måndag...

Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Jag hatar måndagar! Det finns absolut inte värre dagar än måndagar.

Just idag så började det hela otroligt bra med att vakna bredvid den jag tycker mest om för att sedan gå upp och äta mat och göra allt precis som jag gjort de senaste månaderna. Allt i zombie-trans. Sedan traskar jag till bussen och inser att jag som tidigare veckor kommer precis lagom, trodde jag. Nä för då har Skånetrafiken ändrat busstiderna. Dagens första pungspark. En väntan i nästan 7 minuter extra för att buss***eln dessutom var försenad. Men en sådan smäll kan man få ner kulorna efter igen, men smärtan sitter i.
  Väl i Höganäs brukar jag och två andra som jobbar på Bolaget eller i närheten av bolaget att sitta kvar på bussen då 220 blir till 223 mot Arild. Men blir det så en måndag efter tidtabellsrevision? NÄ självklart inte. Där sitter vi i nästan 6 minuter extra och ser bara hur vi blir senare och senare till jobb. Vi börjar svära och skapa en hatisk stämning mot Skånetrafiken och funderar på att bojkotta hela företaget som en princip sak i ledet av ilska. Men med närmare eftertanke hade livet blivit mycket mer hälsosammare eller dyrare så det får vara för denna gången. Bussen rullar iväg mot Mölle efter ett alldeles för långt uppehåll och när vi närmar oss vår hållplats gör vi oss klara och är på väg att hoppa av då jag inser att vi glömt trycka på knappen och gör så i PANIK när vi i stort sätt rullar förbi hållplatsen. Så vi får vackert gå i fem minuter från hållplatsen därefter och alltså komma OTROLIGT mycket försent. Dagens andra pungspark.

Väl på jobb så sätter jag mig bittert ner och skriver ett frågande slash klagande brev där jag ifrågasätter denna förändring av tidtabellen där jag också försöker få ersättning för förlorad arbetsinkomst. Detta kommer givetvis inte att gå men om man inte försöker så kan man inte få ett ja. Efter ett välskrivet mail så sätter jag mig och loggar in på HD.se där kommer dagens tredje pungspark. Och denna är inte som de andra utan denna har en kraft som får mig att se två kära vänner flyga i en jämn bana ut från min kropp och vidare bort i all oändlighet. Det är som att ha blivit inlåst i ett rum i alldeles för många år och när du kommer ut och längtar efter sol så har växthuseffekten gjort så att det konstant är en stor, tjock molnmassa runt hela jorden. Jag pratar givetvis om TV4 gruppens köp av en av de få riktigt bra kanalgrupperna, Canal plus. Jag har inte ord hur besviken jag är och hur lite TV jag kommer titta i framtiden. Canalplus har under en längre tid inneburit en inspiration och framför allt input av film och live konserter, då utan reklam. Även viktiga och intressanta sportevenemang med BRA kommentatorer har visats på dessa nu förlorade kanaler.

Dessutom regnar det idag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0