conclusion

Nu är det officiellt höst, igen. Jag har försökt förneka det men fakta tvingas upp i näsan på mig och jag kan inte längre förneka. Lika nedstämd som jag känner mig när jag tänker höst lika hög är mysfaktorn på hösten. Sitta inne, dricka varm choklad, kolla film, höra vinden susa utanför och veta att jag har ingen som helst anledning att bege mig ut idet ohyggliga vädret.

De fakta som kastades i mitt ansikte i den grad att de hamnade i min näsa var i stort sett hela måndagen. Det började med att jag gick genom kyrkogården i Helsingborg och det var disigt. Disigt i den grad att det var höstdis där det var småkallt och riktigt ruggigt. När jag kom ut från kyrkogården så släcktes gatlysena. Jag hade inte ens märkt att de var på men när jag tänker efter så har det börjat bli såpass mörkt att gatbelysningen behövdes. Det är höst.
         
Under dagen så var det kyligt, det var inte jättekallt men det var heller inte sommarvarmt. Det var lite kyligt. Jag begav mig ner till Malmö för en arbetsintervju och fick ha jackan på mig under transportsträckan mellan tåg och bussar. När jag sedan kom fram till Ramlösa station så fick jag byta min tunna sommarjacka mot en tjockare hoodtröja. Det var höstkallt.
Fotbollen gav ännu ett faktum att det var höst. Strålkastarljusen sken redan från träningens start och även här var kylan påträngande. Det är helt och hållet höst nu. Löven är bara lite sena med att skifta färg.