conclusion

Ja jäklar, vi är klara för kval! Även om detta innebär tre veckors än mer intensiv fotboll är det helt klart värt det. Inget är så spännande som kval där man själv är med.

Men vi har givetvis även chans på serieseger även om den är långt borta och inte i våra egna händer. Så därför känns det bättre att se på hur det verkligen är och det är kval som gäller. Vilka vi får möta står klart nästa helg.

I fredags hände något skoj med laget. Vi spelade en krämpande första halvlek. Jag måste nog säga att halva anledningen var mitt fel. Jag tänkte inte på att det skulle vara skoj att spela boll, det var mycket snack innan om hur många mål vi måste göra och liknande. Om vi hade chansen att klara seriesegern och liknande. Istället borde jag som i halvtid sagt till tjejerna att slappna av, spela som dem brukar och på det sättet få hål på Torn.

1-1 i halvtid och 9-1 efter slutsignalen säger en del om hur överlägsna vi egentligen va. Även om vi hade lägen i första halvlek och inte hade turen på vår sida så kan ingen stå emot Råå-maskinen. Vi tog det lugnare i andra halvlek och spelade inte bort så många bollar vilket var nyckeln till segern. Hade vi fortsatt att göra det hade vi blivit än mer stressade i vetskapen om att vi MÅSTE vinna. Det är inte många som klarar av den pressen. Jag gör det inte. Istället skulle vi ha sagt att vi skulle ut och ha skoj, lira byxorna av Torn. Vilket vi kunde göra stundstals. Det berodde givetvis också på att de blev trötta.

Nu är det Lunds BoIS som ska få sina byxor uppsnurrade på söndag. Ska blir riktigt skoj att kunna fira en kvalplats.