conclusion

Det är måndag igen om du skickligt undgått att kolla kalendern. Och som vanligt börjar en månad kässt så jag försov mig en halvtimme och måste således jobba över en halvtimme. Blir sist kvar på avdelningen och kommer en halvtimme senare hem till min underbara sambo.

Men det är inte allt som gör denna måndagen käss. Igår spelade Dam U sin sista seriematch för säsongen och mötte bottenlaget Lunds BoIS som tagit 3 poäng genom tre oavgjorda matcher. Vi dubblade deras poängskörd och gav dem deras första seger. Ofattbart egentligen. Hur kunde detta ske? Underskattning är givetvis en del i det hela men jag tror det är värre än så. Inför matchen hade jag svårt att motivera inte bara tjejerna utan även mig själv. Det är det största misstaget jag gjort som coach i år. Jag brukar alltid vara taggad till tusen och nervös i timmar innan matcher, även mot bottenlag. Men igår, igår gick det bara inte. Vi var redan klara för kval och matchen hade absolut ingen betydelse. Det vi skulle göra var att ta hem segern, frågan var med hur många mål. Och det var just mål vi hade svårt att göra. Vi hade chanser på chanser men fotbollsguden var inte på vår sida. I andra halvlek hade vi ett bollinnehav på låt säga 80-20 och då överdriver jag inte. De är knappt över mittplan när de har boll. Vi trycker på och trycker på, men bollen vill bara inte in.

Nästa söndag är det kval. Då gäller det, vinna eller försvinna i varje match. Även om det är en fyra lag serie så går det inte att förlora en match. Det är ju enbart vinnaren som får spela i div 4 nästa år. Vi har dock tur med lottningen. Vi möter inget farmarlag och det medför att vi, beroende på hur stort samvete vi har, kan matcha betydligt bättre spelare än vad resterande lag kan. Vi får bara hoppas att det räcker, att tjejerna kan tagga till trots att säsongen är tillända för Dam A. Vi kommer gå ner till två träningar i veckan, bra eller dåligt? Det svaret ges om tre veckor.