conclusion

Igår var det onsdagskväll, ingen fotboll och min flicka var nere på insparksfester i Malmö så jag var ensam hemma. Detta råkade jag kläcka ur mig under tisdagsträningens sista minuter och blev då ivägbjuden till Friskis&Svettis. Jupp, du läste rätt jag gick på Friskis&Svettis igår. Och egentligen är inte det så farligt om det inte vore för att det jag gick på var ett sk. danspass. Jag dansade (läs försökte dansa) i en timme.

Till en början var jag nervös, tänk om folk börjar skratta och peka finger. Det var också här jag fick lite flashbacks från tidig skoltid. Jag stod och hängde på ett bord medans Mice var på la bathroom och pudrade näsan. Folk gick förbi och tittade på mig. Folk ska jag kanske inte säga för det var en majoritet av tjejer på stället. Så tjejer (vissa damer) gick förbi och tittade på mig. Jag riktigt kände hur de tänkte "den typen, på danspass. Han måste vara gay". Och visst, jag har en fördom att de killar som dansar bäst är gay. Av vilken anledning har jag faktiskt inget svar på.
  När vi kommer in i stora salen, som inte var belägen nära entrén som tur var, så ställde alla upp sig med blicken riktad mot en enorm spegelvägg. Längst fram med blicken riktad mot oss stod två personer, en tjej och en kille, i röda kläder. Dessa var de som jag skulle göra mitt yttersta för att efterlikna. Min direkta tanke var "detta kommer gå åt skogen".

Musiken drar igång och jag står still. Jag bara stirrar på vad instruktörerna gör. Ska jag göra det? jag menar ska jag-som-är-stel-som-mount everest göra det?
  Mice tittar stöttande på mig och jag börjar försöka följa efter.

Det är ungefär här som allt går snett gentemot mina tankar. Jag hänger med. Jag hänger med riktigt bra om jag får säga det själv och det får jag för det är min egen blogg. Jag kanske inte är den smidigaste dansaren du sett men jag rör mig i takt och jag gör 90% rätt rörelser. Jag är inte sämst tycker jag själv. Det är fruktansvärt skoj och pulsen går på högvarv. Jag spänner mig oroväckande mycket för att komma in i rörelserna (kan vara därför jag var så stel) och när jag precis lärt mig dem så jag kan slappna av så bytar de och jag suckar tungt och börjar om från scratch.

sammanfattningsvis så kan jag säga att det var lätt den näst roligaste träningsformen jag testat på, brädad endast av fotbollen. 85% var tjejer och man skulle kunna göra som Mice sa och titta lite hit och dit men jag var så sjuuuuuukt fokuserad på att inte studsa in i väggar eller snubbla över mina egna fötter att jag såg bara de rödklädda. Rummet liksom förminskades och folket runtomkring försvann. Det var jag och instruktörerna och vi skulle genemsamt dansa så världen blev en bättre plats.

Nä nu överdrev jag lite men jag var oootroligt fokuserad vilket gjorde det hela mycket roligare. Jag hängde med enbart om jag fokuserade och det är då jag presterar som bäst.

avslutningsvis: Dans är livet, utan musik och rörelser till musik är man körd.