conclusion

Klockan ringer, ögonlocken lyfter sig sakta men säkert mot en ny dag. Det fluffiga täckte som har behållt värmen så behagligt hela natten får ge vika för den trötta kropp som ska upp och möta nya äventyr.
  Sitter på sängkanten, fötterna på golvet som är ohärligt kyligt eftersom fönstret har stått öppet hela natten. Tankarna försöker samla sig men allt svävar löst i luften. Världen mellan dröm och verklighet är förvirringarnas värld. Vad drömde jag egentligen?

Sakta och stelt reser sig kroppen upp och gnuggar ögonen för att försöka fokusera på vägen till toaletten. Det suddiga går inte bort utan på känn försöker jag få kroppen dit jag vill, eller tror jag vill. Jag når dörren utan att snubbla, ögonen är fortarande suddiga, alla muskler känns som om dem ligger kvar i sängen så att öppna dörren kräver en smärre kraftinsats med både vilja och kontroll inblandade. Dörren går retligt långsamt upp och jag kliver in. Tittar mig själv i spegeln. Jag börjar bli ett med kroppen nu. Jag har aldrig sett så bra ut som jag gör nu, I'm on the top of the world. Men så är ju ögonen fortfarande suddiga. Attans! Jag sköljer ögonen, det suddiga blir värre. Fortsätter skölja tills jag ser någorlunda klart, tillräckligt klart för att inse att jag behöver raka mig.

Detta min vän är en livsfarlig sysselsättning på morgonen. Jag brukar vanligtvis raka mig om kvällarna när jag är som piggast på dygnet men ändå hemma. Men att raka sig om morgonen kan vara som att hoppa bungee utan att vara hundra på att man är fastsatt ordentligt. Det hela går dock smärtfritt liksom resterande del av besöket i det vitkaklade rummet med porslinstron och niagarafall.

Kroppen skriker efter energi, jag skriker efter musik. Jag vinner till slut och sätter på en fransk skiva med en artist som heter Carla "någonting". Trots att flickvännen bott i frankrike två år SAMT att hon ska bli lärare så är jag en hopplös elev. Kanske för att jag ständigt är så trött att jag glömmer saker hit och dit. Musiken klingar, enkel sing n' song writing på franska. Kan det bli mer avslappnande? Kroppen tycker det och beger sig helt automatiskt till köket där disken torkat från gårdagens rajd. My mind säger att den behöver komma på plats så töms diskstället och kroppen suckar en besvikelsernas suck. Jag brukar inte vara bästa vän med kroppen. Missade frukostar, missade luncher, missade middagar, snacks som kompensation. Jag borde kanske vara glad att jag lever enligt Aftonbladets hälsosidor.
   Men maten kommer idag, en tallrik med Kellog's Special K red Berries med mjölk och ett glas apelsinjuice. Det hela går på rutin. Tankarna flackar hit och dit, försöker få koll på vad dagen innehåller. Ingen filminspelning men däremot hämta bil och det jag faktiskt ser fram emot mest, en go kväll i goda vänners lag.
  Kroppen har fått sin energi och min vilja säger tandborstning, detta i samband med ett försök att få tankarna på plats. Resultatet blir tandborstning i sängen spelandes Solitaire på handdatorn. Jag är beroende av Solitaire. Vilket nummer ska jag ringa?

Tiden rinner iväg och bussens väg från Landskrona till Helsingborg är inledd för ett bra tag sedan. Jag känner pressen och pluggar in mig i mobilen. Inte In Flames utan Mew får följa mina steg mot lasarettets västra sida där bussen förväntas hämta upp mig.

Genom kyrkogården börjar bitarna falla på plats. Minnet kommer tillbaka.

Det är fredag