laserdome
Klockan hade slagit 17:35 och tillsammans med tjejen tog vi på oss ytterkläder och begav oss ner för trapporna och vidare ut på gatan. Hand i hand gick vi ner förbi Humlan och videobutiken och över kyrkogården för att traska ner vid vita villan. Det hörs hurra-rop och tankarna går direkt till en fullsatt läktare ovanför laserdome-banan. Detta kommer bli den första gången jag spelar det beryktade spelet.
Vi närmar oss lokalen och möter Fribbe och Linda som går med bestämda steg in mot dörren. Innanför fönstret sitter ett gäng som jag känner igen. Mathilda är uppe och dansar medans Emily snällt får gå av eftersom hennes poäng inte tillfredställde maskinen tillräckligt mycket. DeLarsson skjuter tyskar över London medans vi inväntar stackars Amelie som fastnat i kö hos frisören (hur nu det kan gå till?!?)
Pulsen börjar stiga när vi närmar oss klockslaget 18:00 eller artonhundra som man nu måste säga, detta är ju på fullaste allvar. Krig är inget som man leker, det är en livsstil. Vi traskar in i "för"rummet och ser en halvtaskig film. Det känns som på liseberg fast lite sämre. Färden bär vidare in i mörkret. Ett vagt upplyst rum hyser västar med tillhörande vapen. Jag hamnar i lag äldre som kom att ha den röda färgen under kvällen. Vi får dessutom traska ner först. Det är tomt, musiken pumpar ur högtalarna, röken ligger tät. Neon markeringar på väggarna markerar var man bör gå eller inte bör gå. Jag springer ner mot vänster och försöker orientera mig. Med mig har jag mice. Vi stannar nästan så långt in man kan komma och inväntar de gröna djävularna.
Det är onekligen spännande, jag sitter på huk och smyger mig fram emot en gröning som jag ser sitta stilla. Försöker skjuta men funkar inte, istället vänder hon sig om och pangar mig. VA FAAN!!! weapon malfunction!! MEDIC!! frustrerad går jag därifrån och inväntar att vapnet ska fungera, sjusekundersreglen är lite väl lång så jag testar skjuta ytterligare en gröning som passerat mitt ögonfält. Inget händer och jag ger upp, går med arga steg upp för trappan och försöker få tag på en ansvarig att hänga. Det får jag inte utan istället möter jag min teammate DeLarsson som också har klabb med utrustningen. Han får en omstart och jag får nya grejor. Detta är inte bra, jag har gått från Hitman till Diablo. Från att helt legitimt få ligga stilla och panga gröningar till att vara tvungen att gå på djävusltåg.
Jag springer runt, skjuter och blir skjuten. De fega gröningarna samlas i grupp och hade i ett verkligt krig inte bara skjutit mig till en kista utan även skapat ett par tusen lufthål.
Svetten rinner av mig och jag är engagerad, måste måste vinna!!
det gör vi givetvis inte. Inte så konstigt när man tydligen får ligga och fega.
Vi närmar oss lokalen och möter Fribbe och Linda som går med bestämda steg in mot dörren. Innanför fönstret sitter ett gäng som jag känner igen. Mathilda är uppe och dansar medans Emily snällt får gå av eftersom hennes poäng inte tillfredställde maskinen tillräckligt mycket. DeLarsson skjuter tyskar över London medans vi inväntar stackars Amelie som fastnat i kö hos frisören (hur nu det kan gå till?!?)
Pulsen börjar stiga när vi närmar oss klockslaget 18:00 eller artonhundra som man nu måste säga, detta är ju på fullaste allvar. Krig är inget som man leker, det är en livsstil. Vi traskar in i "för"rummet och ser en halvtaskig film. Det känns som på liseberg fast lite sämre. Färden bär vidare in i mörkret. Ett vagt upplyst rum hyser västar med tillhörande vapen. Jag hamnar i lag äldre som kom att ha den röda färgen under kvällen. Vi får dessutom traska ner först. Det är tomt, musiken pumpar ur högtalarna, röken ligger tät. Neon markeringar på väggarna markerar var man bör gå eller inte bör gå. Jag springer ner mot vänster och försöker orientera mig. Med mig har jag mice. Vi stannar nästan så långt in man kan komma och inväntar de gröna djävularna.
Det är onekligen spännande, jag sitter på huk och smyger mig fram emot en gröning som jag ser sitta stilla. Försöker skjuta men funkar inte, istället vänder hon sig om och pangar mig. VA FAAN!!! weapon malfunction!! MEDIC!! frustrerad går jag därifrån och inväntar att vapnet ska fungera, sjusekundersreglen är lite väl lång så jag testar skjuta ytterligare en gröning som passerat mitt ögonfält. Inget händer och jag ger upp, går med arga steg upp för trappan och försöker få tag på en ansvarig att hänga. Det får jag inte utan istället möter jag min teammate DeLarsson som också har klabb med utrustningen. Han får en omstart och jag får nya grejor. Detta är inte bra, jag har gått från Hitman till Diablo. Från att helt legitimt få ligga stilla och panga gröningar till att vara tvungen att gå på djävusltåg.
Jag springer runt, skjuter och blir skjuten. De fega gröningarna samlas i grupp och hade i ett verkligt krig inte bara skjutit mig till en kista utan även skapat ett par tusen lufthål.
Svetten rinner av mig och jag är engagerad, måste måste vinna!!
det gör vi givetvis inte. Inte så konstigt när man tydligen får ligga och fega.
Kommentarer
Trackback
