vara ensam
Det en något speciellt med att vara ensam. Det tär på ett socialt psyke som mitt.
Så länge som jag varit singel nu har jag aldrig varit, så ensam som jag varit nu med en av mina bästa vänner i Umeå, en i Helsingborg och en annan i Gantofta så är det svårt att få den närhet och kontakt som man vill.
Men däremot så har jag börjat gilla situationen. Mycket tack vare att jag fixat dator och lyckats "låna" ett nätverk. Man får kontakt enkelt via nätet till vänner man inte sett eller pratat med på mycket mycket länge. Nätet är inte bara till ondo alltså.
Okej detta kommer inte bli det mest genomtänkta inlägget jag någonsin har lagt in här men måste börja skriva lite igen :)
Såg förresten Ladder 49 igen häromdagen. Det var ett tag sedan jag såg den och mindes att jag då tyckte den var fjöntig eftersom jag gick brandutbldningen då. Men nu så fastnade jag vid den. Okej, brandscenerna var töntiga och overkliga men däremot vänskapen på stationen är sann. Jag trivs oerhört bra med mitt jobb och ser det som Jack Morrison och de andra har på stationen i Ladder 49 som vi också har det på "min" station. Vi är ett tajt gäng. Varje gång jag inser den vänskapen så blir jag nästan tårögd. Jag har många kollegor som stöttar mig. Vad jag har gjort för att förtjäna det vet jag inte men jag tackar dem varje sekund i mitt huvud.
Imorgon är det dags att jobba dygn. Jag kommer jobba med skift D och dessa är fantastiskt roliga då de hela tiden försöker komma på practical jokes att skämta med varandra :P jag har ett par på gång men måste fundera ut lite närmare.
Egentligen är jag inte så ensam som jag vill tro men hur skoj är det om man hela tiden ska vara glad och aldrig deppig???
Det är skift D som har kommit på "Fantomen".
Så länge som jag varit singel nu har jag aldrig varit, så ensam som jag varit nu med en av mina bästa vänner i Umeå, en i Helsingborg och en annan i Gantofta så är det svårt att få den närhet och kontakt som man vill.
Men däremot så har jag börjat gilla situationen. Mycket tack vare att jag fixat dator och lyckats "låna" ett nätverk. Man får kontakt enkelt via nätet till vänner man inte sett eller pratat med på mycket mycket länge. Nätet är inte bara till ondo alltså.
Okej detta kommer inte bli det mest genomtänkta inlägget jag någonsin har lagt in här men måste börja skriva lite igen :)
Såg förresten Ladder 49 igen häromdagen. Det var ett tag sedan jag såg den och mindes att jag då tyckte den var fjöntig eftersom jag gick brandutbldningen då. Men nu så fastnade jag vid den. Okej, brandscenerna var töntiga och overkliga men däremot vänskapen på stationen är sann. Jag trivs oerhört bra med mitt jobb och ser det som Jack Morrison och de andra har på stationen i Ladder 49 som vi också har det på "min" station. Vi är ett tajt gäng. Varje gång jag inser den vänskapen så blir jag nästan tårögd. Jag har många kollegor som stöttar mig. Vad jag har gjort för att förtjäna det vet jag inte men jag tackar dem varje sekund i mitt huvud.
Imorgon är det dags att jobba dygn. Jag kommer jobba med skift D och dessa är fantastiskt roliga då de hela tiden försöker komma på practical jokes att skämta med varandra :P jag har ett par på gång men måste fundera ut lite närmare.
Egentligen är jag inte så ensam som jag vill tro men hur skoj är det om man hela tiden ska vara glad och aldrig deppig???
Det är skift D som har kommit på "Fantomen".
Kommentarer
Postat av: en vän
Du har faktiskt vänner att träffa bara du hörde av dig. Finns faktiskt de som saknar dig, men som känner att du nog inte vill ses.
Postat av: en vän
Du har faktiskt vänner att träffa bara du hörde av dig. Finns faktiskt de som saknar dig, men som känner att du nog inte vill ses.
Postat av: Pelle
det har jag... men kommer aldrig på dem just när jag behöver det. Ber om ursäkt....
Postat av: castor
Sådär kände jag för ett år sen, fast utan arbetskollegor att falla tillbaka på... kanske du förstår det bättre nu... I vilket fall hoppas jag att du känner att du kan ringa om det är något, eller varför inte knacka på. Du vet ju var min brevlåda bor ;)
Trackback
