Sommaren

Nu är det sommar. Juni månad har precis börjat och värmen har tagit sitt grepp om landet och folket. Vissa klagar av förståliga och oförståliga skäl, jag njuter. Visst blir man lite klibbig när man måste gå i jeans eller i alla fall långbyxorn på jobbet men jag ser inte det som ett problem. Det är förmodligen mer ett problem för folket omkring mig. 
 
Det var närmare trettio grader igår när jag cyklade till träningen, fick åka lite tidigare än karro då jag hade personliga samtal med de båda sköna typerna AG och Leveau. Värmen är så skön när jag glider nerför backen från Ramlösa station, vinden fläktar gott och jag bara njuter.

På vägen hem så funderar jag enormt mycket på allt och inget. Jag beslutar för mig själv att sommaren är här och precis som vanligt när det är ett mästerskap i fotboll så är det fint väder. Jag borde verkligen åka till Roskilde festivalen i år, kommer bli så otroligt bra väder. Gråter lite inombords när jag inser att jag inte kan. Livet är inte alltid rättvist. Förutom sorg över missad festival så tänker jag på fredagens äventyr i Köpenhamn. Jag längtar så otroligt. Jag och ma chérie ska åka med Martin och Maria är det tänkt, men vi har inte bestämt om vi åker tillsammans eller vi bara ska se konserten med Kashmir tillsammans. Det jag bestämt med Karro är att vi ska ha en picknick i en park. Jag vet det perfekta stället. Äntligen så har mina timmar jag spenderat i den underbara staden payed off. Jag hittar där som i min egen bakficka, kan de ställen som jag anser är bäst och framför allt så blir jag alltid så avslappnad av dels atmosfären men också alla minnen som staden dras med. Alla år med familjen på tivoli, vänner jag skaffat mig och träffat där, en dagars turer och mange mange mer. På fredag smäller det alltså, Copenhagen here I come!!

Förutom Köpenhamn så innebär sommaren skjorts och t-shirt, glass på stranden, spela beachfotboll och beachvolleyboll. Sommaren är den årstiden jag klickar bäst med. Det är inte enbart därför men det är en stor anledning till att jag vill flytta till Australien och bo där i ett par år, mest för att känna på hur det är att bo i ett annat land men också för att komma närmare värmen, lära mig surfa, put out some bushfires etc. Och jobba på dialekten, lär jag mig den så kommer jag kunna dö lycklig.

Så sommaren, jag välkomnar dig med öppna armar. Gör mig inte besviken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0