conclusion

Jag har börjat träna med min chef på luncherna. Dels för att jag behöver det för att söka till räddningstjänsten men också för att jag helt automatiskt får en halvtimmes längre lunch.

Idag så kläckte jag ur mig att jag kände mig som en bättre människa efter att ha tränat. Och när jag tänker efter så här efter en vecka med fem dagars träning (om man inte räknar det lilla jag är med på fotbollsträningen) så känner jag mig inte bara som en bättre människa, jag tror på det också. Jag kan se folk på bussen eller på stan och tänka "de borde börja träna, lite som jag gör. Fy vad jag är duktig"

Det är löjligt så lite det behövs för att känna sig bättre än andra.

tackar för gymråttor som sågar bort hybris-stegen så man kommer ner på jorden igen.