Lördagen
Sista dagen på festivalen, kanske den dagen jag såg fram emot mest med namn som nephew och bob hund.
Dagen började med Hoffmaestro & chraa efter att ha spenderat några timmar på stranden var det ren avkoppling att gunga lätt till gunget från hoffmaestro & chraa. de gillade att stå på scen och det verkade inte som de hade spelat på en så stor scen på väldigt länge (även om tältet inte ens var halvfullt så gav gänget som var där allt). Framför allt i sista låten där sångaren får publikhavet att springa från en sida av scenen till andra i takt med han själv. De gungade gött men snackade lite förmycket mellan låtarna. Betyget blir således 3p/5p, blir skoj att se dem om några år igen.
Sedan får jag ett par biljetter till en restaurang av min vän DeLarsson. Jag och flickvännen går en bit för att få upp hungern för att hinna äta så vi kan se motoboy. Detta gör att vi hinner se 4 minuter av Amanda Jensen, hon får betyg 2p/5p. Inget som tilltalar mig tyvärr.
Restaurangen Bunkers Bar får däremot betyg 4p/5p för utmärkt mat men lite okontaktbara servitriser. Sjuuukt gott, tack DeLarsson!!!
Lagom till gången tillbaka börjar Motoboy och han är störtskön att lyssna på. Den näst bästa soft konserten denna festivalen (urband mind blir bäst i denna genren). Hans stämma är stark och arrangemanget känns genomtänkt och perfekt. Ett betyg ska delas ut och det blir en 3p/5p för det kunde bli lite långtråkigt just då. Inte för att musiken var dålig utan jag utgår helt från mig själv och jag hade behövet lite mer gung som typ urband mind eller liknande direkt efter maten för att komma igång efter mat-koman.
Danska Nephew är nästa band och jag är riktigt laddad för deras konsert. Den är också helt underbar. Jag gillar soundet de har skapat och att de sjunger på stundtals obegriplig danska gör det hela väldigt mystiskt och fritt för tolkningar. En av de bästa ljusarrangemangen på denna festival gjorde dessutom sitt. Jag kan inte skriva så mycket om dem för det är nästa konsert som är i tankarna mest hela tiden. Betyget är dock 4p/5p.
Bob Hund. Myten är åter levande. Sveriges kanske bästa live band skulle på lördagskvällen uppträda på stora scenen bredvid Dunkers Kulturhus och The Tivoli. Fin kulturens näste mot rockerns favorit tillhåll. Jag hade sett fram emot denna spelningen ända sedan jag upptäckte hur bra de var (strax innan de bröt upp). Jag hade aldrig kunnat gissa att de skulle återförenas och ändå kunna prestera som de gjorde. Dock spelar de inte två av mina favoritlåtar ("istället för musik förvirring" "trallala lilla molntuss") men de svänger ändå och får hela publikhavet att jubla. Dock är det inte flickvännens favoritmusik så vi bestämmer oss för att gå mot gröning då nästan timmen är spelad. Men det slår mig att vi fick gröna fina band av my man DeLarsson och just då sliter Thomas av sig sitt band och säger något i stil med att det är här framme man ska vara. det tycker dock inte jag som vill testa hur svårt det är att komma in. Jag börjar tänka på eventuella ärenden som jag kan tänkas ha där inne ifall de frågar. Det gör de inte så jag smiter in och tar stegen upp mot scenen. Ser publikhavet och en pirrig känsla sprider sig i kroppen. Jag står bredvid Bob Hund och njuter av musiken på nära håll och får se ett publikhav som jag aldrig kommer att spela inför. Vilken otrolig känsla att känna sig speciell. Jag tar en del foton och du kan få se dem när jag lagt över dem på datorn.
Du kanske förstår att betyget blir en fullpottare 5p/5p och det är obegripligt att beskriva hur coolt det var att stå där och se och höra allt. Jag kan nu nästan dö lycklig.
Lördagens eufori avslutas med en sväng till gröningen för att tacka my friend och se hur de har det och sedan hem och ta en öl för att komma ner i varv. En underbar lördag.
Dagen började med Hoffmaestro & chraa efter att ha spenderat några timmar på stranden var det ren avkoppling att gunga lätt till gunget från hoffmaestro & chraa. de gillade att stå på scen och det verkade inte som de hade spelat på en så stor scen på väldigt länge (även om tältet inte ens var halvfullt så gav gänget som var där allt). Framför allt i sista låten där sångaren får publikhavet att springa från en sida av scenen till andra i takt med han själv. De gungade gött men snackade lite förmycket mellan låtarna. Betyget blir således 3p/5p, blir skoj att se dem om några år igen.
Sedan får jag ett par biljetter till en restaurang av min vän DeLarsson. Jag och flickvännen går en bit för att få upp hungern för att hinna äta så vi kan se motoboy. Detta gör att vi hinner se 4 minuter av Amanda Jensen, hon får betyg 2p/5p. Inget som tilltalar mig tyvärr.
Restaurangen Bunkers Bar får däremot betyg 4p/5p för utmärkt mat men lite okontaktbara servitriser. Sjuuukt gott, tack DeLarsson!!!
Lagom till gången tillbaka börjar Motoboy och han är störtskön att lyssna på. Den näst bästa soft konserten denna festivalen (urband mind blir bäst i denna genren). Hans stämma är stark och arrangemanget känns genomtänkt och perfekt. Ett betyg ska delas ut och det blir en 3p/5p för det kunde bli lite långtråkigt just då. Inte för att musiken var dålig utan jag utgår helt från mig själv och jag hade behövet lite mer gung som typ urband mind eller liknande direkt efter maten för att komma igång efter mat-koman.
Danska Nephew är nästa band och jag är riktigt laddad för deras konsert. Den är också helt underbar. Jag gillar soundet de har skapat och att de sjunger på stundtals obegriplig danska gör det hela väldigt mystiskt och fritt för tolkningar. En av de bästa ljusarrangemangen på denna festival gjorde dessutom sitt. Jag kan inte skriva så mycket om dem för det är nästa konsert som är i tankarna mest hela tiden. Betyget är dock 4p/5p.
Bob Hund. Myten är åter levande. Sveriges kanske bästa live band skulle på lördagskvällen uppträda på stora scenen bredvid Dunkers Kulturhus och The Tivoli. Fin kulturens näste mot rockerns favorit tillhåll. Jag hade sett fram emot denna spelningen ända sedan jag upptäckte hur bra de var (strax innan de bröt upp). Jag hade aldrig kunnat gissa att de skulle återförenas och ändå kunna prestera som de gjorde. Dock spelar de inte två av mina favoritlåtar ("istället för musik förvirring" "trallala lilla molntuss") men de svänger ändå och får hela publikhavet att jubla. Dock är det inte flickvännens favoritmusik så vi bestämmer oss för att gå mot gröning då nästan timmen är spelad. Men det slår mig att vi fick gröna fina band av my man DeLarsson och just då sliter Thomas av sig sitt band och säger något i stil med att det är här framme man ska vara. det tycker dock inte jag som vill testa hur svårt det är att komma in. Jag börjar tänka på eventuella ärenden som jag kan tänkas ha där inne ifall de frågar. Det gör de inte så jag smiter in och tar stegen upp mot scenen. Ser publikhavet och en pirrig känsla sprider sig i kroppen. Jag står bredvid Bob Hund och njuter av musiken på nära håll och får se ett publikhav som jag aldrig kommer att spela inför. Vilken otrolig känsla att känna sig speciell. Jag tar en del foton och du kan få se dem när jag lagt över dem på datorn.
Du kanske förstår att betyget blir en fullpottare 5p/5p och det är obegripligt att beskriva hur coolt det var att stå där och se och höra allt. Jag kan nu nästan dö lycklig.
Lördagens eufori avslutas med en sväng till gröningen för att tacka my friend och se hur de har det och sedan hem och ta en öl för att komma ner i varv. En underbar lördag.
Kommentarer
Trackback
