conclusion

Det är lördagsnatt. Jag och min underbara älskling har varit på en kräftskiva som inte urartade. Vi är på väg hem och jag känner ett otroligt sug efter popcorn och dålig självdiciplin som jag har så bestämmer jag att vi ska poppa lite popcorn och kränga. Det låter som en av de bästa planerna på länge men så förfinas den av min älskling. Hon har lagt märke till den otroligt stjärnklara himmlen och tycker att vi kan gå till viskansparken och lägga oss på en filt och kolla på stjärnorna.

Det är magiskt, ovanför oss finns det miljoner världar som vi inte ens vet om. Det lyser från alla håll och kanter och det går inte att fantisera om hur otroligt långt bort dessa ljuskällor befinner sig. Än svårare är det att förstå hur många av dessa som faktiskt är döda i den stunden vi ser på ljusets som kommer från denna nu döda stjärna. Någons sol har gått upp i rök. Kanske har liv försvunnit, kanske inte. De kanske har tagit sitt pick och pack och begett sig ut för att lifta lite i galaxen.

Nästa stop Ursa Minor.

vi ligger där nästan en timme och fantiserar och diskuterar och framför allt äter jag popcorn. Det är romantiskt, så romantiskt att alla tankar på döda stjärnor försvinner likt pengarna innan julafton.