Konsten att välja bort konsten
Musik är konst, musik är livet. Så känner jag, jag skulle inte klara mig utan musik. Även om de flesta tror att jag bara är hobby-musiker då jag inte gillar 70-/80-tals rock eller kan vilka låtar Van Halen har gjort så är jag genuint intresserad av musik. Det svåra är att jag gillar många olika typer av musik, jag har en gång sagt och tycker det symboliserar min musiksmak; "Jag gillar musik som säger mig något, som ger mig en känsla". Men egentlign går det inte att definiera musik, det säger till och med National Encyklopedin. Jag var tvungen att slå upp ordet i brist på kreativitet och det står som följer:
musik 'musa' och te´chn\ 'konst'), kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition; allmänt kan dock musik sägas bestå av vissa typer av organiserat ljud, men begreppet kan också inkludera omständigheterna kring musiken, dvs. musiklivet.
Denna förklaringen till trots försöker folk sätta in musik i genrar och fack. Det går inte, ge upp!
Jag kan ärligt säga att jag har tagit och tar till viss del hjälp av dessa fack för att förklara ett nytt band jag hört eller bara ett band som konversationens deltagare inte känner till. Men försöker använda andra band som exempel. Som jag tycker att Sigur rós är en blandning mellan Björk och Coldplay. Kanske inte bästa sättet att återskapa i ord den musik de presterar. Men det är så bra det kan bli med mina ord.
Just sigur rós har jag sett en gång och drömmer om att se dem igen. I år ska det bli, i år kommer de dels till way out west i Göteborg och dels till BeatDay i köpenhamn. Jag ska till Köpenhamn, inte för att jag tror det blir en bättre festival utan för att den helt enkelt är billigare. Billigare festival innebär att jag får pengar över som kommer gå till några av de andra 30 konserterna jag vill se innan hösten kommer. Jag säger 30 kunde varit 40, det går liksom inte att räkna. Kommer hela tiden nya konserter och nya tips om vad som är värt att se. Jag skrev för någon vecka sedan om konserten med Hawksley Workman som min gode vän DeLarsson drog med mig på, det visade sig bli en av de bästa konserterna jag någonsin varit på. Jag uppskattar verkligen sådana upptåg där jag inte känner till bandet och bara sveps med i deras välgjorda låtar och den sköna atmosfären som bildas. Dock innebär detta att jag måste välja bort andra konsertmöjligheter. Detta svider som citron i ett öppet sår. Varför måste jag välja? Jag måste välja dels för att det rent tidsmässigt inte finns någon möjlighet att vara en trogen konsertbesökare och dels den rent ekonomiska faktorn. Jag har inte råd att gå på tre konserter i månaden, jag behöver precis som alla andra ett ställe att bo på (hyra) och mat (DYRT!!)
Jag diskuterade detta ämnet med musikgurun DeLarsson igår och då slog det mig. Det är kanske inte är så dåligt som jag tror att inte ha råd eller ha möjlighet att åka på konserter tre gånger i veckan. Att vara tvungen att välja tillfällen och framför allt välja bort möjligheter kan leda till att man gör ett bättre beslut och går inte bara på de stora bandens konserter för man vet hur de presterar och risken är överhängande att man sett dem förr. Alla är absolut inte lika på denna punkten, klart man ska gå på konserter med band som man gillar men jag vill gå steget längre, jag vill hitta band som jag kommer gilla men vet inte om det än. Med andra ord blir resultatet av att vara tvungen att välja bort en möjlighet att upptäcka ny musik och förhoppningsvis bara gå på de bra konserterna och få positiva upplevelser till musiken.
Just nu ser jag fram emot Kashmir som spelar på Tivoli i Köpenhamn på vår nationaldag. Jag har redan bokat hela dagen med dels min underbara och saknade (hon är i Kanada veckan ut) flickvän och min läromästare inom musik och ett ständigt återkommande namn DeLarsson samt hans vän Maria. Jag ska besöka min andra musiklärare Tomas som är bosatt i Köpenhamn. Tomas har visat mig band som sigur Rós, Under Byen, Trentemöller, Volbeat, Bob Dylan, Death cab for cuties, Phoenix, Amplifier, Wolfmother, The strokes, Placebo, The whitest boy alive, Muse och många många fler. Att han hunnit med att göra detta beror helt och hållet på hans återkommande Roskilde besök och min önskan att lära mig mer. Kille har dessutom lärt mig hitta till de två skönaste pubarna i Köpenhamn.
Så även om jag måste välja bort en hel del konst så är det glädje jag ser fram emot att få uppleva en del och ha mängder av konserter att se fram emot genom mitt förhoppningsvis långa liv.
Tack som attans till Tomas och framför allt DeLarsson som nu har mig under sina vingar.
Dagens kommentar: Det finns inget svårare än att tala om musik. (citat av Camille Saint-seans)
musik 'musa' och te´chn\ 'konst'), kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition; allmänt kan dock musik sägas bestå av vissa typer av organiserat ljud, men begreppet kan också inkludera omständigheterna kring musiken, dvs. musiklivet.
Denna förklaringen till trots försöker folk sätta in musik i genrar och fack. Det går inte, ge upp!
Jag kan ärligt säga att jag har tagit och tar till viss del hjälp av dessa fack för att förklara ett nytt band jag hört eller bara ett band som konversationens deltagare inte känner till. Men försöker använda andra band som exempel. Som jag tycker att Sigur rós är en blandning mellan Björk och Coldplay. Kanske inte bästa sättet att återskapa i ord den musik de presterar. Men det är så bra det kan bli med mina ord.
Just sigur rós har jag sett en gång och drömmer om att se dem igen. I år ska det bli, i år kommer de dels till way out west i Göteborg och dels till BeatDay i köpenhamn. Jag ska till Köpenhamn, inte för att jag tror det blir en bättre festival utan för att den helt enkelt är billigare. Billigare festival innebär att jag får pengar över som kommer gå till några av de andra 30 konserterna jag vill se innan hösten kommer. Jag säger 30 kunde varit 40, det går liksom inte att räkna. Kommer hela tiden nya konserter och nya tips om vad som är värt att se. Jag skrev för någon vecka sedan om konserten med Hawksley Workman som min gode vän DeLarsson drog med mig på, det visade sig bli en av de bästa konserterna jag någonsin varit på. Jag uppskattar verkligen sådana upptåg där jag inte känner till bandet och bara sveps med i deras välgjorda låtar och den sköna atmosfären som bildas. Dock innebär detta att jag måste välja bort andra konsertmöjligheter. Detta svider som citron i ett öppet sår. Varför måste jag välja? Jag måste välja dels för att det rent tidsmässigt inte finns någon möjlighet att vara en trogen konsertbesökare och dels den rent ekonomiska faktorn. Jag har inte råd att gå på tre konserter i månaden, jag behöver precis som alla andra ett ställe att bo på (hyra) och mat (DYRT!!)
Jag diskuterade detta ämnet med musikgurun DeLarsson igår och då slog det mig. Det är kanske inte är så dåligt som jag tror att inte ha råd eller ha möjlighet att åka på konserter tre gånger i veckan. Att vara tvungen att välja tillfällen och framför allt välja bort möjligheter kan leda till att man gör ett bättre beslut och går inte bara på de stora bandens konserter för man vet hur de presterar och risken är överhängande att man sett dem förr. Alla är absolut inte lika på denna punkten, klart man ska gå på konserter med band som man gillar men jag vill gå steget längre, jag vill hitta band som jag kommer gilla men vet inte om det än. Med andra ord blir resultatet av att vara tvungen att välja bort en möjlighet att upptäcka ny musik och förhoppningsvis bara gå på de bra konserterna och få positiva upplevelser till musiken.
Just nu ser jag fram emot Kashmir som spelar på Tivoli i Köpenhamn på vår nationaldag. Jag har redan bokat hela dagen med dels min underbara och saknade (hon är i Kanada veckan ut) flickvän och min läromästare inom musik och ett ständigt återkommande namn DeLarsson samt hans vän Maria. Jag ska besöka min andra musiklärare Tomas som är bosatt i Köpenhamn. Tomas har visat mig band som sigur Rós, Under Byen, Trentemöller, Volbeat, Bob Dylan, Death cab for cuties, Phoenix, Amplifier, Wolfmother, The strokes, Placebo, The whitest boy alive, Muse och många många fler. Att han hunnit med att göra detta beror helt och hållet på hans återkommande Roskilde besök och min önskan att lära mig mer. Kille har dessutom lärt mig hitta till de två skönaste pubarna i Köpenhamn.
Så även om jag måste välja bort en hel del konst så är det glädje jag ser fram emot att få uppleva en del och ha mängder av konserter att se fram emot genom mitt förhoppningsvis långa liv.
Tack som attans till Tomas och framför allt DeLarsson som nu har mig under sina vingar.
Dagens kommentar: Det finns inget svårare än att tala om musik. (citat av Camille Saint-seans)
Kommentarer
Trackback
