conclusion

De få saker jag hatar är lätträknade och går förmodligen att få plats på en inte allt för muterad hand.

Bland det värsta jag vet är personer som går runt och hostar på offentliga platser såsom bussar, restauranger, arbetsplatser, fotbollsplaner och dylikt. Detta hat har kommit med åren och i skrivandets stund är det enormt. Det är dessutom motsägelsefullt då jag de senaste dagarna ägnat mig åt just detta illdåd. Jag har världens hosta men har inte råd eller tid att vara hemma för att kurrera den då jag vet att det kommer ta en vecka eller två.
   Att sitta på en full buss (utan bastu aggregat denna gången) och hosta är sjukt pinsamt. Jag hatar mig själv för det. Hade här funnits en spegel hade jag tittat manande på mig och försökt få mig att gå av bussen på nästa hållplats. Nu får jag istället ta emot de blickarna från andra personer som delar min åsikt. Jag funderar skarpt på att göra som Mr. Bean och låtsas att jag är en person som sitter bredvid den hostande personen. Som jag naturligtvis inte känner och avskyr lika mycket som alla andra. Istället för detta skådespeleri sitter jag nu med huvudet nersänkt och försöker komma på knep för att inte hosta.

De knep jag testar är:

- snyta mig (funkar inte)
- Harkla mig (funkar inte)
- Svälja extremt mycket extremt ofta (funkar inte)
- Andas långa och långsamma andetag (funkar inte)
- andas korta och snabba andetag (funkar sämst, jag är nära på att svimma)
- sluta andas helt (funkar bra tills jag tror jag ska dö)
- ta tabletter (är gott men ökar hostan)

det hela når sin kulmen när jag är nära att hosta ut lungorna och Robert säger "akta dig så du inte dör".

Men idag så mår jag bättre och det är snart helg!

Dagens kommentar: För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.