conclusion

Märklig rubrik eller hur? Du blev lite intresserad av den.

Jag var hos mina föräldrar igår för att hjälpa till att spika fast en pappvåd som lossnat från taket när det stormat härom dagen. jag klättrade upp på ranglig stege, ännu sämre halvt sönderrostad stege fast på taket och sedan ytterligare en stege som jag flyttade till det aktuella stället.

Väl där uppe tittade jag mig runt, utan besvär kunde jag titta både ner på gräsmattan nedanför, på bilar som körde förbi på 112:an och även se utsikten med Skälderiken som höjdpunkt. Detta kanske inte är så märkligt men jag har börjat föra över det pappa filmade när jag var liten till DVD format. Många minnen kommer igen. Ett är otroligt starkt när jag sitter på taket och blickar ut över världen. Den där jag följde med pappa upp till nästan exakt samma ställe när jag var i tidiga tonåren. Skillnaden från idag var att jag då var otroligt höjdrädd. Jag gjorde det för att försöka bevisa mig tuff. Det gick inte att lura honom mellan mina ynkliga kvid och halvt utstickande ögon fulla av rädsla.

Nu tio år senare så är jag uppe på taket själv. Pappa har opererats och har stränga order om att inte göra något fysiskt tungt på en månad. Men jag hade gjort det även om han inte varit skadad. Jag har förändrats en del. Förhoppningsvis till det bättre men det vet man först efteråt.

Jag är lite bittrare, lite kaxigare, lite trögare, lite starkare, lite torrare (humorn) men framför allt är jag lite mognare.


hoppas jag....