conclusion

Så var det klart. Henke ska spela i landslaget i fotboll till EM i sommar. Helt underbart för sporten och framför allt för vårt lite tråkiga landslag att ha med en stjärna som alltid ger sitt allt. Att bara ha Henke på bänken måste kännas som en perfekt fylla för Mr. Lagerbäck. Han vandrar nog på små rosa moln. Under två år har det spekulerats och samtal har ringts fram och tillbaka och efter en golfrunda och lite snack med familjen är Henrik Larsson med i EM truppen.

Stackars Henke.

Jag tycker verkligen synd om Henke. Det är som jag skrev jättekul att han är med men under de här förhållande som han blev uttagen på så är han inget annat än en frälsare i nästan alla svenskars ögon. Han måste själv axla ansvaret för att vi går vidare till minst kvartsfinal. Allt annat är en besvikelse. Jag hörde slutet på en krönika på P4 medans jag hämtade lite godis i fruktskålen, krönikören avslutade med orden "Skoj att henke är tillbaka. Det får mig att hoppas på att vi får uppleva en fotbollssommar som liknar den vi hade 1994". Det är inga små ord. Det var ändå VM. En tredjeplats i VM kan kanske räknas som ett guld eller i alla fall ett silver i EM. Jag tror inte han är lika ensam om att tänka så som jag är att tänka de banor jag beskriver nu. Henke har allt att förlora genom att vara med. Svenska laget vinner publicitet, en bra anfallare och en god lagmedlem i och med hans beslut men Henke själv som både varumärke och personlighet kommer drabbas. Om han inte presterar det dubbla han gjort i HIF (för allsvenskan är trots allt bara allsvenskan, jämfört med övriga ligor i Europa) så har han inte gjort en godkänd turnering. Kraven på honom är enorma. Jag säger inte att han inte kommer leva upp till dem men han måste vara på topp i varenda form man kan tänka sig.

så lycka till henke och svenska landslaget.