conclusion

Det är söndag, tjejerna håller på att värma upp medans jag går nervöst och vankar av och ann i väntan på att matchen ska börja. Då ser jag på andra sidan planen två gestalter som jag känner igen. Mina föräldrar med pappa i spetsen. Han lovade att komma och kolla på matchen och jag blir alltid glad när han gör det. Jag blev glad när han kom till varenda match jag spelade, och jag blir glad för varje match han tar sig tid till att kolla på.
  Han är min mentor i livet så som en pappa ska vara. Han lär mig att ta de tunga besluten och stöttar mig de gånger jag tar fel. Givetvis har vi haft våra diskussioner men det är mest för att jag i min inkompetens inte insåg hur stor kunskap den mannen besitter. Det inser jag nu och diskuterar sällan med honom om viktiga frågor, dock försöker jag sätta honom på plats i händelse av felformulerade meningar såsom han försöker sätta dit mig då min tunga inte lyssnar på huvudet.

Jag gillar min pappa, jag gillar min mamma. Det är som alla sa, först när man flyttar hemifrån så uppskattar man sina föräldrar och inser hur ensamma de är nu när både jag och brorsan är utflugna ur huset. Dock hoppas jag på att de får den bästa tiden i sina liv nu, och jag håller alla tummar jag kan för att allt ska lösa sig. Det är pappa värd för han är min pappa, världens bästa pappa.