conclusion

Jag är seg idag. Det är som om jag har haft så pass mycket att göra tidigare i veckan att måndagen aldrig infann sig. Nu är den här. Som en dålig dubbel cd som säljs på OKQ8 med låtar som:

Måndag, åh måndag - Monday Glory
Att göra livet surt för någon - Först i veckan
A foot where it belongs - monday kickers
när han ligger sparkar vi en gång till - moonday rappers

trots denna dåliga start på dagen så är det ändå inte som en äkta måndag. Why? Det är snart helg. Bara idag och imorgon kvar.

Jag tillbringar förmiddagen med diverse slöjobbande och framför allt läsande av andras bloggar. När alla är färdiglästa inser jag att mitt gudlfiskminne är lika dåligt som sista shotten kvart innan stängning en söndagsmorgon. Jag minns inte vad som hänt. En del är givetvis ihågkommet men mycket har gått förlorat. En uppfräschning behövs så jag läser gamla inlägg.

När jag kommer fram till inlägget om Råå IF dam U's första match mot Nike höjs min uppmärksamhet. Nike är laget vi möter på fredag och Nike är laget som leder serien med en poäng mer än oss. Nike är laget vi förlorade med 5-1 mot första matchen då vi inte hade någon form av spel överhuvudtaget. Nike är laget som kommer bli chockat när de möter oss på fredag och inser att vi är ett gäng tjejer (och en kille) som inte ger oss, som kommer spela shortsen av dem. Vi är gänget som med en stark kämpaglöd och inställning kommer mala sönder dessa malmöiter.

Ensam är svag, tillsammans är vi starka.