conclusion

Jag är den förste att erkänna att jag har fördomar mot folk men jag försöker jobba på det. Dock är det svårt att inte ha det.

Praktexempel på hur fördomar kan slå fel var när jag efter mitt lilla (med betoning på lilla) löppass på lunchen gick in i omklädningsrummet. Det är bara jag och denna man som alltid cyklar på lunchen. Han är mullig och måste vara över 50 år. Ser ut som en typisk administrativ ekonom utan direkt ansvar. Han står där, håller sin mobil i handen med handduken runt höften. Han ser lite bekymrad ut och mmmmar som svar på vad det nu var som personen sa i den andra luren. Till slut bryter han mmmandet med att prata vad som för mig låter som felfri ryska. Han babblar på och skämtar, skrattar och pratar ännu mer ryska. Jag börjar fundera i banor som om han vore en spion och jag kanske fick en summa pengar om jag lyckades fånga honom! Tänk om det var hans fru och han hade importerat henne för att skala räkor? utfallen är oändliga när min fantasi sätter in.

Jag fick aldrig reda på varför han pratade ryska, inte mer än att antagligen kunde snubben/tjejen på andra sidan också ryska och kanske enbart ryska. Jag blev bara så paff när jag hörde hans konversation att jag inte kom till skott att fråga. Dumt men han lär vara där nästa vecka. Annars får jag kanske hyra in en spion och kartlägga hans liv.


(stavningen är ändrar på begäran av signatur ...   . Till mitt fösvar kan jag tillägga att jag inte har någon högskoleutbildning och mitt mål i livet är att bli brandman, behöver inte kunna svenska akademins ordlista utantill, framförallt inte stavningen)