conclusion

Igår när jag gick från jobbet hände en mystisk sak. Telefonen började ringa och där var witheld som ända ledtråd till vem det var som ville mig något.

Jag svarar sedvanligt: "Jaa, de e Pelle".

Den röst som kom hade jag aldrig hört förr och jag var inte beredd på att höra den. En grymt stor brytning på danska och han presenterade sig och det framgick att han jobbade på ett företag i malmö som jag inte hörde namnet på (trots att jag frågade fyra gånger) och jag hade tydligen träffat honom på malmö festivalen angående ett jobb. Jag var välkommen på intervju.

ungefär här stod jag stilla med hakan nere vid golvet.

För det första hade jag inte hört talas om företaget, för det andra så har jag inte träffat honom och för det tredje så har jag inte varit på malmöfestivalen. Jag blev helt ställd.

"träffat mig?? på malmöfestivalen?? jobb??"

Han måste trott att jag var en av de personer i Sverige med sämst uppfattningsförmåga.

"vad är det för jobb?"   " det är försäljningsjobb"

det handlade alltså om att vara någon form av telefonförsäljare. Där gick det upp för mig, jag är inte speciell. De skriker efter folk i den branchen eftersom vilkoren är dåliga och lönerna likaså dessutom är det ingen som vill ingå i världens mest hatade grupp av människor.

Men för ett par sekunder kände jag mig speciell. Jag blev kallad till intervju på ett jobb jag aldrig sökt. Släng er i väggen arbetsförmedlingen!!