untyttja sin ålderdom

Jag varnar ifall du har känsliga nerver eller är allmänt deprimerad nu under hösten för detta inlägget kommer inte visa någon hänsyn.

Vi har en gammal sate på jobb. Hans uppgifter består av att hålla "grönområdet" i skick och han har det som sitt livsmål. Han har varit anställd längre än demokratin har funnits. Om han hade någon form av ordförråd och en liten berättar teknik skulle han kanske kunna delge resterande världen hur universum egentligen uppstod. För då var han tonåring och sniffade lim.

  Han är som du märker inte den smartaste person jag mött. Han är en riktig pain in the ass som man säger på det internationella språket. Att han ständigt är på mig är en annan faktor som vi kan förbise under de första styckena.

Denna gamla man som har Christer Sjögrens "I love Europe" som ringsignal är det i särklass största miffot jag har stött på. Ingen kan vara så arrogant och vilseledande för mänskligheten. Det är till och med så att jag tvivlar på hans mänskliga gener. Han kan vara en ödla från en annan planet, exempelsvis Draco. En ödla med en dumhet nog att bli kvar då svansen fastnat under en sten istället för som överlevnadinstikten säger "BIT AV SKITEN!!". Han har ju nämnligen inte fått instruktioner om hur man gör. Han lever på sina gamla meriter, alltså det han lärde sig som ung när han anställdes och sattes på gräsklipparen (som nu är som hans dotter). Denna gräsklippare åker han på så ofta han får tid, och gärna en gång där emellan också. Den är hans arbetsplats om man räknar bort arbetsbänken på andra sidan skåpen där jag sitter.

Den inkompetens han besitter understryker han när han gång på gång gör uttalanden som ingen förstår (han mumlar och snackar grov skånska), men ändå har de andra lärt sig att höra när de ska skratta. Det är en självbevarelsedrift, de skrattar så får han inga vredesutbrott. Tourettes?? kan vara, men jag tror mer på en inbyggd ilska för mänskligheten. Ödlor har tendensen att inneha just sådana tankar.

Att en ödla jagar efter ett byte är mer fakta än fiction. Att ödlan är ute efter mig är det få som ser, eller få som inte blundar för ska jag säga. Det är fantastiskt hur en ödla kan vara enveten att hitta fel hos en person. Jag misstänker det är för att jag halkade in på ett bananskal och fick jobb direkt efter skolan medans han fick "kämpa" för att få anställning och tillgång till sin gräsklippare.

Han gör verkligen allt för att jag ska bli nedtryckt, han ställer sig och "lagar" saker medans han pumpar dansband på högsta volym. Han vägrar säga godmorgon när jag kommer om morgonen (kotym att göra det till alla), han sätter på luftkopmressorn när jag sitter i telefon, han hackar på minsta snedsteg jag gör, han betvivlar mina kunskaper.

Nu i morse så tog jag en kopp kaffe, tänkte det är gott och väl halvkanna kvar. Då fick jag bilderna av att jag hängde i lyften han har, med benen sprattlandes under och en snara runt halsen. Jag öppnar kannan och kollar och det är verkligen till minst 5 koppar till. Jag går nöjd ut med min kopp i handen och möter monstret. Ögonen smalnar på honom och tungan börjar fladdra som om han kunde vädra " a weaker kind". Han går in till kaffekokaren medans jag nöjd går till min plats, stolt vetande att han idag inte ska ha något att klaga på. Men ut kommer han, ställer den mest korkade retoriska fråga man kan tänka sig. Jag börjar argumentera emot för IDAG ska han inte få mig, jag är trött, hungrig och tänker FAN INTE GE MIG!!!!
   jag säger att där finns koppar kvar till fem pers, han tvivlar och säger dessutom att dem är sex som har "frukost". Jag blir förbannad och går ut för att koka kaffe utan att fortsätta diskussionen. Jag HÄLLER UT en halv kanna kaffe, kokar nytt och är på väg ut för att säga precis vad jag gjort och lägga till "hoppas du är nöjd". Men han är inte där.

Det finns lägen där jag känner att jag borde haft en liter arsenik i bakfickan, och detta var just ett sådant här läge.


Att jag kokar kaffe på beställning säger kanske mer om mig än om honom men jag försöker alltid vara alla till lags, framför allt äldre har jag stor respekt för. Men när de börjar leka med respekten och trycka ner den i halsen på mig......


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0