conclusion

Ibland byggs saker upp inom mig. Jag anser att jag hanterar tråkiga och jobbiga saker bra men egentligen släpper jag inte ut någonting. Allt samlas i ett enormt stort tomrum som skapas inom mig för att till slut släppas ut och ge plats för mer kärlek.

De senaste veckorna har varit jobbiga med tanke på det stundande kvalet och att min tid på Höganäs AB börjar närma sig sitt slut och jag MÅSTE vara klar snart. Ligger lite efter tidsschemat men har ändå allt under kontroll. Och när jag nu i fredags låg i min underbara sambos knä och såg slutet på the Bucket list så kom allt. Det är så jag jobbar. Samlar och sedan delar ut allt till en ensam vinnare, denna gången denna underbara film om ärlighet och vänskap.

Jag grät, inte hulkande som jag "brukar" vid filmslut som berör mig. Nä jag grät och jag grät öppet inför min sambo, det har inte hänt sedan jag var 8 år och såg den "riktiga djungelboken" (den icke tecknade alltså).

Det var otroligt skönt, att få ut alla negativa känslor jag samlat som en ekorre samlar nötter inför vintern. Alla tankar som samlat dam i det tomrum som är tillägnat just denna aktivitet.

Efteråt känns allt lugnt, det är som efter ett ordentligt oväder. Jag är full av tomhet och vet exakt vem som ska fylla det. Hon fyllde det med råge och ändå har hon mer att ge, jag är verkligen lyckligt lottad.