conclusion

Det är inte alltid lätt att leva. Många problem byggs oftast på varandra och ibland har man tur och får ventilera allt med bra kamrater. Ibland har man inte det.

Jag har väldigt bra kamrater, tyvärr sitter de i samma båt. Vi pratar med varandra och lastar över länspumpen till det sjunkande skeppet till varandra och försöker stötta varandra. Men ibland känns det som någon av oss har en borr och försöker sätta oss andra i sank. Men imorgon är det dags att ta fram motorsprutan och pumpa bort 1400 liter minuten. Då jäklar ska vi i alla fall komma ovanför vattenytan igen. Kanske inte resa oss som en atoll men i alla fall kunna andas genom snorkel tills vi lär oss simma nästa år.

Det är inte bara här som livet är svårt. Min kära moder har fått det bekräftat, hon lider av MS och har fick ett skov för ett par veckor sedan där hon tappade känslen från midjan och neråt. Det är inte lätt för henne att gå och återgå till arbetet är inte att tänka på då man på hennes jobb går, står och lyfter hela dagarna. Pappa har det också tungt just nu, letar efter lite fasta inkomstkällor då han väntar svar från den stora lösningen som kan komma på onsdag. Jag håller alla tummar jag har, för ett rätt beslut där hade underlättat en hel del för de båda.

Min bror ska studera i Malmö till hösten. Han har kommit in men har ingen lägenhet. Han letar febrilt och jag känner igen mig i honom. Det är lätt att känna att det löser sig men nu får han faktiskt kämpa. Han kommer gå på många nitar och jag hoppas han vet att jag finns där och stöttar honom oavsett vad han gör. Jag har en soffa i Helsingborg, så allt löser sig brorsan, allt löser sig.

Sedan så är det bara att konstatera att jag har en och en halv månad kvar på anställningen här på Höganäs AB. En och en halvmånad kommer gå jäkligt fort och jag kommer hinna klart med det jag ska göra. Men sen, vad händer sen?