conclusion

Igår Söndag var det dags igen, Råå DIF vann en storskalig seger mot ett stackars lag som råkat komma i vår väg. Segern med 6-3 mot laget som låg placeringen efter oss i tabellen resulterade i en serieledning i en i och för sig haltande tabell men nästa omgång möts tvåan och trean i tabellen. Ett kryssat resultat där och vi har en serieledning inför sommaruppehållet, förutsatt att vi slår Torn på borta plan vilket jag ska göra allt för att vi lyckas med.
  Men till matchen igår så har som rubriken säger turen vänt. Vi spelar inte bländande som mot Dösjöbro men vi satte sex mål och det är starkt. Det hela startade med ett grymt viktigt mål designat av Amelie Söderström. sedan rullade det på med Sandra Lännerbergs 2-0 för att sedan släppa in Staffanstorp i matchen genom att låta dem göra 2-1 innan halvtidsvilan. Vi snackade i paus om att kämpa för laget och att inte få för långt lag med mera. Och i andra halvlek gör vi 3-1, 4-1 och 5-1 innan staffanstorp får röra bollen känns det som. Vi spelar inte bra men vi leder 5-1 och jag är halv lugn. Sedan gör de jäkla Tiffany persson wannabe spelarna 5-2, 5-3 och jag känner mig inte helt säker. Men som slutresultatet sa så hann vi med att göra 6-3 innan dommaren blåste av matchen. Jag har otroligt svårt att greppa matchen, vad det var som gjorde att vi var så yra och inte höll positionerna som vi skulle. En anledning kan ha varit deras sätt att spela som satte oss i knepiga situationer vilket gjorde att vi fick ta till patentare hela tiden.

men en vinst är en vinst och nästa match blir en rolig sådan.