conclusion

Jag måste vara världens mest negativa människa. Alltid hittar jag något att klaga på. Tidigare i sommar var det de fruktansvärt avskyvärda sommarjobbarna som gjorde livet surt till och från arbetet. Precis när man trodde att man hade skapat fred på jorden och att världshungern egentligen bara var ett missförstånd rent språkligt så kom den nya sortens terror.

Skolbarn-på-väg-hem-från-skolan-eller-in-till-stan-för-att-shoppa-upp-pengar-de-inte-borde-ha.

Jag satt och åkte hem igår efter ett otroligt långdraget möte som fick mig att jobba över minst en halvtimme. Jag visade tydligen för mina kära pendlar kollegor att idag var ingen bra dag att spela bongo-trumma på. De respekterade detta så som mullvadar respekterar sorkar. Dock finns här ett par lemlar som inte förstår vad mullvadar och sorkar pratar om. Dessa lemlar åker alltså från Höganäs till Helsingborg för att bedriva häng-verksamhet eller allmän "snyltshopping" där de prutar för att få en mjukglass på Petters.

Det är två lemlar som sitter i fyrsätet bredvid mig. De börjar mjukt, snackar om vad de ska hitta på och missförstå mig inte det är helt ok.

Men så slår det slint i deras outvecklade små lemmelhuvuden, en systemoverload. De börjar prata om den snygga killen i deras klass som sen han blev emo inte alls är lika snygg längre. Om den ene lemmelns vän som hon har haft sex med mer än 30 gånger (detta får den andre lemmeln att utrycka sin beundran genom ett lång ooooooooh) och även att det aldrig kommer bli något trots att de har sex. Sedan snackar de om debuter och allt annat som jag absolut inte vill veta.

Jag antar att din solklara lösning på det hela är att inte lyssna. Och jag har faktiskt tänkt i de banorna, men det är stört omöjligt när de pratar i 150 dbl. Jag kräver snart hörselskydd från skånetrafiken.

men men, idag är en ny dag, nya lemlar kommer att förödmjuka sig själva på bussen hem. stay tuned for the most extraordinary stories ever told!!