conclusion

Stekt strömming är en underskattad maträtt. Jag blev medbjuden av ett par kollegor till en fantastiskt mysig lunchrestaurang där de serverade stekt strömming med potatismos och lingon. Det var så att smaklökarna rullade kullerbyttor av glädje och sedan firade de med att gotta sig i en sockerbomb (a.k.a kaka)
  Men tänk på strömmingen igen, denna hjälplösa fisk som simmar i stora stim för att antingen ligga på sönderslagen potatis eller fastnar och bli till dålig tandhygien för späckhuggare, vilket liv. Redan vid födseln (om fiskar nu föds vill säga) så vet de att när stora nätet eller större fisken kommer är det slut. Finns inget direkt de kan göra något åt det. Man föds till den man är och det är inte ofta man kan ändra på det. Men det är bara döda fiskar som simmar med strömmen. Ibland, och tur är väl det, så finns det fiskar med liv i som simmar mot strömmen och gör lite som de själva anser sig vara värda eller tycker är skoj. Dessa fiskar är tyvärr de som blir fångade först då de inte har den stora massans skydd men det tycker jag det verkar vara värt. Tänk att få göra precis som man vill för en gångs skull....