conclusion

Nu är det officiellt. Jag borde verkligen skaffa mig en MP3 spelare. Detta duger inte längre. Jag försöker att inte lyssna på konversationer som försigår bakom mig eller framför mig på mina oändliga bussturer.

Härom dagen hörde jag om en man som nästan dog i helgen. Han var nära att brinna inne då han efter en fest somnat i en sovsäck på golvet framför en brasa. När en kompis vaknade brann det i väggen men som tur är hade elden inte tagit sig i taket än. Däremot var där riktigt rökigt. Kompisen räddade denna sjusovare som hade vaknat till av att det var ljust och av den anledningen vänt sig om.

Och igår hörde jag något som kan ha varit den märkligaste konversationen mellan en tjej och hennes kille. Hon börjar med att säga att hon hatar honom, att han bara tänker på sig själv. Allt detta medan han på ett väldigt odiplomatiskt sätt hånskrattar åt henne och kommenterar det hon säger på ett löjligt sätt. Hon blir surare och börjar nästan gråta. Jag vänder mig hastigt om för att få se vad detta är för spån. Då sitter hon med benen över hans ben och kramar honom. Jag fattar ingenting. Samtidigt som hon gör detta säger hon att han borde dumpa henne för han är så självisk. Jag är totalt borta, har ingen koll på läget. Detta fortsätter tills vi kommer till Heden. Det är då ungefär tre-fyra minuter tills jag ska gå av. Då börjar samtalet gå in på var de ska sova under nätterna till helgen och allt tidigare verkar glömt.

Redan i början av denna knasiga konversation så tänkte jag GE MIG EN MP3 SPELARE NU!!!!!

men har ingen så det får vackert bli att samla allas tankar och konversationer i en bok som ska heta, "Bussen, en biktning till en okänd människa".