conclusion

Jag har en person som har sin verkstad i anslutning till mitt kontor. (jag är förövrigt den enda personen i världen med ett kontor som är beläget i en verkstad). Han är garanterat över pensionsålder och allmänt gammal. Hans namn är Mats och redan sedan första dagen på min projektanställning så var han emot mig. Han är en surer jävel som min "syrra" hade sagt.

Denna Mats är självklart inte perfektionismen personifierad, han arbetar i sin verkstad och skapar en ljudvolym som tvingar personer i Helsingborg att använda hörselskydd för att undvika bestående hörselskador. Dessutom är han överförtjust i dansbandsmusik. Jag gillar han inte, jag skulle kunna säga att världen hade varit en bättre plats utan honom. Men det gör jag inte utan jag försöker och försöker lära känna denna ytterst märkliga man (som dessutom kör vespa). Mina försök lämnas utan lycka, och mina ansträningar är ogjorda.

Nu har jag kommit till en punkt, jag struntar fullt ut i vad han anser om mig och kommer svara bitskt och nedlåtande på hans kommentarer. Mitt mål är att vända "fikagruppen" mot honom, att få de att inse vilket spån han är.

Lyckan kommer infinna sig när han sitter och gråter på sin gräsklippare, när han är så nedbruten att hans skor har bättre självkänsla. Då, då ska jag visa en vänlig sida igen, men först då.

May the evil begin!