conclusion

Det här med fotboll är underligt. Förra helgen spelade Dam U match mot Stora Harrie. Töserna spelar bra och löser situationer på ett sätt som de inte gjort tidigare. Dock finns det alltid förbättringsmöjligheter annars skulle vi vunnit women's cup, och även där finns förbättringsmöjligheter. Men förra söndagen spelade vi bättre än vi gjort tidigare i säsongen. Vi försöker att spela fotboll på det sättet som det ska spelas och lyckas stundtals riktigt bra. Att vi sedan vinner är som att få ta årets första dopp, först lite ovant (det var ju trots allt ett år sedan man gjorde det) och sedan bara härligt. En grymt stor eloge till tjejerna som kämpade ända in i slutet och säkrade vår seger med 3-2.
  Igår däremot var det hela omvänt. En förlust med 4-2 trots ett bra spel där vi skapar spelvändningar och stundtals riktigt bra passningsspel. Matchen liknar den förra där vi för matchen och de attackerar på våra misstag. Det är grymt orättvist att spela fotboll så här. Vi är det bästa laget men ändå vinner vi inte. Det är som att ha en fluga i ögat. Den irriterar och försvinner inte. Precis som denna matchen. Irriterande att vi inte vann och minnet av den lär inte försvinna. Jag menar när till och med deras tränare efter matchen kommer fram och säger att vi hade det bästa spelet och han är lättad och glad att de lyckades helt mot förmodan ta poäng.
  Nu ska vi inte dra i paniksnöret än. Många matcher kvar och vi spelar bättre och bättre hela tiden. Snart kommer det vända, det är jag säker på.

dagens kommentar: what is done is not rare