conclusion

Det finns språk man inte förstår. Dessa språk kan vara Tyska respektive Franska beroende på vad man valde för inriktning i skolan. Ett annat språk man inte kan förstå är kärlekensspråk, det spelar ingen roll hur mycket man övar så kommer man inte kunna behärska det som man behärskar sitt modersmål.

Men det är inget av dessa språk jag tänker på. Utan det språket är ett högst komplicerat språk. Jag syftar inte på grammatik utan på den rena förståelse basen. Det är inte ett språk man uppfattar som ett verbalt språk men ändå finns det med i all social kontakt. Det jag tänker på är det subtila språket som alltid finns med när två personer möts, jag säger två.. kunde varit tre. Som jag tidigare nämnde är det inget verbalt språk utan detta språk, som faktiskt är utan namn vad jag vet, består av gester, rörelserscheman och liknande som av uppmärksamma personer uppfattas och ger en inblick i vad den andre tänker eller känner.

Det jobbiga med detta språket är att ungefär hälften av alla människor förstår det och ännu färre kan tala det. Eller egentligen så kan alla tala det men färre än hälften vet vad de säger. Det farliga med att inte veta vad man säger är att det medför problem för de som uppfattar språket och kan tolka det. Tecken och gester som inte är menat att såra eller förstöra gör just dessa två alternativ. Lika så kan det medföra glädje när det egentligen är sorg som personen känner. Det subtila språket är ett svårt språk och det kan dölja allt från glädje till sorg, dock oftast mest sorg.

Jag säger inte att jag kan varken tala eller förstå detta komplicerade språk men jag vet att det finns och det är ett steg på vägen.

jag avslutar med att säga lägga en kommentar om livet just idag:

ät skit och dö