jag är rädd
För i en värld där vi glorifierar brottslingar och accepterar våld mellan barn finns inget gott att hämta. Om utveckligen går som den har gått de senaste åren så kommer våldet att bli en större del av vardagen. Kanske till och med accepterat i hemmet? och då menar jag inte att aga barn utan det kommer bli tal om regelvridiga ultimate fighting matcher mellan far och son där vinnaren likt en lejon hane tar över som hushållets ledare.
Vi är egentligen inget annat än djur, något mer sofistikerade djur dock. Eller nä, jag kallar det inte sofistikerat när man kidnappar en man, misshandlar honom grovt, låter honom äta sitt eget öra, spikar fast hans jeans i hans knä och lår och sedan lämnar honom i en stuga i skogen. Jag anser det inte sofistikerat när man bryter sig in hos en familj och misshandlar mamman grovt och slår barnen så hårt att de omkommer. Det är inte heller sofistikerat att kasta in förvuxna tomtebloss på fotbollsplan, ej heller att slåss för sitt lag som man inte ens spelar i.
Det är dock absolut inte sofistikerat att blunda för dessa fakta.
Jag är rädd. Jag vill inget hellre än att sätta mig mot lä sidan på ett hus och krypa ihop för att hålla värmen, och se regnet landa precis framför mina fötter medans jag rider ut stormen som blåser runt omkring. Jag vill att allt ska bli bra men har inte kraften att genomföra det.
är jag så speciell??
Jag svarar sedvanligt: "Jaa, de e Pelle".
Den röst som kom hade jag aldrig hört förr och jag var inte beredd på att höra den. En grymt stor brytning på danska och han presenterade sig och det framgick att han jobbade på ett företag i malmö som jag inte hörde namnet på (trots att jag frågade fyra gånger) och jag hade tydligen träffat honom på malmö festivalen angående ett jobb. Jag var välkommen på intervju.
ungefär här stod jag stilla med hakan nere vid golvet.
För det första hade jag inte hört talas om företaget, för det andra så har jag inte träffat honom och för det tredje så har jag inte varit på malmöfestivalen. Jag blev helt ställd.
"träffat mig?? på malmöfestivalen?? jobb??"
Han måste trott att jag var en av de personer i Sverige med sämst uppfattningsförmåga.
"vad är det för jobb?" " det är försäljningsjobb"
det handlade alltså om att vara någon form av telefonförsäljare. Där gick det upp för mig, jag är inte speciell. De skriker efter folk i den branchen eftersom vilkoren är dåliga och lönerna likaså dessutom är det ingen som vill ingå i världens mest hatade grupp av människor.
Men för ett par sekunder kände jag mig speciell. Jag blev kallad till intervju på ett jobb jag aldrig sökt. Släng er i väggen arbetsförmedlingen!!
shamu the mysterious whale
Aftonbladet må vara den tidning jag avskyr mest av alla tidningar och spenderar sällan pengar på att införskaffa den.
Men dagar som denna då jag har lite tråkigt och kollat upp de flesta bra tidningar på nätet bläddrar jag snabbt igen om deras nätsida och fastnar vid de 10 mest missuppfattade låt texterna.
Titeln är som vanligt lite missvisande för det handlar inte om själva texten i helhet utan om enstaka fraser ur texten som man kan höra fel på.
Där finns klassiker som
The Police - "When the world is running down"
Rätt: "you make the best of what still around"
Fel: "you make the best homemade stew around"
men också otippade såsom
Bee Gees - "Stayin' alive"
Rätt: "it's alright, it's okay, you may look the other way"
Fel: "it's alright, it's okay, you make love the other way"
men den som får mig att spontant skratta tills tårar kommer fram är den något klockrena felhörningen på U2's låt "Mysterious ways"
Den rätta frasen ska vara "she moves in mysterious ways"
men har man lite knäck i lurarna kan det faktiskt låta som
"Shamu the mysterious whale"
Klockrent!!!
då var det dags igen
Jag måste vara världens mest negativa människa. Alltid hittar jag något att klaga på. Tidigare i sommar var det de fruktansvärt avskyvärda sommarjobbarna som gjorde livet surt till och från arbetet. Precis när man trodde att man hade skapat fred på jorden och att världshungern egentligen bara var ett missförstånd rent språkligt så kom den nya sortens terror.
Skolbarn-på-väg-hem-från-skolan-eller-in-till-stan-för-att-shoppa-upp-pengar-de-inte-borde-ha.
Jag satt och åkte hem igår efter ett otroligt långdraget möte som fick mig att jobba över minst en halvtimme. Jag visade tydligen för mina kära pendlar kollegor att idag var ingen bra dag att spela bongo-trumma på. De respekterade detta så som mullvadar respekterar sorkar. Dock finns här ett par lemlar som inte förstår vad mullvadar och sorkar pratar om. Dessa lemlar åker alltså från Höganäs till Helsingborg för att bedriva häng-verksamhet eller allmän "snyltshopping" där de prutar för att få en mjukglass på Petters.
Det är två lemlar som sitter i fyrsätet bredvid mig. De börjar mjukt, snackar om vad de ska hitta på och missförstå mig inte det är helt ok.
Men så slår det slint i deras outvecklade små lemmelhuvuden, en systemoverload. De börjar prata om den snygga killen i deras klass som sen han blev emo inte alls är lika snygg längre. Om den ene lemmelns vän som hon har haft sex med mer än 30 gånger (detta får den andre lemmeln att utrycka sin beundran genom ett lång ooooooooh) och även att det aldrig kommer bli något trots att de har sex. Sedan snackar de om debuter och allt annat som jag absolut inte vill veta.
Jag antar att din solklara lösning på det hela är att inte lyssna. Och jag har faktiskt tänkt i de banorna, men det är stört omöjligt när de pratar i 150 dbl. Jag kräver snart hörselskydd från skånetrafiken.
men men, idag är en ny dag, nya lemlar kommer att förödmjuka sig själva på bussen hem. stay tuned for the most extraordinary stories ever told!!
gamla gubbar
Denna Mats är självklart inte perfektionismen personifierad, han arbetar i sin verkstad och skapar en ljudvolym som tvingar personer i Helsingborg att använda hörselskydd för att undvika bestående hörselskador. Dessutom är han överförtjust i dansbandsmusik. Jag gillar han inte, jag skulle kunna säga att världen hade varit en bättre plats utan honom. Men det gör jag inte utan jag försöker och försöker lära känna denna ytterst märkliga man (som dessutom kör vespa). Mina försök lämnas utan lycka, och mina ansträningar är ogjorda.
Nu har jag kommit till en punkt, jag struntar fullt ut i vad han anser om mig och kommer svara bitskt och nedlåtande på hans kommentarer. Mitt mål är att vända "fikagruppen" mot honom, att få de att inse vilket spån han är.
Lyckan kommer infinna sig när han sitter och gråter på sin gräsklippare, när han är så nedbruten att hans skor har bättre självkänsla. Då, då ska jag visa en vänlig sida igen, men först då.
May the evil begin!
vinst igen för Dam U
Råå DIF - Torna Hällestad 3-0 (0-0)
Regnet har fallit över Helsingborg med spridda skurar under dagen. Jag står ensam i omklädningsrummet. Min ljusblå matchtröja med nummer 2 till 11 sitter som gjutet. Det är match och spänningen har varit i min kropp sedan morgonen. Uppvärmningen blev den klassiska, ut och jogga ett par vändor. Lite passningar och nedtagningar, vilket förövrigt är svårt då jag måste hinna ifatt bollen jag själv slagit och dessutom komma förbi den i lagom tid för att ta ner den snyggt. Motståndarna ser starka ut. Jag känner en viss oro i kroppen. Jag vet att ett helt Dam U lag inte rådde på dem på deras hemma arena men detta är San Siro, här kan under hända.
Första halvlek har lite trevande spel. Jag pressar lite väl lågt vilket gör att bollen för det mesta ligger still på mitt plan. När jag väl börjar närma mig den och tar tag i matchen så lyckas jag med stor framgång driva ner till straffområdet och gör mig redo för skott. Vad var det nu Micke, Per och Martin sa... behåll farten. Och det gör jag, i den grad att jag springer förbi målet och hinner nätt och jämt få stopp på min X2000 framfart innan bäcken tar mig till Råå hamn. Sedan inträffar en katastrof, att deras målvakt kan ta så otroligt lång tid på sig att slå en utspark är skandalöst. Och ännu värre är att domaren inte ens kollar åt det hållet. Det är som om han inte är närvarande.
Halvtidsvilan kommer lägligt. Mina ben känns som gelé efter att stått still i 34 minuter. Jag säger till mig själv att jag måste använda deras ytor som är i stort sett hela deras planhalva. Jag nickar förstående till mina egna reflektioner och inflikar att pressen måste bli hårdare.
Andra halvlek förlöper i tjugo minuter med böljande spel. Jag blandar mina insatser med ömsom glänsande spel och ömsom spel som hade fått en P7 spelare att gråta av prestationsförnedring. Dock tar jag tag i matchen till sista kvarten och i sann SMO anda så tar jag bollen (som för övrigt inte lämnat mittpunkten). Jag driver bollen med en fantastisk hastighet, min blonda kalufs fladdrar i vinden och fåglar och andra djur som belamrat motståndarnas planhalva eftersom där inte varit någon aktivitet de senaste timmarna flyger bort som bowlingkäglor. Jag kommer närmare målet och laddar för en rakabajsare. Bang! 1-0 till Råå DIF!! Pelle gör målet och assist är ingen mindre än Pelle. Nu har det lossnat. Pelle gör både 2 och 3-0 i loppet av 5 minuter. Inte helt regelrätt då avsparken har mycket att önska men domaren blåser inte för något så jag kör på.
Matchen slutar 3-0 och en äkta hattrick av mig själv plus bra spel i 15 minuter gör att jag som tränare är väldigt nöjd över min insats. Det vi bör ta med oss från matchen är den O-sviktande inställningen som jag hade under hela matchen trots perioder av tung psykisk press från deras håll.
Nu siktar vi in oss på en match mot Staffanstorp efter en helg med vila och uppladdning.
Startuppställning:
---
--- --- --- ---
--- Pelle --- ---
--- ---
Avbytare:
---
---
---
---
Väder: regn och lite kyligt
Publik: där var två tanter som kollade men de gick efter 2 minuter.
Dagens Pelle: gör en lyckad match med tanke på att Torna lämnat WO.
en bra människa
Idag så kläckte jag ur mig att jag kände mig som en bättre människa efter att ha tränat. Och när jag tänker efter så här efter en vecka med fem dagars träning (om man inte räknar det lilla jag är med på fotbollsträningen) så känner jag mig inte bara som en bättre människa, jag tror på det också. Jag kan se folk på bussen eller på stan och tänka "de borde börja träna, lite som jag gör. Fy vad jag är duktig"
Det är löjligt så lite det behövs för att känna sig bättre än andra.
tackar för gymråttor som sågar bort hybris-stegen så man kommer ner på jorden igen.
Attans
Så ska forskning gå till!!
Hur man kom fram till detta?
såhär:
Så gjordes undersökningen
Forskarna vid universitetet i Bristol använde en lika enkel som genialisk metod för sin studie. Man bjöd 84 slumpvis utvalda, heterosexuella, studenter på några drinkar, varav hälften fick grogg och den andra hälften placebodrinkar utan alkohol. Sedan fick studenterna bedöma utseendet på ett antal personer utifrån fotografier. Resultatet är publicerat i tidskriften Alcohol and Alcoholism. (källa: expressen.se)
kom och tänka på att det är rätt roligt att de publicerar en Pro-drinking rapport i en tidning för alkohol och alkoholism.
Alkohol gör dig snygg!
Pyttsan, men för säkerhets skull har jag gjort en lista. Allt löser sig med listor läste jag någonstans.
antal Öl snygg som...
1 Ulf Lundell
2 Jim Carrey
3 Will Ferrell
4 Mario Lopez
5 Sean Connery
6 Jesse Metcalfe
7 Ashton Kutcher
8 Collin Farrell
9 Roger Pontare
Källor: diverse internet sidor som ständigt kommenterades av min kollega. "Kollar du på killar?" resten är inte rumsrent så det slipper du höra.
nyfikenhet
jag lider av ett syndrom jag kallar nyfikenhet. Jag undrar ständigt vad som pågår. Jag vill veta allt. Kommer det ny teknik vill jag testa den, en ny sport kan jag genast tänka mig att bli den förste utövaren, nya råd och rön inom forskningen och jag försöker så gott jag kan på min grundskolenivå i biologi, kemi och fysik sätta mig in i problemet och sedan lösningen. Oftast märker man att det är genialist enkelt och man borde ha kommit på det själv. Men ibland får man inte reda på någonting överhuvudtaget. Personer håller tyst som muren.
Exempel nummer ett. Nu håller vår damansvarig samtal med spelarna angående nästa år och lite om dittan och dattan kring fotbollen. Jag hamnade med honom väntandes utanför omklädningsrummet och vi började prata. Jag pressade honom rätt bra utan att bli allt för oförskämd. Han läckte inget. VAD FASIKEN HAR TJEJERNA SAGT!!!!
Exemepl nummer tre som fortfarande pågår.
Min goda vän DeLarsson frågar vart min officiella adress numera är. Jag blir genast nyfiken på varför? vad ska han hitta på? under bråkdelen av en sekund kommer jag på tio alternativ han kan göra genom att veta min adress, flera av dem är otroligt otroliga men det hinns inte reflekteras över det.
1. Skicka en burka surströmming
2. Spruta grädde in genom brevinkastet och ropa april april för att sedan inse att det är augusti och skrika SORRY!! och sedan skriva "förlåt mig" med grädden i hela trapphuset.
3. skicka blommor (vilket vore inte så troligt då han istället kan ge mig dem i handen på fotbollen ikväll)
4. Va fasiken ska han skicka blommor till mig för??
5. Be Högaborgsmaffian fixa så jag "sover med fiskarna".
6. Begära en flyttändring till Kazakstan, eller kina kanske.
7. anställa en väktardvärg med cowboyhatt (hade varit riktigt roligt :) )
8. ringa brandkåren och säga att det brinner där
9. sätta eld och glömma ringa brandkåren utan åka direkt till taxi kurir och säga att det behövs tre taxibilar med vars tio spannar vatten till just min adress.
10. bara allmänt vill veta vad jag bor.
Det är bara tio saker av de hundra jag kan komma på.
jag är otroligt nyfiken på vad som hända skall....
to be continued.....
Bloggarnas värld
Men jag har flytit runt lite på bloggvärlden utan att tillhöra någon direkt utstickande grupp utan jag har skrivit rätt allmänt och öppet. Det är i alla fall mitt mål. Men efter att ha flytit runt lite fick jag nys om en cool blogg som heter Joelsunderbara. Han skriver om sitt liv på ett självdistansierat sätt och allt är lättläst men ändå komplicerat. Men han är inte den bästa bloggen jag läst men ändå snittar han 9 kommentarer på VARENDA inlägg.
Jag menar inte att jag vill ha kommentarer utan jag säger gå in på hans blogg och läs kommentarerna. De är hemskt sexistiska och det är merparten tjejer som skriver så. Hans brillianta sätt at utrycka sig har gett honom ett harem av tjejer som skulle ge upp varenda sekund av sitt nu tråkiga liv för att åka till götet en kväll och hänga med killen som tvättar bajslakan (han säger det själv) till vardags.
Varför?
Jag gissar på att det är humorn som är att tacka, det var väl lite så jag lyckades få min tjej. Men hur kan de genom bloggen veta hur han är?
Frågeställningen är knepig och svaret är inte mindre invecklat. Min gissning är inte ens värd att nämnas här men det väcker tankar. Se på Schulman och Blondinbella för att inte tala om blondinbellas pojkvän. De har inte direkt åstakommit något men ändå tjänare de mer än vad jag gör som går till jobb varje dag och sliter. de skriver ett par rader om sådant som ibland intresserar en fluga men oftast gör så att två personer i Bangladesh begår självmord.
Annat var det förr då kändisarna fick kämpa för att komma i rampljuset och omgivningen hade respekt för dem.
18 augusti
Idag år1868 upptäcks Helium av den franska astronomen Pierre Jules César Janssen.
Det är den 230:e dagen (231:e vid skott år) på en gregorianska kalendern
1986 infördes Helen som namnsdagsnamn på denna dagen, utgick dock 1993.
sex månader tidigare på den 18 februari:
hittade Claude Tombaught planeten Pluto år 1930
1952 ansluter sig Grekland och Turkiet till Nato
Och den nästa största händelsen den 18 februari inträffade år 1997 då Sparbanken och Föreningsbanken går samman och bildar Föreningssparbanken.
jag skriver den näst största för den största händelsen var att jag blev tillsammans med min älskade flickvän.
Det har alltså gått 6 månader, vi har upplevt en hel del tillsammans redan och vi har haft otroligt skoj.
Jag ser verkligen fram mot nästa 6 månader, och nästa, och nästa och nästa.....
Du är den som betyder mest för mig, Je t'aime ma chérie.
Vous voulez dire le plus à moi.
Ce soir je fais n'importe quoi que vous voulez.
où jamais vous allez je marcherai avec vous, pour toujours et jamais sur.
j'espère que vous le recevrez même s'il est dans le français ;)
A single day
Jag har väldigt bra kamrater, tyvärr sitter de i samma båt. Vi pratar med varandra och lastar över länspumpen till det sjunkande skeppet till varandra och försöker stötta varandra. Men ibland känns det som någon av oss har en borr och försöker sätta oss andra i sank. Men imorgon är det dags att ta fram motorsprutan och pumpa bort 1400 liter minuten. Då jäklar ska vi i alla fall komma ovanför vattenytan igen. Kanske inte resa oss som en atoll men i alla fall kunna andas genom snorkel tills vi lär oss simma nästa år.
Det är inte bara här som livet är svårt. Min kära moder har fått det bekräftat, hon lider av MS och har fick ett skov för ett par veckor sedan där hon tappade känslen från midjan och neråt. Det är inte lätt för henne att gå och återgå till arbetet är inte att tänka på då man på hennes jobb går, står och lyfter hela dagarna. Pappa har det också tungt just nu, letar efter lite fasta inkomstkällor då han väntar svar från den stora lösningen som kan komma på onsdag. Jag håller alla tummar jag har, för ett rätt beslut där hade underlättat en hel del för de båda.
Min bror ska studera i Malmö till hösten. Han har kommit in men har ingen lägenhet. Han letar febrilt och jag känner igen mig i honom. Det är lätt att känna att det löser sig men nu får han faktiskt kämpa. Han kommer gå på många nitar och jag hoppas han vet att jag finns där och stöttar honom oavsett vad han gör. Jag har en soffa i Helsingborg, så allt löser sig brorsan, allt löser sig.
Sedan så är det bara att konstatera att jag har en och en halv månad kvar på anställningen här på Höganäs AB. En och en halvmånad kommer gå jäkligt fort och jag kommer hinna klart med det jag ska göra. Men sen, vad händer sen?
Sista dagen!!
Nu finns det absolut sommarjobbare som är helt underbara och borde få anställning direkt efter färdig utbildning men de sommarjobbare jag tänker på är de som försört varje morgon på linje 220 från helsingborg till Höganäs. Det är framför allt fem stycken som bör sluta snarast med att var sig själva.
Varför? joo, jag väntade på den frågan.
Jag ska berätta er denna hemska historia om morgonfridens nederlag.
En morgon stiger jag glatt ovetande på bussen där jag brukar. Jag ser framför mig en lugn stund med min bok och sedan sova de sista tio minuterna innan jag kommer fram till jobbet. Men den morgonen som i folkmun går efter namnet Dagen MD (morgondöd) var allt helt annorlunda. Jag har mitt favoritsäte med ett annat i backup ifall det skulle sätta sig någon på mitt säte. Men det brukar lösa sig till nästa dag eftersom de flesta människor inte klarar av en tokstirrande blondin på sätet bredvid i mer än en dag i stöten.
Men denna morgonen så var alla mina backupsäten fulla av ungdomar. Eller fulla med ungdomar är kanske en överdrift men dessa jordens otyg hade lyckats sätta sig så utspritt att vart man än satte sig så var man obekvämt nära dem. Dessutom så hade de inte vett att bevara morgonfriden som övriga passagerare, de dagliga pendlarna, så ömt värnar om. Ingen pratar, ingen har musiken på för högt, ingen stör de som eventuellt vill sova. UTOM!! de nya sommarjobbarna som förövrigt jobbar på Höganäs Keramik. Och jag kan förstå att det företaget är på väg i botten om det är den här typen av anställda de söker.
För det första så pratade de två tjejerna med varandra KONSTANT i 45 minuter. Jag visste inte att det fanns samtalsämnen nog men tydligen så kan man sänka sig till den ytterst lägsta av alla låga nivåer och prata om ens kudde i ungefär 14:39 minuter. Visste du att kudden med hästar på är mjukare än den utan hästar?
Hela sommarjobbargänget består av tre killar och två tjejer. Som tur är så jobbar de lite olika tider men det är alltid minst tre pers som åker med och oftast är tjejerna med. Emelie och sara som de heter har nu gått igenom det mesta man kan prata om och fortsätter som om inget hade hänt, hur i hela friden orkar man? De leker vuxna och försöker diskutera politik en morgon, men deras dumhet lyser igenom ungefär som Långe Jan placerad i ett vardagsrumsfönster.
Killarnas uppgift på bussen är att muttra surt till varandra på ett obegripligt grottspråk som får en konversation mellan min bror och mig att låta som rikssvenska. De har även som bisysselsättning att smutsa ner sätena framför dem till den grad att den stackare som sätter sig där utan att kolla kommer behöva tvätta byxorna tre gånger för att få dem rena. De sitter förresten inte på sätena utan ligger med gumpen mellan sätena de "sitter" på och de säten där de har fötterna. Jag undrar om de inte har ont i ryggen.
Detta är bara ett utdrag av allt som dessa sinnesslöa själar gjort.
Skönt att det är sista dagen så nästa vecka kan jag äntligten vara den ända mentalt efterblivna personen på bussen, sen veckan därefter kommer Robert hem.
en jägare av dignitet
Mitt vapen: Durable POWERCLEANER 400 Presurizedair cleaner.
Mitt slagfält: mitt kontor
Min taktik: "blås de åt helvete"
mina motståndare: små men JÄVLIGT irriterande bananflugor.
suck, det går inte ens att försöka lura sig själv
Detta gör att jag går och irriterar mig på saker. Det är mest en frustration över att jag inte tagit tillvara på sommaren så som jag borde (Vilket jag alltid inser nu när den är över).
Bara igår så läste jag ett citat som Blondinbellas pojkvän skrivit i sin blogg. För japp, de är nu det par vars bloggar läses av flest människor. Grattis till dem. Han hade skrivit " Jag gick in och köpte en chocklad till BlondinBella, för hon är så fin". Det ryms en enorm poet inom denna man. Hans lyriska konstverk kommer få världen att darra av entusiasm inför nästa inlägg. De metaforer han använder går att likna med djupet i en Bergman film, spelar schack med döden kan slänga sig i väggen inför de kulturfuturistiska slagdängor denna mannen lämnar efter sig. Detta är den typ av finkultur Sverige behöver för att återupprätta kreativitetens inspirationskällor till ungdomen.
Go Blondinbellas kille....
Ett utbyte
De vänner som är viktigast är de som man har ett utbyte med. Det kan vara i cd skivor, böcker, energi men också erfarenheter. Jag anser att kan lära sig sjukt mycket om man hänger med rätt personer.
DeLarsson skrev att han och jag kommer från samma musikaliska kvarter och det stämmer till fullo. Även om vi han har lite mer hjärta för Blues och jag lite mer för elektronisk alternativ (gillar fortfarande inte namnet på den genren men kommer tyvärr inte på något bättre) musik så drar vi åt samma håll. Vi bondar skulle man kunna säga, och att bonda så var det länge sedan jag gjorde (om man inte räknar flickvännen, för hon är ändå min bästaste bästa vän). Måste varit i mellan och högstadiet då jag och Tomas a.k.a tomtom hade våra bisarra lekar där vi lät fantasin flöda i enorma mängder medans klasskamraterna tyckte vi kom från en annan planet. Det var ingen mobbning vad jag minns utan vi var mer barnsliga enligt de andra. Men det är man när man är 10-12 år.
Men jag och DeLarsson har en vänskap som är så mycket mer än att stå emot världen tillsammans. Vi delar samma musiksintresse, vi diggar båda fotboll och han har en god smak för bra film (PS! mannen, jag har en ny du borde se).
Detta hyllningsinlägg var tänkt som ett beskrivande av vänskap och hur det skapas men det är svårt för mig att nämna vänskap utan att nämna DeLarsson. Bästa som hänt på länge är att jag joinade Råå IF, för där hittade jag min flickvän, en übergo vän samt så gjorde det att mit stora intresse för fotboll väcktes på nytt.
Forza råå, nu är det tre poäng mot Eskil som gäller
Cool or uncool that's the question
När jag efter min fantastiska dag på Beatday satte mig på en pub i västra köpenhamn med ett gäng goda vänner hade en av mina vänner en kusin från england på besök. Han satt bredvid mig så naturligt så började jag prata med honom så han inte skulle känna sig utanför, plus att just denna dagen hade jag det enormt svårt med danskan som annars brukar vara rena barnleken.
Engelsmannen Lars och hans kusin Kurt hade tidigare pratat om vad som är coolt och vad det är som gör det coolt. Många variabler blandades in och vi kom egentligen inte fram till något.
Det närmaste vi kom är att coolt är något man själv vill vara men inte uppnår. Man vill vara i centrum men vågar inte. Ta mode t.ex. man vill gärna se cool ut och väljer kläder efter det, för har man fina kläder är man cool. Egentligen är det inte så ansåg Lars. Att man försöker se cool ut är egentligen ocoolt. För när man är sig själv är man som coolast, men frågan är då om man verkligen kan vara sig själv? Är inte risken stor att man är sig själv enbart för att man vet att det är coolt? Eller så är man sig själv men uppfattas inte som cool av andra. För coolhet kan också vara att man har gott självförtroende. Men hur vet man att den personen vars självförtroende ser starkt ut egentligen har starkt självförtroende och att dess agerande inte är en kuliss för att dölja den verkliga personligheten?
Frågorna kom med lika många motfrågor.
Jag vänder mig till Dig som läsare, har du någon fundering?
Tveka inte att lämna en kommentar eller lägg iväg ett mail, för idag ska vi försöka reda ut vad coolhet är och hur det yttrar sig.
[email protected]
My butt goes nuts
Jag satt på jobb och märkte detta fenomen runt 10 tiden på förmiddagen. Skinkan började skaka oroväckande mycket. Jag skriver oroväckande då normal skakning runt denna tiden enbart beror på ett sug efter helg och lite festande som då inkluderar rumpshaking. Men skinkan skakar mer än helglängtansskakningarna.
Jag börjar ana oråd.
Hela skakgrejen fortsätter även under eftermiddagen. Det börjar nästan bli läskigt.
Det jobbiga är att jag inte står mina arbetskollegor såpass nära så jag vågar prata om detta med dem. Tänk dig själv, en man i sina 45 ska behöva lyssna på en grabbs problem med skakande rumpa. "Oooh, intressant. Låt mig få titta på den", det hade till och med varit lite läskigt att höra.
The shaking butt fortsätter sitt segertåg mot total irritation hos övriga kroppsdelar. Ungefär som den personen som egentligen inte var bjuden till festen och redan vid ankomst är dygnrak på en fest som egentligen var tänkt som lite chill med en öl i handen.
idag har dock skinkan lidit nederlag, den är lugn och harmonisk. Det är nästan som att råkat låsa in sig i den del av ISS där nyckeln finns i på Jorden.
Huston, we have a problem...
BlondinBella byter bransch
Men när jag nu så här inför lunchen slösurfar på expressen möts jag av denna nyheten:
BlondinBella byter bransch. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro men artikeln är kort och konsist, och reaktionerna inom mig var lika korta och med bestämda.
"Blondinbella byter bransch
Hon är en av Sveriges mest kända modebloggerskor. Men nu böjar Isabella Löwengrip Rydberg, mer känd som "Blondinbella", kommentera sport i stället.
I dag klockan 8.30 gör "Blondinbella" sin premiär som OS-kommentator i NRJ Morgon med programledarna Knappen & Hakim."
Ett ljus genom molnen
Det är en tuff period för fotbollen det har jag redan spytt galla över i tidigare inlägg, folk har lämnat för att inte komma åter. Nu inför helgens matcher är det återigen tufft att få ihop lag men vi kommer lösa det på ett eller annat sätt.
Det är detta som jag ser som fantastiskt nu. Vi har otroligt svåra tider men vi är fyra män och en pojke (undertecknad) som i en grupp med tjejer ska leda dem till seger och framför allt en rolig höst. Det är en stor ryggsäck med mycket sten vi kommer bära och vi ska hjälpas åt att dra det tunga lasset. Ingen ska få vårt skepp att sjunka.
Dessutom så kom det tre ljusglimtar i det oväder som råder. Tre "nya" spelare gjorde entré på träningen och jag anser att det är på väg åt rätt håll. Från att förra veckan ha förlorat jag vet inte hur många så fick vi idag två spelare som kan spela för oss och en go tjej som ska träna med oss för att spela med sin klubb i IKEA... eller förlåt... Älmhult.
Än är inte hoppet borta hos Pelle, för det krävs mer än så här för att knäcka världens goaste tjejer, Råå IF.
FORZA RÅÅ!!
ensam
Igår var jag ensam för ett kort ögonblick. Det var ett tyst ögonblick, det stack inombords. Det var verkligen jag mot världen då. Eller egentligen inte för enligt siffror på nätet var det jag och 5 644 506 mot världen.
en fight jag gärna tar men ibland svider det lite extra, när personer när en inte bara sågar det man avgudar utan först sågar ner det, gräver ner det, spränger upp det, totalförstör för att avslutningsvis sätta det på en rymdfärja och skicka det dit ingen människa satt sin fot. Antagligen skulle vi då (om man lyssnar på de som inte tycker som jag) att starta ett intergalaktiskt krig mot de stackars varelser som råkar ta emot denna färja och lyssna på innehållet. (ska man skicka en CD skiva eller en MP3 spelare??)
Det jag vill säga är att alla tycker olika, så är det bara och alla får lov att tycka olika. Men ibland så är man inte beredd på det och då hinner man inte sätta upp muren. Det blir som om Kina skulle byggt muren ut mot vattnet istället för mot Mongolerna. Tänk dig vilken katastrof det hade varit. Då hade Kina varit rätt ensamma, ungefär som jag var igår.
Beatday
Men innan festivalens sista band går av scenen så ska musiken ha flödat i nästan 8 timmar.
Jag står själv vif Indoor stage och klockan är 15:50. Blue Foundation gör sig redo att på scen. Att gå på konserter ensam är något jag gjorde förr men inte gjort på länge. Varför jag gjorde det förr var för att jag inte hittat någon som hade samma nästan exakt samma musiksmak som jag. Men efter som åren gick så har jag hittat inte bara en utan tre som är ungefär i mina träskmarker av musik. Idag kunde inte någon av dem. Så Beatday upplever jag själv, vilket är skönt för jag får tid till att reflektera mina egna tankar innan de förändras av någon annans syn på det hela. Det tråkiga är dock att jag inte kan diskutera mina upplevelser direkt på plats men det är samtidigt så att det förblir min lilla hemlighet.
Inför denna festivalen har jag varit duktig och gjort research på alla band (så långs som myspace ger information i alla fall) och insett att dagens startfält är enormt jämt. Blue Foundations musik är ett av de band som fick högst ranking och deras musik liknar lite temat på festivalen. Lite sorgset men ändå energirikt och framför allt känsloframkallande.
Blue Foundation
De kliver in på scen som det brokiga gäng danskar de är. Första låten drar mig iväg till sfärer dit Lamb en gång höll till. Det är mjukt och känsloskapande och jag får gåshud redan vid de första tonerna. Hela ensamblen är otroligt skickliga musike vilket märks i deras skapande, det är inga lätta stycken att spela även om det må låta så. Deras andra låt får mig att inse att deras konsert inte kommer bli förutsägbar. Den gör tvära kast och det blir en gravitationsresa ner till Depeche Modes gröna ängar. Jag säger gröna ängar för Blue Foundation är inte tillräckligt mörka för att få hänga i Depeche's källare.
Deras mellansnack är obefintligt och låtar smälter ihop med varandra. Jag älskar när detta inträffar, det gör så att konserten blir en helhetsupplevelse istället för att hackas sönder. Fler band borde efterlikna detta.
Blue Foundation lägger mycket vikt vid skapandet av crescendo och känslosamma uppbyggnader inför något som aldrig kommer men man vet finns där. Efter konserten blir man givetvis sugen på att höra mer. Om det är så det ska vara eller det är ett billigt knep för att kräng skivor spelar mindre roll för grymt är det.
betyg: **** eller som Benjamin skulle ha sagt "fyra av fem toast, kanon kul"
Beatday är kanske bara en två dagars festival som inte vill bli stor, inte ett Roskilde II. Detta gör att istället för att lägga vikt på marknadsföring och utveckling av område och liknande så lägger arrangörerna allt krut på att få dit bra och intressant musik som kanske inte är enormt kända men de som gillar musik har oftast koll på vilka de är. Detta är en festival för musikälskaren. Vilket också syns på programmet som för mig ser ut så här:
16:00 Blue Foundation
17:15 Kissaway Trail
18:45 springa mellan Dúne och The William Blakes
20:00 Mercury Rev
22:45 Sigur Rós
Man skulle kunna tro att festivalen har en enorm samling av "musik-kunniga" som går runt i baskrar och skrivblock för att såga eller hylla banden allt efter de regler som Per Sinding Larsen har skapat. Men så är icke fallet. Istället så är beatday en samling av alla typer av människor som alla är där för en anledning, lyssna på musik och njuta av livet. Detta är ytterligare ett bevis på att danskarna kan mycket om musik, bryr sig mycket om musik men skryter inte om det.
Killaway Trail får svårt att komma direkt efter blue Foundation då allt jag ville göra var att höra mer av the big Blue. Men trots detta gör Killaway trail en riktigt bra spelning i solljuset som dränker stora scenen. Låtarna är genomtänkta om än lite mer "tillrättalagt" än vad Blue Foundations musik var men inte på ett dåligt sätt. Men jag tror att Killaway Trail hade mått bra av att ha mer mörker om kring sig. På det sättet hade stämningen skapats av musiken med hjälp av ljussättningen som är en underskattad del av en konsert.
Betyg ***
The William Blakes
Inför deras spelning så träffar jag två danska musikkännare, Brian Emil samt Martin Martin Stendury, som berättar för mig att detta bandet är otroligt känt på nätet och har nästan aldrig stått på en scen innan. Det märks inte då deras musik får dem själva att spritta av glädje. De har två trummisar som spelar på trumset mitt emot varandra med genemsamma cymbaler. Detta är givetvis svårt och ger lite mer cred åt musikerna i bandet och då framför allt skinnplågarna. Man kan sammanfatta deras musik genom att säga att det är ett organiserat utbrott av ungdomlig energi. Men trots detta så skapar de en känslomässig ljudkullis som får en att slappna av trots det intensiva tempot i låtar.
betyg ***
Dúné, Denna pungspark av tonårsrevolt spelar på lilla scenen (som inte är så liten som namnet vill påvisa). Deras enervi på scen skapar i samklang med de yngre besökarnas genomträngande skrik en bild som för tankarna till både Rolling Stones/Beatles och The hives. Det är inget fel på deras scennärvaro men de förstör låtarna genom att hoppa omkring och "glömma" spela. Vissa gillar det andra gör som jag och vrider sig besvärat för att komma på varför jag egentligen står där. Man kan sammanfatta dem som ett oorganiserat upplopp på scen.
betyg **
Mercury Rev
Det bandet som rest längst för att sprida sin musik på Beatday. Sångaren är en bögig José Gonzales på speed men han är en skön sådan. Musiken är blandad. Här finns både rakt på låtar och låtar som kräver lyssning flera gånger för att ens börja förstå dem. Det är tjusningen med Mercury Rev, de är inte enkla att förstå även om det är lätt att tro så. Medans de spelar så sänker sig mörkret över Beatday och ljuseffekterna jag pratade om innan kommer fram och skapar mer stämning än på de andra konserterna tidigare under dagen.
Betyg ****
Sigur Rós, denna giganternas gigant i musikskapande. På himlen som blir allt mörkare på grund av bristen av solljus kan man se regnmoln närma sig men dropparna faller inte för hela världen står still när Sigur Rós entrar scen. Island sägs vara ett kargt landskap som på grund av det skapar kreativitet. Jag säger inte emot. Sigur Rós kan verkligen göra musik. De vet precis vilka toner som beskriver ett kargt landskap med vemod men också inslag av lycka och glädje. Jag tänker givetvis på låten Gobbledigook. Publiken hoppar med och konfetti seglar ner från scentaket. Jag får tårar i ögonen, känslan är överväldigande och att de under närmaste timmen slitit mitt hjärta mellan imponerande uppbyggnader och lugna partier gör att allt brister. Glädjen och känslorna kan inte hejdas. Jag ser mina hjältar på scen igen, de presterar bättre än när jag såg dem på Roskilde 06. Det är fantastiskt, men tyvärr har jag ingen att dela ögoblicket med.
Betyg ***** (och med en extra * av guld)
Jag går med lätta steg mot tågstationen, Sigur Rós är och förblir nummer ett. Jag var rädd att min upplevelse under Roskilde 06 skulle vara en engångs företeelse men som tur är så lyckas medlemmarna skapa magi ytterligare en gång. Och förstår jag deras hardcore fans rätt så skapar de magi varje kväll de ställer sig på scen.
Det är söndagmorgon och jag sitter med Mia och Jonas på tåget hem mot Helsingör efter att ha blivit blåsta på en enkel hemresa. Det går inga direkttåg till Helsingör längre som det brukar, istället får man ta S tåg till Hellerup och byta där. Problemet är bara att där går inga S tåg efter tolvslaget, det är alltså tåg till Österport och sedan buss som gäller.
Det har varit en grymt skön lördag med musik och senare ett par öl med goda vänner. Mia och Jonas träffade jag av en slump på stationen men det visade sig bli ett lyckat möte. Jonas är uppvuxen i den lilla lilla håla i Småland där min morfar och mormor bodde då de levde, han hade haft min morfar i diverse sporter. Mia har spelat fotboll innan och med min grymma övertalningsförmåga klockan halv fem en söndagsmorgon lovade hon att komma och testa på Råå IP om takterna fortfarande sitter i.
som det kan gå...
Råå DIF vs GIF Nike 2-1
"Your father was a hamster and your mother smells like elderberry"
En stor eloge till alla medverkande som varken gav vika för Nikes påtryckningar eller föll för deras lömska tjuvknep.
Inför Råå IF DAM U vd. GIF NIKE dam
Dagens trupp består av:
Lina, Hilding, José, Mårten, Amelie, Emma P, Pernilla, Matilda, Julia, Sara S, Jasmine, Emma Lang, AG samt Vogel.
Ett gött gäng som jag har stort förtroende för. Det kommer bli en trevlig afton i fotbollens tecken. Oavsett resultat så kommer jag vara nöjd så länge alla ger sitt bästa och kämpar för den ljusblå Råå IF tröjan. Det gäller att spela mycket med hjärtat nu när vi tappat så många spelare.
Coachen tippar resultatet:
Råå IF DAM U vs. GIF NIKE DAM 6-2 (3-1)
Välkommen ner till RÅÅ IP för
om 6 timmar smäller det!!
Som blixtar från en redan molnig himmel
Igår uppstod ett fantastiskt väderfenomen. Det bevisade hur lite makt vi människor egentligen har över planeten. Vi kan inte göra något konstruktivt utan enbart förstöra naturens glans.
Igår åskade det inte. Men där kom mängder av blixtar. Rakt ovanför Helsingborg lystes himlen upp av dessa ljusa energiladdningar. Men i stort sett inga smällar hördes. Framför allt så hördes inte smällarna så högt som de bör göra efter gigantiska elektrisktladdade träd på himlen. Det var ett skådespel som gav en ro, som lugnade ner mina tankar där jag stod och beskådade detta skådespel från vårt lägegenhetsfönster.
Det var magiskt som en go vän till mig skulle sagt.
Men det är inte enbart gårdagens väder som rubriken på dagens inlägg syftar på. Igår efter fotbollsträningen kom ett par chockbesked. Jag ska snabbt redogöra för historien bakom det hela. Vi har under sommaruppehållet förlorat ett antal spelare. Två var "planerade" då de skulle fortsätta studera i USA så där är inget att säga. Utöver det så har fyra slutat av olika anledningar. Så igår när vi satte oss för att ha ett frukt-fika-möte så kom utbrottet som kvällstidningarna hade sagt. Två till blev officiellt förklarade "förlorade". Den ena viste jag om men att en ska göra sin praktik i Nya Zeeland under slutspurten av serien var jag lyckligt ovetande om tills igår. Det kändes dystert, ungefär som att det inte kunde bli värre.
När tjejerna gått ut från lokalen för att släppa allt och bege sig hem satt jag och tre av mina kollegor kvar och skulle prata. Per fick först ett kuvert med en present från oss tränare men sedan så kom chock beskedet. "Min" målvakt kunde inte spela idag, hon lyckades inte byta bort sitt arbetspass. Illa där tänkte jag men jag har en übergrüm F16 målvakt att tillgå, det löser sig tänkte jag. Men det som kom sen var lite värre. Hon ska också flytta till götet precis som den andra målvakten i vårt lag. Vi står nu utan målvakt inför höstens slutspurt på serien där mitt lag har chans att vinna serien medans A måste se till att komma på antingen kval eller undvika kval.
Att ytterligare två spelare har slutat gör att vi nu förlorat 11 stycken som mer eller mindre var att räkna med under hösten. Det såg så bra ut fram till för tre veckor sedan. Vi har förlorat ett helt j*vla lag. Jag har varit med om manfall i Viken och Jonstorp. Jag har hört rykten om hur illa lag har haft det att de varit tvugna att lägga ner ett B-lag. Men jag har aldrig hört en klubb som förlorat ett helt lag av seniorspelare på mindre än tre veckor. Måste vara nytt rekord.
*nynnar melodin till "nu ska vi ut på rövarjakt"*
Nu ska vi ut på spelarjakt
för vi ska ut och röva
ut till varje klubb vi ska
och se vad vi kan behöva
bom bom bom bididii bom bom bom
Igår kändes det hopplöst, idag känns det som en nystart. Vi ska skapa ett nytt lag, ett lag denna gången som består av alla typer men som går bra ihop. Vi ska nästa år ligga i topp i båda serierna och spelare ska stå på kö för att komma till oss och lira.
De skulle bli deres bedste lag någonsin!!
Konsten att må bra, en illusion
Det hela är rörande att läsa. Att man fortfarande stannar och åtgärdar sådana här händelser är värmande i kylan. Och ämnet som DeLarsson valt tänkte jag faktiskt på igår. Inte exakt så men när jag skulle gå och handla på Konsum i närheten av där jag bor, satt en uteliggare vid ingången. Han brukar ligga där och jag brukar gå förbi honom. Ibland skänker jag ett par kronor jag har löst i fickan ibland går jag bara förbi. Men just idag mådde jag inte riktigt hundra. Vet inte varför men jag kände mig som en dålig människa. Jag fick ögonkontakt med mannen, gick närmare och till slut kom jag på konversationsavstånd och han frågar om jag har några mynt att hjälpa en hemlös med.
Jag hade inga mynt och kände mig som ett monster. Jag sa vänta lite och vände tillbaka till uttagsautomaten som finns i närheten. Den kunde bara ge femhundringar och trots mitt hoppfulla försök innehöll mitt konto inte så mycket. Jag fick gå förbi mannen igen, det var som om månen glömt att gå upp, väldigt pinsamt.
I butiken mådde jag skit hela tiden, jag gick och tänkte på om jag istället skulle köpa några bananer till honom men så kom jag på att om han ätit lite senaste veckan så kan fruktsyran kanske göra mer skada än nytta. hmmm, han kanske inte ens gillar bananer. Jag skulle frågat.
När jag står i kassan så slår det mig, man kan ju ta ut pengar samtidigt som man handlar. Mycket riktigt jag får 80 kronor i handen och går stolt ut ur butiken. Jag tar en tjuga och ger honom och säger att det löste sig till slut.
vilken kommentar. Så patetiskt att jag inte inser det förrän jag gått runt hörnan. "Allt löste sig till slut", pyttsan tänker han. Att hitta ett ställe att sova varje dag är en konst, att få ihop till maten är ett mirakel.
Jag köpte mig välmående i en egoistisk värld genom att ge fjuttiga tjugo kronor till en stackars man utanför konsum.
allt går inte köpa för pengar, inte om man vill ha äkta vara.
gamla tider, nya vinster
Måndag, åh måndag - Monday Glory
Att göra livet surt för någon - Först i veckan
A foot where it belongs - monday kickers
när han ligger sparkar vi en gång till - moonday rappers
trots denna dåliga start på dagen så är det ändå inte som en äkta måndag. Why? Det är snart helg. Bara idag och imorgon kvar.
Jag tillbringar förmiddagen med diverse slöjobbande och framför allt läsande av andras bloggar. När alla är färdiglästa inser jag att mitt gudlfiskminne är lika dåligt som sista shotten kvart innan stängning en söndagsmorgon. Jag minns inte vad som hänt. En del är givetvis ihågkommet men mycket har gått förlorat. En uppfräschning behövs så jag läser gamla inlägg.
När jag kommer fram till inlägget om Råå IF dam U's första match mot Nike höjs min uppmärksamhet. Nike är laget vi möter på fredag och Nike är laget som leder serien med en poäng mer än oss. Nike är laget vi förlorade med 5-1 mot första matchen då vi inte hade någon form av spel överhuvudtaget. Nike är laget som kommer bli chockat när de möter oss på fredag och inser att vi är ett gäng tjejer (och en kille) som inte ger oss, som kommer spela shortsen av dem. Vi är gänget som med en stark kämpaglöd och inställning kommer mala sönder dessa malmöiter.
Ensam är svag, tillsammans är vi starka.
Från takets topp
Att diskutera bortgången av en tysk ensamseglare när man ser vraket är oundvikligt. Vi pratar om olika erfarenheter. Ingen försöker bräcka den andre utan jag delar med mig med det lilla lilla jag varit med om och därefter insuper jag den enorma erfarenhet- och kunskapsbank som denne man besitter.
ögonblicket blir ett lugn i en annars väldigt stressig vecka.
Men jag hade även kameran med mig och här är några bilder jag tog.
utsikten från 40 meters höjd på ett tak. Mölle kan symtas liksom Nyhamnsläge och Strandbaden. Även taket på Svampverket.
utsikten mot Distaloy verket som ligger söder om Pulververket.
ned mot elektrolysören, det är högt upp detta.
mot öster
Det slår mig nu att jag inte fotade ut mot havet. Det är nästa veckas mission.
Söka jobb
Jag har fått bra kontakt med väktarna i vår vaktkur och de lovar att lägga in ett gott ord för mig om jag söker jobb där eller på andra platser inom G4S. Det verkar lovande och jag går in på G4s.se och börjar lägga in mina uppgifter. Allt går fint tills jag ska bifoga mina betyg och intyg.
VAR FASIKEN ÄR DEM??
jag börjar i panik fundera på om jag har haft dem när jag bodde med Matti, risken finns. Jag kan också ha dem i ett fint kuvert hemma hos föräldrarna dit inga bussar går och mamma som har svårt att gå efter ett par dagar på lasarettet bör kanske inte komma och hämta mig. Kort sagt, jag kan inte kontrollera om de finns där hemma.
Undra hur många jobb man får utan betyg??
hösta sig i Augusti
Väl på jobb så startar jag datorn, idag bestämer jag mig att stanna vid datorn och inte bege mig ut mer än nödvändigt i regnet. Att skapa en presentation om krishantering och psykologisk kris står på schemat. Bra att ha egna referenser ibland, det är ju trots allt måndag och jag är som vanligt ett vrak.
Jag tittar ut genom fönstret och en känsla smiter på mig. En känsla som varit lagd i malpåse i nästan ett år. Höst känslan gör sig påmind. Jag börjar dagdrömma mig bort till det perfekta huset eller perfekta lägenheten. Det är svårt att se vilket i och med att jag bara befinner mig vid ett fönster i ett rum och går inte därifrån. Jag sitter nästan till och med i det stora fönstret. Fönstret är runt och väggen går liksom in där fönstret är. I denna ingröpning så finns där en sittplats med dynor och filtar. Jag sitter där med en bra bok i handen. Till vänster om mig har jag en kopp varm choklad med ett par marsmallows som är som isberg med större delen av sig själva nedsänkta i vätskan. Grädden sluter sig nästan om deras toppar. Det ryker lätt om koppen.
Jag sitter under filtar och läser medans jag hör hur regnet piskar rutan och känner doften av chokladen.
Det är augusti och det jag drömmer mest om är att hösta mig.
Tragiskt.
snabbt bortglömd
"Användare används ej längre".
Jag kände mig som en bortglömd fluga sittandes på en vägg utan att kunna göra någonting vettigt. Allt mitt arbete utgår från att jag har tillgång till dator.
Allt löste sig när jag gick till IT avdelningen och bad lite snällt om att de skulle fixa det. Men ändå så har jag blivit bortglömd utan att någon så mycket som rynkade på näsan.
Man är bara en i mängden.
