbaka.

Hjärnan kommer alltid att faschinera mig och jag kommer att försöka lära mig så mycket som möjligt om den. Det roliga är bieffekten av att lära sig om hjärnan och framför allt psykologi. Jag lär mig otroligt mycket om mig själv. Hur jag beter mig, hur jag uppfattas av andra, hur jag tänker egentligen och massor mer. Väldigt nyttigt. Jag inser hur lite jag egentligen kan om mig själv.

Detta för mig obestridigt in till USA och deras know it all mentalitet. Kan de inte det så är det inte värt att kunna. Deras syn är den ända rätta. Behöver jag säga mer än argumentet om vapen?




dagens visdomsord:

A fool flatters himself, a wise man flatters the fool.

Märklig rubrik eller hur? Du blev lite intresserad av den.

Jag var hos mina föräldrar igår för att hjälpa till att spika fast en pappvåd som lossnat från taket när det stormat härom dagen. jag klättrade upp på ranglig stege, ännu sämre halvt sönderrostad stege fast på taket och sedan ytterligare en stege som jag flyttade till det aktuella stället.

Väl där uppe tittade jag mig runt, utan besvär kunde jag titta både ner på gräsmattan nedanför, på bilar som körde förbi på 112:an och även se utsikten med Skälderiken som höjdpunkt. Detta kanske inte är så märkligt men jag har börjat föra över det pappa filmade när jag var liten till DVD format. Många minnen kommer igen. Ett är otroligt starkt när jag sitter på taket och blickar ut över världen. Den där jag följde med pappa upp till nästan exakt samma ställe när jag var i tidiga tonåren. Skillnaden från idag var att jag då var otroligt höjdrädd. Jag gjorde det för att försöka bevisa mig tuff. Det gick inte att lura honom mellan mina ynkliga kvid och halvt utstickande ögon fulla av rädsla.

Nu tio år senare så är jag uppe på taket själv. Pappa har opererats och har stränga order om att inte göra något fysiskt tungt på en månad. Men jag hade gjort det även om han inte varit skadad. Jag har förändrats en del. Förhoppningsvis till det bättre men det vet man först efteråt.

Jag är lite bittrare, lite kaxigare, lite trögare, lite starkare, lite torrare (humorn) men framför allt är jag lite mognare.


hoppas jag....

Fick ett roligt mail härom dagen.

Hur man irriterar någon som sitter jämte dig på flyget:
1. Ta fram din bärbara dator.
2. Öppna den långsamt.
3. Starta den.
4. Se till så att personen  jämte tittar på skärmen.
5. Öppna internet.
6. Blunda och luta huvudet bakåt.
7. Ta ett djuptandetag och klicka på följande länk:
http://www.thecleverest.com/countdown.swf
8. Titta hur personen reagerar!!
PS. Glöm inte anlita en riktigt bra advokat! :)


jag gillar det... kanske dags att testa när man flyger till Bangkok i april.

Psykologi är fantastiskt intressant. Jag kan inte säga hur och när men intresset har ökat med åren och nu funderar jag allvarligt på att ta kurser i det. Inte studera till psykolog eftersom jag älskar mitt jobb. Men kom på nu att det förmodligen hade varit en bra kunskap att ha inom mitt yrke.

Att man kan lura hjärnan har jag förstått sedan länge. Det började med att pappa lärde mig ett knep för att klara av jämna matcher i fotbollen. Jag var ju målvakt och i jämna matcher hade jag en förmåga att må dåligt och tänka negativa tankar vilket gjorde att jag aldrig klev fram i de matcherna och gjorde de räddningarna som behövs för att ett lag ska vinna de matcherna.
  Men pappas knep var att tänka i positiva tankar. Det låter kanske enkelt men det gick helt enkelt ut på att slopa meningar som "jag ska INTE släppa in denna bollen", "han får INTE skjuta in denna", "Han kommer INTE sätta den här straffen" osv. 
  Enligt pappa då och enligt min egna erfarenhet och böcker jag läst så funkar det kort så här. Hjärnan uppfattar inte ordet "INTE", utan läser då helt enkelt meningarna så här "Jag ska släppa in denna bollen", "han får skjuta in denna", "han kommer sätta denna straffen" osv.

Denna upptäckt (med hjälp av min pappa) visade på att hjärnan är otroligt komplex. Jag upptäckte även att det som är komplext är något som intresserar mig. Till en viss grad vill säga. Men att lära sig om hjärnan och utöva lite lekmannamässig psykologi på mig själv är otroligt intressant.

Nu har det kanske inte hjälpt så mycket rent hur jag mår men jag tror ärligt talat att jag hade mått sämre under längre stunder om jag inte använt mig av vissa metoder.

I alla fall. Det jag ville komma till är ett program som jag såg på vetenskapens värld härom dagen. Om hur vissa forskare gjorde för att få fram den information om hjärnan som finns idag. Man opererade hundar så en salivsamlare satt på kinden för att se hur salivproduktionen satte igång vid vissa trigger akter. Detta gjorde man på barn också. Man försökte med elchockar radera ut minnet på ungdomar. Man sövde personer i veckor för att radera vissa minnen. Detta var sjuuuka bilder att se.

  Men samtidigt så gjorde det mig än mer intresserad.  Låt se om det finns några distanskurser....

Det en något speciellt med att vara ensam. Det tär på ett socialt psyke som mitt.

Så länge som jag varit singel nu har jag aldrig varit, så ensam som jag varit nu med en av mina bästa vänner i Umeå, en i Helsingborg och en annan i Gantofta så är det svårt att få den närhet och kontakt som man vill.

Men däremot så har jag börjat gilla situationen. Mycket tack vare att jag fixat dator och lyckats "låna" ett nätverk. Man får kontakt enkelt via nätet till vänner man inte sett eller pratat med på mycket mycket länge. Nätet är inte bara till ondo alltså.

Okej detta kommer inte bli det mest genomtänkta inlägget jag någonsin har lagt in här men måste börja skriva lite igen :)

Såg förresten Ladder 49 igen häromdagen. Det var ett tag sedan jag såg den och mindes att jag då tyckte den var fjöntig eftersom jag gick brandutbldningen då. Men nu så fastnade jag vid den. Okej, brandscenerna var töntiga och overkliga men däremot vänskapen på stationen är sann. Jag trivs oerhört bra med mitt jobb och ser det som Jack Morrison och de andra har på stationen i Ladder 49 som vi också har det på "min" station. Vi är ett tajt gäng. Varje gång jag inser den vänskapen så blir jag nästan tårögd. Jag har många kollegor som stöttar mig. Vad jag har gjort för att förtjäna det vet jag inte men jag tackar dem varje sekund i mitt huvud.

Imorgon är det dags att jobba dygn. Jag kommer jobba med skift D och dessa är fantastiskt roliga då de hela tiden försöker komma på practical jokes att skämta med varandra :P   jag har ett par på gång men måste fundera ut lite närmare.

Egentligen är jag inte så ensam som jag vill tro men hur skoj är det om man hela tiden ska vara glad och aldrig deppig???

Det är skift D som har kommit på "Fantomen".