Hitta rätt
Då var det dags igen. Dels att vara här men också på brandstationen. Som vanligt har det varit en lugn vistelse än så länge och lär nog vara så ett tag till.
Sen jag började jobba här har jag fått många förfrågningar om vad brandmän egentligen gör om dagarna. Du som har haft vägarna förbi denna sida tidigare kanske känner igen ämnet som jag försökte klargöra för ett par inlägg sedan. Men så slog det mig som Joe DiMaggio träffade bollen på sin tid. Varför inte berätta från dag till dag?
Sagt och gjort, här kommer min dag på räddningstjänsten i Landskrona.
Gick på klockan 08:00. Först är det alltid uppställning, inte så farligt som det låter utan man samlas i matsalen och går igenom vad för larm man hade passet innan och lite info om dagen. Idag tog det lite längre tid då det är karneval i staden och vi har mycket att tänka på vid eventuella larm i dessa stadsdelar.
Vad som händer efter detta mötet är givetvis att man kollar bilarna och utrustningen. Det är ju trots allt din livförsäkring så allt måste funka. Idag sitter jag som chaufför på 2040 (tidigare 404), och det innebär att jag är andreman på stegen.
Jag körde ut stegen tillsammans med min kollega och checkade så att den funkade. Skickade upp oss i luften, körde runt lite och sedan seglade vi ner och körde in i garaget igen.
Vädret idag var lite kyligare än vad vi blivit vana vid sedan vi blev bortskämda förra veckan. Men med utstående bröstvårtor och trippandes på tå var vi nere vid Citadellbadet och plaskade. Detta ska egentligen vara ett stående inslag under sommaren men vid värre väder än så här så hade vi nog inte åkt. Här gäller det bara att få upp lite vattenvana, dyka, simma, bogsera kompis m.m.
På vägen hem från simningen så kollade släckbilen båten och jag övningskörde stegbilen hem till station.
Sedan var det dags att klippa gräset. Jag trodde jag skulle slippa trädgårdssysslor när jag fick brandjobb istället för att gå och knega på trädgårdsfirman men icke. Här kommer ens tidigare erfarenheter väl till pass tydligen. Men vad har jag för rätt att klaga egentlige? vattna lite blommor och sedan klippa lite gräs, rätt lugnt.
(nu sitter henke mitt emot i datarummet och drar igång The Scientist med Coldplay, detta är musik mina damer och herrar)
Eftermiddagen bjöd på kartor för min del och sedan en runda på stan, orientering kallas det. Vi traskade runt på karnevalen och försökte hitta samlingspunkter. Det var redan grymt mycket folk, kan nog bli skoj om du nu inte har något annat för dig i helgen.
Jag kanske borde skriva om veckans LA tips istället?
En sak som är bland det bästa med brandjobbet är träningen på arbetstid. Idag så lirade vi fotboll vid station i en timme och sedan var det korpen match. Så summa sumarum så har jag varit fysiskt aktiv i 3 timmar idag. Lite därför lyxade vi till det nyss med spagetti och köttfärssås samt glass till efterrätt.
Som du nu märker har jag sjukt svårt att förmulera dagen så att det på ett skriftligt sätt blir intressant. Tyvärr händer inte mycket mer än så idag. Snart natt natt och ska det följa statistiken så får jag sova hela natten.
så fridens liljor!
Sen jag började jobba här har jag fått många förfrågningar om vad brandmän egentligen gör om dagarna. Du som har haft vägarna förbi denna sida tidigare kanske känner igen ämnet som jag försökte klargöra för ett par inlägg sedan. Men så slog det mig som Joe DiMaggio träffade bollen på sin tid. Varför inte berätta från dag till dag?
Sagt och gjort, här kommer min dag på räddningstjänsten i Landskrona.
Gick på klockan 08:00. Först är det alltid uppställning, inte så farligt som det låter utan man samlas i matsalen och går igenom vad för larm man hade passet innan och lite info om dagen. Idag tog det lite längre tid då det är karneval i staden och vi har mycket att tänka på vid eventuella larm i dessa stadsdelar.
Vad som händer efter detta mötet är givetvis att man kollar bilarna och utrustningen. Det är ju trots allt din livförsäkring så allt måste funka. Idag sitter jag som chaufför på 2040 (tidigare 404), och det innebär att jag är andreman på stegen.
Jag körde ut stegen tillsammans med min kollega och checkade så att den funkade. Skickade upp oss i luften, körde runt lite och sedan seglade vi ner och körde in i garaget igen.
Vädret idag var lite kyligare än vad vi blivit vana vid sedan vi blev bortskämda förra veckan. Men med utstående bröstvårtor och trippandes på tå var vi nere vid Citadellbadet och plaskade. Detta ska egentligen vara ett stående inslag under sommaren men vid värre väder än så här så hade vi nog inte åkt. Här gäller det bara att få upp lite vattenvana, dyka, simma, bogsera kompis m.m.
På vägen hem från simningen så kollade släckbilen båten och jag övningskörde stegbilen hem till station.
Sedan var det dags att klippa gräset. Jag trodde jag skulle slippa trädgårdssysslor när jag fick brandjobb istället för att gå och knega på trädgårdsfirman men icke. Här kommer ens tidigare erfarenheter väl till pass tydligen. Men vad har jag för rätt att klaga egentlige? vattna lite blommor och sedan klippa lite gräs, rätt lugnt.
(nu sitter henke mitt emot i datarummet och drar igång The Scientist med Coldplay, detta är musik mina damer och herrar)
Eftermiddagen bjöd på kartor för min del och sedan en runda på stan, orientering kallas det. Vi traskade runt på karnevalen och försökte hitta samlingspunkter. Det var redan grymt mycket folk, kan nog bli skoj om du nu inte har något annat för dig i helgen.
Jag kanske borde skriva om veckans LA tips istället?
En sak som är bland det bästa med brandjobbet är träningen på arbetstid. Idag så lirade vi fotboll vid station i en timme och sedan var det korpen match. Så summa sumarum så har jag varit fysiskt aktiv i 3 timmar idag. Lite därför lyxade vi till det nyss med spagetti och köttfärssås samt glass till efterrätt.
Som du nu märker har jag sjukt svårt att förmulera dagen så att det på ett skriftligt sätt blir intressant. Tyvärr händer inte mycket mer än så idag. Snart natt natt och ska det följa statistiken så får jag sova hela natten.
så fridens liljor!
Från en stol i solen utanför olympia
Det är spännande att se hur illa organiserat det kan vara vid ett stort evenemang som uefa u21 em. Mig vetligen kan man skylla på en person, jag kallar han fjompen. Han är ansvarig för alla som volontärar som stewards. Som tur är ansvarar han inte för all säkerhet, då hade jag varit direkt orolig.
Det började nästan direkt när jag anmälde mig som volontär. Fjompen gav oss ingen information, och det vi fick veta var egentligen att vi inte skulle göra någonting av vikt och inte lägga oss i. Go känsla man får när man går dit av fri vilja och tar tid från sin fritid för att vara snäll.
Det fortsatte i samma stil. Inte veta någonting, men till slut kom det fram att de som ska vara "gruppchefer" är folk som jobbar som publikvärdar under hifs matcher. Jag sliter inte ut mina tangenter med att skriva hur dessa personerna är.
Igår när jag var steward vid matchen serbien- italien. Allt verkade ok tills jag träffade min gruppchef. Hon är en stirrig, irriterande, icke stresståligt försök till att verka viktig. När vi skulle samlas hos henne för att få information visade det sig att hon hade noll koll på läget. Det enda hon visste var att vi inte fick snegla på matchen och inte ingripa om någon skulle behöva sjukvårdshjälp. Utan vi skulle strikt stå på våra positioner.
Jag ifrågasatte direkt varför vi inte fick ingripa ifall någon behöver sjukvårdshjälp, det var ju en i gruppen som är sjuksköterska. Men nä, vi fick inte göra det, utan vi skulle kalla på henne så fixar hon dit sjukvårdare.
Det fortsatte i samma stil. När vi väl stod där så började jag prata med killen som stod närmast mig, han hade sin position 10-15 meter från mig så vi möttes halvvägs och pratade, hade koll på de 0 gäster som kom första timmen. Men när überstürmführern kom blev det andra bullar, måste stå på vara platser, inte prata. Tjopp tjopp!
Suck. Går det säga annat än Suck?
Efter ett tag kom hon igen och sa att UEFA var ute med delegater och antecknade hur vi skötte oss, "ser du tjejen bakom mig?" sa überstürmführern. Bakom henne stod en tjej med anteckningsblock och i civilakläder. "okej" sa jag och försökte låta imponerad. Det überstürmführern inte visste var att hennes uefa delegat var egentligen en tjej från flen som gjorde en undersökning beställd av svenska fotbollsförbundet utformad av svenska turist och näringslivsinstitutet.
Vad ska man säga?
Till slut bröt überstürmführern nästan ihop när serbiens "enorma" klack började sjunga och stå upp, för det fick man verkligen inte göra. Hon beordrade alla starka att ställa sig mellan klacken och fotbollsplanen. Riktigt nödvändigt, vi gjorde en onormskillnad. Alla var lugna och sjöng glatt och hade trevligt.
Suck.
Det lär komma mer galla när jag volontärat klart. Suck
Fridens liljor!
En hamburger restaurang som inte serverar hamburgare
Det är lika dumt som det låter. En hamburger restaurang som inte serverar hamburgare. Det är ungefär som en brandkår som inte släcker bränder. Helt sjukt. Är det ett påhitt från min sida?
Nä! för när jag i fredags skulle iväg och handla så tänkte som det hälsofreak jag är att en stadig frukost är viktigt. In på McDrive och på vägen fram till den lilla boxen där en stackare sitter och tar emot ens beställning så tänkte jag noggrant ut vilken meny jag lägga mina pengar på. Skulle det bli en BigMac? nä för tråkig och svåräten i en bil. En Big tasty? Ungefär samma svårighet att äta den i bilen utan att spilla som att sitta på en varm strand med en glass-strut och säga att den inte får smälta. Det fick helt enkelt bli en QP cheese.
"Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa" Lät den något burkiga rösten.
"jo, jag vill ha..... (för att inte tråka ut dig så skriver jag inte hela beställningen)
Ungefär här förväntade jag mig ett pris och ett "välkommen fram till lucka ett". Men döm av min förvåning när tösabiten säger "Klockan är inte tio, vi serverar bara frukost nu".
Om du någon gång råkat äta frukost på Mc Donalds så vet du garanterat att deras frukost inte är mycket att hänga i julgranen. Det krävs en monster beställning för att bli mätt, och då är det inte ens gott.
Klockan var tio minuter i tio och en hungrig Pelle förvandlades snabbt till ett odjur med horn och treudd. "Va?!!? är det sant?!!?? Då får ni fasiken ha er frukost för er själva, hörs!" Jag rivstartade och bredsladdade runt hörnan och innan jag kom ut på parkeringen var jag uppe i 120 km/h.
okej, kanske inte. Så här gick det till.
"inte tio, attans det var ju synd. Men då får jag komma tillbaka senare"
Men jag kom aldrig tillbaka!! Moohahahahaha!!!!!
Victory at last!!
Nä! för när jag i fredags skulle iväg och handla så tänkte som det hälsofreak jag är att en stadig frukost är viktigt. In på McDrive och på vägen fram till den lilla boxen där en stackare sitter och tar emot ens beställning så tänkte jag noggrant ut vilken meny jag lägga mina pengar på. Skulle det bli en BigMac? nä för tråkig och svåräten i en bil. En Big tasty? Ungefär samma svårighet att äta den i bilen utan att spilla som att sitta på en varm strand med en glass-strut och säga att den inte får smälta. Det fick helt enkelt bli en QP cheese.
"Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa" Lät den något burkiga rösten.
"jo, jag vill ha..... (för att inte tråka ut dig så skriver jag inte hela beställningen)
Ungefär här förväntade jag mig ett pris och ett "välkommen fram till lucka ett". Men döm av min förvåning när tösabiten säger "Klockan är inte tio, vi serverar bara frukost nu".
Om du någon gång råkat äta frukost på Mc Donalds så vet du garanterat att deras frukost inte är mycket att hänga i julgranen. Det krävs en monster beställning för att bli mätt, och då är det inte ens gott.
Klockan var tio minuter i tio och en hungrig Pelle förvandlades snabbt till ett odjur med horn och treudd. "Va?!!? är det sant?!!?? Då får ni fasiken ha er frukost för er själva, hörs!" Jag rivstartade och bredsladdade runt hörnan och innan jag kom ut på parkeringen var jag uppe i 120 km/h.
okej, kanske inte. Så här gick det till.
"inte tio, attans det var ju synd. Men då får jag komma tillbaka senare"
Men jag kom aldrig tillbaka!! Moohahahahaha!!!!!
Victory at last!!
Det svarta guldet
Kaffe, det svarta guldet. En drink jag inte trodde jag var beroende av först men efter att ha börjat på räddningstjänsten så är de svarta dropparna numera ett givet inslag i min vardag. Jag gör till och med bryggkaffe hemma. Det hände förr endast när vi hade gäster och knappt då heller. Vart är jag på väg?
Fylld av sedvanlig nyfikenhet så tog jag reda på lite fakta om kaffe, Got to know your enemy som Green Day sjunger.
Kaffebusken växer vilt i Etiopien, det landet vars barn man ska tänka på när man inte äter upp. Men när en del plantor tagits med till Arabiska halvön och bönorna fraktades ut i världen via hamnstaden Mocka så fick kaffe just namnet Mocka. Visste du förresten att små kaffekoppar kallas mockakoppar? även sockerbitar som är av mindre format än vanligt kallas för Mockasocker.
Det tog ett tag innan kaffet kom till sverige och när det väl gjorde det så var det förbjudet i några år. Den som ertappades att dricka kaffe fick dryga böter.
Tänk att småsmuttra på en mockakopp och så dundrar ett SWAT team in, bakbinder dig och drar ut dig. Sedan kallar de in bombgruppens underavdelning, kaffegruppen som oskadliggör mockat. Vilken värld!!
Kaffe sorten brasilkaffe består av arabiskt kaffe odlat i Brasilien. Var bara tvungen att säga det, hur sjukt låter inte det? Det finns även arabiskt kaffe odlat i Anderna och i Indonesien. Varför inte odla arabiskt kaffe någonstans där det låter vettigare? Förenade Arabemiraten kanske? Eller byta namn, Indokaffe och KAffand.
Nog om kaffe nu, jag ska avsluta och försöka dricka min kopp innan den blir kall. För finns det något värre än att förväxla socker med salt i matlagning så är det kallt kaffe.
dagens lyssningstips: Ladytron
Fylld av sedvanlig nyfikenhet så tog jag reda på lite fakta om kaffe, Got to know your enemy som Green Day sjunger.
Kaffebusken växer vilt i Etiopien, det landet vars barn man ska tänka på när man inte äter upp. Men när en del plantor tagits med till Arabiska halvön och bönorna fraktades ut i världen via hamnstaden Mocka så fick kaffe just namnet Mocka. Visste du förresten att små kaffekoppar kallas mockakoppar? även sockerbitar som är av mindre format än vanligt kallas för Mockasocker.
Det tog ett tag innan kaffet kom till sverige och när det väl gjorde det så var det förbjudet i några år. Den som ertappades att dricka kaffe fick dryga böter.
Tänk att småsmuttra på en mockakopp och så dundrar ett SWAT team in, bakbinder dig och drar ut dig. Sedan kallar de in bombgruppens underavdelning, kaffegruppen som oskadliggör mockat. Vilken värld!!
Kaffe sorten brasilkaffe består av arabiskt kaffe odlat i Brasilien. Var bara tvungen att säga det, hur sjukt låter inte det? Det finns även arabiskt kaffe odlat i Anderna och i Indonesien. Varför inte odla arabiskt kaffe någonstans där det låter vettigare? Förenade Arabemiraten kanske? Eller byta namn, Indokaffe och KAffand.
Nog om kaffe nu, jag ska avsluta och försöka dricka min kopp innan den blir kall. För finns det något värre än att förväxla socker med salt i matlagning så är det kallt kaffe.
dagens lyssningstips: Ladytron
Halvvägs hem, halvvägs bort.
Idag är det onsdag, mitt i veckan dagen. Man är halvvägs hem (till helgen) men också halvvägs bort från den.
Varför längtar man så mycket till helgen? För att man är ledig är naturliga svaret. Men är man det egentligen?
Jag vet inte hur du brukar göra men jag samlar allt som jag ska göra som tar tid till helgen alternativt till den/de dagar jag är ledig. Är jag ledig då? nä för då har jag inte bara dubbelbokat mig utan kvadrubbelt bokat mig. Rätt taskig planering kan tyckas och givetvis är det kanske så. Men hur lätt är det bara inte att säga "jag gör det sen när jag är ledig".
Ett praktexempel är en repning som jag och en god vän lovade varandra i början på förra året. Den har fortfarande inte inträffat och lär inte göra det den närmsta framtiden. Det sköna är att vi båda förstår. Vi har mycket vid sidan av vår vänskap som tar tid, men vänskapen består ändå.
Nu löser det exemplet sig naturligt då vi båda är med på situationen. Men annars är det enkelt att skjuta upp saker till sen men kruxet då är att det kräver dubbelt så mycket energi att genomföra det.
Diska, enkelt att skjuta upp. Det torkar och blir toksvårt att diska sen
Städa, enkelt att skjuta upp. Dubbelt så mycket att göra sen.
listan kan göras lång....
Varför längtar man så mycket till helgen? För att man är ledig är naturliga svaret. Men är man det egentligen?
Jag vet inte hur du brukar göra men jag samlar allt som jag ska göra som tar tid till helgen alternativt till den/de dagar jag är ledig. Är jag ledig då? nä för då har jag inte bara dubbelbokat mig utan kvadrubbelt bokat mig. Rätt taskig planering kan tyckas och givetvis är det kanske så. Men hur lätt är det bara inte att säga "jag gör det sen när jag är ledig".
Ett praktexempel är en repning som jag och en god vän lovade varandra i början på förra året. Den har fortfarande inte inträffat och lär inte göra det den närmsta framtiden. Det sköna är att vi båda förstår. Vi har mycket vid sidan av vår vänskap som tar tid, men vänskapen består ändå.
Nu löser det exemplet sig naturligt då vi båda är med på situationen. Men annars är det enkelt att skjuta upp saker till sen men kruxet då är att det kräver dubbelt så mycket energi att genomföra det.
Diska, enkelt att skjuta upp. Det torkar och blir toksvårt att diska sen
Städa, enkelt att skjuta upp. Dubbelt så mycket att göra sen.
listan kan göras lång....
Den eviga väntan...
Nu du, nu är jag brandman. Någon som jag kämpat i över fyra år för att lyckas bli. Om än så är jag det bara under sommaren men det är ändå otroligt stort för mig. Men det är ändå något som stör mig. Blir jag aldrig nöjd??
Kanske inte. För ju mer man får kämpa om en sak ju lättare har man för att hitta nya mål. Man inser att man klarar av nivåer som för tre år sedan bara var en dröm.
Men vad är det då som saknas? Jo, det är givetvis larmen. Jag har jobbat sedan 08:00 i morse och inte haft ett enda larm.
"Kalla mig sahara, kalla mig torkan. Kalla mig öde, det är tji mitt namn, det är tji mitt namn....."
Det är verkligen helt öde idag. Trots regn, och trots att ambulanserna kör så de inte ens hinner äta. Och vad gör man då som brandman är det garanterat många som undrar. Tyvärr kan jag inte avslöja den exakta sanningen då detta är första dagen på sommarschemat för de brandmän, styrkeledare och brandmästare jag går med så de har en "lugn dag på jobbet".
De saker jag gjort har varit:
- Kollat min utrustning (är andre man på stegen och chaufför på 404)
- Testkört stegen
-bytt lampor i hytten på 401 (släckbilen/brandbilen/den röda, stora bilen med blåljus)
-kollat in värmekameran
-kollat explosivimetern
-kollat sjukvårdsväskan på 401
-pluggat kartor.
Där emellan hann jag med att kolla in gamla kort, få historiken bakom dessa kort, äta frukost, äta lunch, fika, äta middag och givetvis tränat. Men det jag gjort mest mellan dessa få uppgifter är givetvis väntat.
Jag har väntat och väntat på att den där jäkla klockan ska ringa och jag får pressen på mig att sitta i bilen innan 90 sek. Ibland har jag tänkt på det varje sekund, ibland har jag helt glömt bort att jag är på en brandstation och ska åka på larm. Det går liksom i vågor. Innan jag började skriva detta så gick det ett rus genom kroppen där pulsen ökade och jag fick lite adrenalin, just för att jag tänkte tanken "snart, snart ljuder larmet. När som helst nu, NU!!? nää men NU!!? fasiken." Detta gör att pulsen går upp. Det kan låta sjukt och ibland kan sanningen vara så.
Får jag tro mina kära kollegor så kommer jag och väntan bli bästa vänner framöver. Det är ju tack vare larmen som man vill bli brandman...
Kanske inte. För ju mer man får kämpa om en sak ju lättare har man för att hitta nya mål. Man inser att man klarar av nivåer som för tre år sedan bara var en dröm.
Men vad är det då som saknas? Jo, det är givetvis larmen. Jag har jobbat sedan 08:00 i morse och inte haft ett enda larm.
"Kalla mig sahara, kalla mig torkan. Kalla mig öde, det är tji mitt namn, det är tji mitt namn....."
Det är verkligen helt öde idag. Trots regn, och trots att ambulanserna kör så de inte ens hinner äta. Och vad gör man då som brandman är det garanterat många som undrar. Tyvärr kan jag inte avslöja den exakta sanningen då detta är första dagen på sommarschemat för de brandmän, styrkeledare och brandmästare jag går med så de har en "lugn dag på jobbet".
De saker jag gjort har varit:
- Kollat min utrustning (är andre man på stegen och chaufför på 404)
- Testkört stegen
-bytt lampor i hytten på 401 (släckbilen/brandbilen/den röda, stora bilen med blåljus)
-kollat in värmekameran
-kollat explosivimetern
-kollat sjukvårdsväskan på 401
-pluggat kartor.
Där emellan hann jag med att kolla in gamla kort, få historiken bakom dessa kort, äta frukost, äta lunch, fika, äta middag och givetvis tränat. Men det jag gjort mest mellan dessa få uppgifter är givetvis väntat.
Jag har väntat och väntat på att den där jäkla klockan ska ringa och jag får pressen på mig att sitta i bilen innan 90 sek. Ibland har jag tänkt på det varje sekund, ibland har jag helt glömt bort att jag är på en brandstation och ska åka på larm. Det går liksom i vågor. Innan jag började skriva detta så gick det ett rus genom kroppen där pulsen ökade och jag fick lite adrenalin, just för att jag tänkte tanken "snart, snart ljuder larmet. När som helst nu, NU!!? nää men NU!!? fasiken." Detta gör att pulsen går upp. Det kan låta sjukt och ibland kan sanningen vara så.
Får jag tro mina kära kollegor så kommer jag och väntan bli bästa vänner framöver. Det är ju tack vare larmen som man vill bli brandman...
Ett nytt äventyr väntar
Det är ibland så i livet att vi väljer vägar vi inte trodde var möjliga. Ibland når vi en återvändsgränd, ibland är vi tillbaka på ruta ett men ibland så kommer vi till det mål vi aldrig trodde fanns.
Dessa val har jag tänkt på mycket under den senaste tiden. Att få välja sitt eget livs utgång är både skrämmande men samtidigt en utmaning som man borde ta på största möjliga allvar. För hur vet man att man gör fel? det är oftast först ett par år efter sitt val som man inser hur fel eller hur rätt man gjorde. Detta kallas perspektiv. Att få perspektiv på saker och ting är enligt mig viktigt. Får man inte det kan man inte lära sig av sina misstag eller sina rätta val utan lever vidare i samma fåra som man grävt som sjuåring. Perspektivets lärobok må vara den bästa att ha med sig genom livets skola. Dock kan man inte plugga sin väg i förtid utan måste snällt invänta tills lektionerna droppar ner som den första droppen till ett kommande hav.
Anledningen till denna något allvarliga ton i detta inlägg är mitt nya jobb under sommaren. Jag är stensäker på att jag valt en karriär som jag kommer tycka mycket om och gärna ha till livet säger farewell till min kropp. Dock så har min chef på trädsgårsfirman ständigt pumpat i mig att inte bli låst vid en idé, en vilja utan hela tiden se öppningar för nya möjligheter.
Jag har kämpat mig igenom två års skola, jobbat på Höganäs AB och hela tiden haft målet inställt på att bli brandman. Hur öppen för möjligheter har jag varit? Vilka dörrar har jag passerat utan att ens titta in i?
Dessa val har jag tänkt på mycket under den senaste tiden. Att få välja sitt eget livs utgång är både skrämmande men samtidigt en utmaning som man borde ta på största möjliga allvar. För hur vet man att man gör fel? det är oftast först ett par år efter sitt val som man inser hur fel eller hur rätt man gjorde. Detta kallas perspektiv. Att få perspektiv på saker och ting är enligt mig viktigt. Får man inte det kan man inte lära sig av sina misstag eller sina rätta val utan lever vidare i samma fåra som man grävt som sjuåring. Perspektivets lärobok må vara den bästa att ha med sig genom livets skola. Dock kan man inte plugga sin väg i förtid utan måste snällt invänta tills lektionerna droppar ner som den första droppen till ett kommande hav.
Anledningen till denna något allvarliga ton i detta inlägg är mitt nya jobb under sommaren. Jag är stensäker på att jag valt en karriär som jag kommer tycka mycket om och gärna ha till livet säger farewell till min kropp. Dock så har min chef på trädsgårsfirman ständigt pumpat i mig att inte bli låst vid en idé, en vilja utan hela tiden se öppningar för nya möjligheter.
Jag har kämpat mig igenom två års skola, jobbat på Höganäs AB och hela tiden haft målet inställt på att bli brandman. Hur öppen för möjligheter har jag varit? Vilka dörrar har jag passerat utan att ens titta in i?
en snöig torsdag
Det är något speciellt med snö, det inger ro när allt annat bara är upp och ner. Jag sitter och tittar på snön, den faller ner utan bekymmer, ibland får den till och med hjälp av en vindpust att ta sig över en bil eller ett träd för att snällt och fint landa bland sina vänner.
Jag behöver landa bland mina vänner som jag ibland råkat sväva ifrån. Det är en obekväm sanning, jag har inte träffat min bästa vän på hur länge som helst. Jag har tappat kontakten med flertalet som jag innerst inne aldrig vill sluta prata med. Jag försöker intala mig att det är så det går till, you loose some and you gain some.
Det är inte problemet att hitta nya vänner som gör mig nedstämd, jag träffar ständigt nya intressanta personer som jag har ett stort utbyte av. Det är min förmåga att "glömma" de som jag redan har. Jag skäms över detta fenomen hos mig själv. Att jag inte kan ta en dag, spendera den med en person som jag tycker om och bara njuta. Utan att känna krav på annat eller måsten att det ska leda någonstans. Detta gör mig nedstämd.
Att vara nedstämd har sina fördelar, man kan gråta (har svårt för det annars), man kan tycka det är helt ok att spendera en hel dag i soffan, äta popcorn, läsa bok och drömma sig bort från verkligheten. Om livet vore en dröm skulle jag styrt den så att jag med mitt ekonomiska oberoende kunnat hjälpa Pappa om dagarna, att jag kunnat vara med mina vänner. Jag hade kunnat hälsa på min familj betydligt oftare än vad jag gör. Men framför allt hade jag kunnat hjälpa mina föräldrar genom de svåra tider de genomlider nu och har så gjort ett par år. Min pappa är min största idol, han har det otroligt tufft men kämpar ändå.
Det är där det största skoskavet inom mig finns. Mina föräldrar och framför allt min pappa har det svårt, och där finns inget jag kan göra.
Pappa fyller 60 nästa fredag, han ska få den finaste presenten jag någonsin kommit på till honom. Men han är värd så mycket mycket mer.
Jag behöver landa bland mina vänner som jag ibland råkat sväva ifrån. Det är en obekväm sanning, jag har inte träffat min bästa vän på hur länge som helst. Jag har tappat kontakten med flertalet som jag innerst inne aldrig vill sluta prata med. Jag försöker intala mig att det är så det går till, you loose some and you gain some.
Det är inte problemet att hitta nya vänner som gör mig nedstämd, jag träffar ständigt nya intressanta personer som jag har ett stort utbyte av. Det är min förmåga att "glömma" de som jag redan har. Jag skäms över detta fenomen hos mig själv. Att jag inte kan ta en dag, spendera den med en person som jag tycker om och bara njuta. Utan att känna krav på annat eller måsten att det ska leda någonstans. Detta gör mig nedstämd.
Att vara nedstämd har sina fördelar, man kan gråta (har svårt för det annars), man kan tycka det är helt ok att spendera en hel dag i soffan, äta popcorn, läsa bok och drömma sig bort från verkligheten. Om livet vore en dröm skulle jag styrt den så att jag med mitt ekonomiska oberoende kunnat hjälpa Pappa om dagarna, att jag kunnat vara med mina vänner. Jag hade kunnat hälsa på min familj betydligt oftare än vad jag gör. Men framför allt hade jag kunnat hjälpa mina föräldrar genom de svåra tider de genomlider nu och har så gjort ett par år. Min pappa är min största idol, han har det otroligt tufft men kämpar ändå.
Det är där det största skoskavet inom mig finns. Mina föräldrar och framför allt min pappa har det svårt, och där finns inget jag kan göra.
Pappa fyller 60 nästa fredag, han ska få den finaste presenten jag någonsin kommit på till honom. Men han är värd så mycket mycket mer.
mupparna
Jag har under en tid använt ordet mupp utan att direkt veta vart det kommer ifrån.
Och rent historiskt så kommer ordet från den klassiska showen The Muppet Show som gick som ett vuxet barnprogram för länge sedan.
Min tanke är dock att karaktärerna i showen är speciella och en aning bakom flötet. Därav har använder man nu ordet för att beskriva en person som är flummig, grön och en aning dum.
Mer ordhistorik kan dyka upp i framtiden och kom ihåg detta är den högst inofficiella sanningen bakom ordet Mupp.
Och rent historiskt så kommer ordet från den klassiska showen The Muppet Show som gick som ett vuxet barnprogram för länge sedan.
Min tanke är dock att karaktärerna i showen är speciella och en aning bakom flötet. Därav har använder man nu ordet för att beskriva en person som är flummig, grön och en aning dum.
Mer ordhistorik kan dyka upp i framtiden och kom ihåg detta är den högst inofficiella sanningen bakom ordet Mupp.
När allt går emot
Det finns tider då man känner att man ensam håller ett tolvvåningars tegelhus ovanför sitt huvud. Det känns tungt med andra ord. Tider då inget går ens väg, när inte ens skon kan låta bli att knyta upp sig själv så man nästan snubblar i nytorgsbacken på väg ner till Gustav Adolf torg.
I helgen så var det min tur att tippa i tipsbolaget "ljusblå hjärtan". Det gick sådär, missade tio matcher av 13 möjliga. Man skulle kunna säga att jag inte ens var nära att få en t-shirt eller ens bli tillfrågad vilken storlek jag har. Men som man säger, tur i kärlek otur i spel. Jag får skatta mig lyckligt att jag trots allt har jäkligt tur i kärlek.
När det kändes som att det inte fanns mycket mer som kunde gå fel så fick jag precis reda på att Tumstock festivalen ska lägga ner. De får ingen budget av Helsingborgs stad och kan således inte hyra scen eller artister. Helt sjukt anser jag då gröningen var det ställe där man hängde för att inte supa ner sig och spy på terrastrapporna. Locka bort folk från alkoholen och inbjud dem till musikalisk frälsning genom att ha tumstock kvar.
Men nåja, nu är det inte mycket mer som kan gå fel.
Undra hur många gånger jag ska få äta upp det där...
I helgen så var det min tur att tippa i tipsbolaget "ljusblå hjärtan". Det gick sådär, missade tio matcher av 13 möjliga. Man skulle kunna säga att jag inte ens var nära att få en t-shirt eller ens bli tillfrågad vilken storlek jag har. Men som man säger, tur i kärlek otur i spel. Jag får skatta mig lyckligt att jag trots allt har jäkligt tur i kärlek.
När det kändes som att det inte fanns mycket mer som kunde gå fel så fick jag precis reda på att Tumstock festivalen ska lägga ner. De får ingen budget av Helsingborgs stad och kan således inte hyra scen eller artister. Helt sjukt anser jag då gröningen var det ställe där man hängde för att inte supa ner sig och spy på terrastrapporna. Locka bort folk från alkoholen och inbjud dem till musikalisk frälsning genom att ha tumstock kvar.
Men nåja, nu är det inte mycket mer som kan gå fel.
Undra hur många gånger jag ska få äta upp det där...
Mr Two-timer...
Rubriken må vara något sexistisk men historien bakom är något helt annorlunda, men jag återkommer till den lite senare.
Först måste jag berätta att jag nått en ny botten i helgen. När jag trodde att jag inte kunde ha mer otur så lyckades jag missa tio matcher på tipset. Och jo, det är så jag ser det. Inte att jag lyckades få tre rätt (vilket i sig är en rätt förnedrande mening) utan att jag missade tio matcher.
Och det värsta är att om jag gått efter magkänslan så hade jag haft minst 6 rätt. Varför litade jag inte på mitt enda sunda organ? jo för min vilja att överbevisa mig själv fick mig att sitta i nästan två timmar och analysera tidigare resultat, skadelistor, sannolikhetstabeller, experttips och annat som kan få en mage ur balans.
Dit räknar jag dock inte nutella till frukost, även om det kan göra den stabilaste magen orolig för vad ägaren tänker med. Nutella till frulle?? måste vara en mycket sjuuuk människa som tänker i de banorna. Antingen det eller en 9 åring. Var går gränsen mellan geni och han-som-har-släppt-ut-fåren-innan-han-ska-somna?
Men historien bakom rubriken kanske du tänker och jag ska inte hålla dig på halster längre. Jag hämtade ett gäng nyblivna släktingar på Kastrup.
Illegala invandrare kanske du tänker men om du inte avbryter mig så kan jag förklara att det är min sambos morbror och hans familj som varit på semester i USA och ville bli hämtade. Illegala invandrare... fnys.. vart fick du det ifrån??
Men i alla fall där står jag och väntar på att dessa släktingar ska komma gående genom arrivals dörren. Direkt när jag ställt mig där kommer en kille i grå munkjacka med ett par väskor och sin mamma bredvid sig. Han är blond och haltar något. Han har ett lagom alldagligt ansikte men ändå så pass olikt alla andras att man lätt lägger det på minnet. (jag har en tendens att minnas ansikten men det ägnar jag en blogg åt senare).
Jag står där och väntar, och tittar på folk som kommer. Då efter en kvart DYKER HAN UPP IGEN!!!. min första tanke var "har vi inte möts?" och jo det slog mig att jag sett honom en kvart tidigare. Då kom nästa fråga. Hur i hela friden kom han in igen??
Min enda förklaring är denna:
Mr Two-timer har glömt en väska på bandet. japp, han har glömt att ta sin egen väska av bagagebandet och traskar glatt ut in i Danmark. Plötsligt slår det honom som en högerkrok från den evigt store Ingo, MIN VÄSKA ÄR KVAR I INTERNATIONAL-LANDET!!! (vad ska man annars kalla den internationella delen av en flygplats??)
Han smiter fram till SAS disken och smyger fram för att lägga sig bakom en väska och på så sätt komma ner till bagagesystemet. Därifrån gör han ett par über-viga ninja moves och svingar sig likt musiken på 50-talet till bagageutlämningen. Sätter sig på bandet, åker ut och greppar sin väska. Därifrån är det en enkelmatch att bege sig till utgången ännu en gång och i och med detta sätta igång en morgontrött, blond hjärna.
Och till sist vill jag säga att Roger Trygg har rätt som alltid, även i molniga tider kan man hitta de äkta solstrålarna.
återseendet av en kär gammal vän
Idag är det vår. Det känns i luften och det trots att temperaturen knappt letat sig över noll strecket. Men det är inte temperaturen som gör idag till dagens första vårdag, utan solen. Denna kära gamla vän man aldrig kan få nog utav. Trots att den befinner sig ungefär 26 228 450 000 000 000 km härifrån så är i alla fall jag glad att återse den med ny kraft och med mer energi att ge. För sommarsolen är något annat än vintersolen.
För visst finns solen även på vintern. Dock är känslan som kommer fram den att vintersolen har riktat sin energi på annat håll. Den kan lysa (vilket den inte gör så ofta) men den ger inte samma värme, eller samma energi som sommarsolen.
Idag är alltså den första dagen för sommarsolen. Eller egentligen inte den riktiga sommarsolen men dock babysommarsol och i dessa bistra tider får man vara glad för det minsta.
Så skin sol skin! Jag har väntat på dig!
För visst finns solen även på vintern. Dock är känslan som kommer fram den att vintersolen har riktat sin energi på annat håll. Den kan lysa (vilket den inte gör så ofta) men den ger inte samma värme, eller samma energi som sommarsolen.
Idag är alltså den första dagen för sommarsolen. Eller egentligen inte den riktiga sommarsolen men dock babysommarsol och i dessa bistra tider får man vara glad för det minsta.
Så skin sol skin! Jag har väntat på dig!
fotbollens vemod
Det är ett nytt år. Nya löften har lagts, nya midjemått ska till sommaren nås. Och framför allt har en ny fotbollssäsong startat. Dock är jag lite skeptiskt till detta. Mitt andra år som tränare kommer visa vad jag egentligen går för. Första året var en lärotid. Jag fick tips av fotbollsmiraklena i A truppen och Wendel vid min sida lärde mig oerhört mycket. Så rent fotbollsmässigt är jag dock redo.
Men vi har en gjort en ruckad i tränarstaben. Jag fick säga adjö till Mice och Delarsson och samtidigt får jag undra var Per är, och så fick jag hälsa Christer, Niklas och Mats välkomna till de ljusblå. Mats och Niklas vet jag var de är. Två sköna killar som kan fotboll och har humorn på sin sida. Christer vet jag inte så mycket om.
Det jag vet är dock att den synergi effekt vi hade bland tränarna i höstas är borta. DeLarsson's plats i omklädningsrummet är tomt. Per kommer då han kommer och annars kommer han inte. Det känns som om sammanhållningen i staben är borta.
Inte så konstigt när man byter personer. Ljusglimten i detta gråa skimmer är Niklas som har gått från klarhet till klarhet. Det kan bli en riktigt rolig säsong med han och jag som styr DamU. Han är också den enda av de nya som byter om på IP och som förstår vikten av att bada bastu efter en kall träning i Rydebäck.
Nu kanske jag får det att låta som att fotbollen är skit. Det är det givetvis inte. Men de punkterna som är tunga tynger ner mig rätt så långt. Många frågetecken som måste rätas ut och framför allt så har jag noll koll på läget.
Det är i och för sig rätt vanligt men jag vet inte riktigt vart jag ska gå för att få informationen. Per är mer informationslös än vad jag är :S
2009 års fotbollssäsong kommer att beskrivas här, på denna kanalen vid olika tider.
Stay tuned!
Men vi har en gjort en ruckad i tränarstaben. Jag fick säga adjö till Mice och Delarsson och samtidigt får jag undra var Per är, och så fick jag hälsa Christer, Niklas och Mats välkomna till de ljusblå. Mats och Niklas vet jag var de är. Två sköna killar som kan fotboll och har humorn på sin sida. Christer vet jag inte så mycket om.
Det jag vet är dock att den synergi effekt vi hade bland tränarna i höstas är borta. DeLarsson's plats i omklädningsrummet är tomt. Per kommer då han kommer och annars kommer han inte. Det känns som om sammanhållningen i staben är borta.
Inte så konstigt när man byter personer. Ljusglimten i detta gråa skimmer är Niklas som har gått från klarhet till klarhet. Det kan bli en riktigt rolig säsong med han och jag som styr DamU. Han är också den enda av de nya som byter om på IP och som förstår vikten av att bada bastu efter en kall träning i Rydebäck.
Nu kanske jag får det att låta som att fotbollen är skit. Det är det givetvis inte. Men de punkterna som är tunga tynger ner mig rätt så långt. Många frågetecken som måste rätas ut och framför allt så har jag noll koll på läget.
Det är i och för sig rätt vanligt men jag vet inte riktigt vart jag ska gå för att få informationen. Per är mer informationslös än vad jag är :S
2009 års fotbollssäsong kommer att beskrivas här, på denna kanalen vid olika tider.
Stay tuned!
Vad händer bakom disken?
Härom veckan så skulle jag lämna in min klockan för lagning. Som den novis i området "urmakare i Helsingborg" så beger jag mig ner till kullagatan och börjar min vandring mot en ny värld full av fungerande klockor och märkliga tillverkningsvideor från Schweiz.
Under min vandring så ser jag en stor klocka sticka ut från en fasad. "There it is!!" tänkte jag och gick glatt mot dörren, och stannade. Det jag såg var en återförsäljare för Rolex klockor. En mer fancy butik får man leta efter. På väggarna är det glasmontrar med dyra klockor (jag tror den billigaste kostade runt 5000). Rakt fram är disken och bakom ett rum där det sitter två män och pratar med lite på en dialekt som säger "vi är rika och vi bryr oss, men inte om dig". Bredvid ingången till rummet som inte bryr sig så är en stor flat-screen tv som visar slavar i de Schweziska alperna som tillverkar klockor åt stora företag. Tickande klockor med så små delar att kameran får använda zoom objektiv samt Makro läge.
Jag stiger fram till disken. En av de arroganta männen reser sig upp och och går mot andra sidan av disken och säger ett vänlig hej hur kan jag hjälpa dig?. Jag berättar mitt livsproblem, att ärmen på klockan har gått av och behöver lagas. Det är då det händer. Han, den arroganta mannen, meddelar att han ska bara gå bak och fråga HAN om HAN kan fixa det. Den arroganta mannen går in i rummet bakom disken, förbi sin arroganta kollega och vidare bakom en hörna. Den arroganta mannen är där ett tag och kommer tillbaka för att säga att Han behöver göra ett nytt stift och klockan är klar i morgon.
Jag tackar och bockar utan att egentligen tänka allt förmycket på vad denna arroganta man egentligen menade.
Det var först när jag igår gick tillbaka till samma butik för att hämta klockan. Nu var det mer livat i butiken. Ungefär fem arroganta personer som "arbetade" där. En ung man som snackade i telefon och beklagade sig över att programvaran i deras senaste kassamaskin inte höll måttet för deras giriga behov. En dam kommer fram och betjänar mig. Jag lämnar mitt kvitto och hon ska hämta klockan. Hon letar först i en låda strax bakom den unga mannen som trycker på kassa-apparaten och snackar telefon samtidigt. Hon hittar den inte där utan går bak i det där rummet bakom rummet bakom disken. Allt kommer tillbaka till mig, minnena om den första arroganta mannen som gick bakom för att prata med HAN. Jag börjar bli nyfiken på vad som finns där bak. Men det är först när hon kommer tillbaka med klockan och en av hakarna som håller den på plats inte fungerar som jag börjar bli orolig.Hon tog klockan "dit bak" och kom tillbaka någon minut senare. OCH DEN FUNGERADE!!
jag lämnade så fort jag kunde. Ville inte vara en del i denna maskopi eller vad det nu var för något.
Och när jag gick terasstrapporna upp mot hemmet så insåg jag vad som egentligen fanns där bak. En quasimodo look-a-like som inte kunnat visas ute utan fick kämpa med att lära sig allt om klockor i den arroganta familjens källare. Denna bleka figur är nu fastlåst bakom rummet bakom disken i den lilla urmakarbutiken på kullagatan.
The so does the legend goes about the magic repairman.
Under min vandring så ser jag en stor klocka sticka ut från en fasad. "There it is!!" tänkte jag och gick glatt mot dörren, och stannade. Det jag såg var en återförsäljare för Rolex klockor. En mer fancy butik får man leta efter. På väggarna är det glasmontrar med dyra klockor (jag tror den billigaste kostade runt 5000). Rakt fram är disken och bakom ett rum där det sitter två män och pratar med lite på en dialekt som säger "vi är rika och vi bryr oss, men inte om dig". Bredvid ingången till rummet som inte bryr sig så är en stor flat-screen tv som visar slavar i de Schweziska alperna som tillverkar klockor åt stora företag. Tickande klockor med så små delar att kameran får använda zoom objektiv samt Makro läge.
Jag stiger fram till disken. En av de arroganta männen reser sig upp och och går mot andra sidan av disken och säger ett vänlig hej hur kan jag hjälpa dig?. Jag berättar mitt livsproblem, att ärmen på klockan har gått av och behöver lagas. Det är då det händer. Han, den arroganta mannen, meddelar att han ska bara gå bak och fråga HAN om HAN kan fixa det. Den arroganta mannen går in i rummet bakom disken, förbi sin arroganta kollega och vidare bakom en hörna. Den arroganta mannen är där ett tag och kommer tillbaka för att säga att Han behöver göra ett nytt stift och klockan är klar i morgon.
Jag tackar och bockar utan att egentligen tänka allt förmycket på vad denna arroganta man egentligen menade.
Det var först när jag igår gick tillbaka till samma butik för att hämta klockan. Nu var det mer livat i butiken. Ungefär fem arroganta personer som "arbetade" där. En ung man som snackade i telefon och beklagade sig över att programvaran i deras senaste kassamaskin inte höll måttet för deras giriga behov. En dam kommer fram och betjänar mig. Jag lämnar mitt kvitto och hon ska hämta klockan. Hon letar först i en låda strax bakom den unga mannen som trycker på kassa-apparaten och snackar telefon samtidigt. Hon hittar den inte där utan går bak i det där rummet bakom rummet bakom disken. Allt kommer tillbaka till mig, minnena om den första arroganta mannen som gick bakom för att prata med HAN. Jag börjar bli nyfiken på vad som finns där bak. Men det är först när hon kommer tillbaka med klockan och en av hakarna som håller den på plats inte fungerar som jag börjar bli orolig.Hon tog klockan "dit bak" och kom tillbaka någon minut senare. OCH DEN FUNGERADE!!
jag lämnade så fort jag kunde. Ville inte vara en del i denna maskopi eller vad det nu var för något.
Och när jag gick terasstrapporna upp mot hemmet så insåg jag vad som egentligen fanns där bak. En quasimodo look-a-like som inte kunnat visas ute utan fick kämpa med att lära sig allt om klockor i den arroganta familjens källare. Denna bleka figur är nu fastlåst bakom rummet bakom disken i den lilla urmakarbutiken på kullagatan.
The so does the legend goes about the magic repairman.
The perfect crime...
Tänk dig så här. Du är en förbrytare, en person med kriminaliteten skriven i pannan. Du har inget förflutet eftersom du sålde det till en ensam star-trek älskande tjockis på Närlunda för att ha råd att köpa en flyktbil lagligt.
Med detta i bagaget så fortsätter du tänka dig att du har precis gjort en stor stöt med din kollega, som också råkar vara din älskare, och ni har nu flytt från polisen. Ni kör och kör i er röda mazda 96:a och hittar tillslut en infart som ser riktigt öde och död ut. Ni kör in i tron om att ni kommit undan polisen. Medans ni sitter stilla i bilen och din kumpan nöjt räknar bytet så kommer du att tänka på att du faktiskt får hela bytet om du gör dig av med din kollega. När du tänker detta råkar du stöta ur dig ett skratt som drar tankarna till Dr Evil och Mini-Me. Din älskare tittar undrande på dig och du slutar men fortsätter tänka tankarna hur mycket pengar du egentligen hade fått om du bara gjort att själv.
Egentligen hade du kunnat göra allt själv eftersom allt din kollega gjorde var att sitta i bilen och låtsas sova och sedan utstötta ett uggleliknande stön när du skulle komma ut. Men eftersom du var inomhus och din kollega "sovande" i bilen hörde du aldrig den varnande ugglan och gjorde således hela kuppen av egen maskin.
När du kommit underfund med detta inser du att ni har ett koloniområde alldeles bakom bilen och du vänder om och börjar sakta rulla mot infarten till denna ministugby. Du svänger tvärt in på uppfarten som är mörklagd och...
... helt plötsligt ser du ett blinkande vitt ljus.
Du backar tvärt bakåt och innan ljuset hunnit fram till motorhuven har du rivstartat med alla mazdans krafter och kör ut på vägen och mot McDonalds.
Nu när du läst detta tänker du dig att du är mig som efter ett tufft terränglopp har börjat komma på plan mark i min joggingrunda och svänger ner från koloniområdet och råkar se en bil komma snabbt svängande upp samma uppfart. I panik för att bilen ska se dig trycker du på fel knapp på lampan och den börjar blixtra som ett stroboskop på Ibiza. Bilen rivbackar (det gjorde den faktiskt) och sedan rivstartar därifrån.
Du joggar sakta vidare, undrande och fantiserande vad denna bilen hade för mening i tillvaron.
tjaa.. så kan det gå...
Med detta i bagaget så fortsätter du tänka dig att du har precis gjort en stor stöt med din kollega, som också råkar vara din älskare, och ni har nu flytt från polisen. Ni kör och kör i er röda mazda 96:a och hittar tillslut en infart som ser riktigt öde och död ut. Ni kör in i tron om att ni kommit undan polisen. Medans ni sitter stilla i bilen och din kumpan nöjt räknar bytet så kommer du att tänka på att du faktiskt får hela bytet om du gör dig av med din kollega. När du tänker detta råkar du stöta ur dig ett skratt som drar tankarna till Dr Evil och Mini-Me. Din älskare tittar undrande på dig och du slutar men fortsätter tänka tankarna hur mycket pengar du egentligen hade fått om du bara gjort att själv.
Egentligen hade du kunnat göra allt själv eftersom allt din kollega gjorde var att sitta i bilen och låtsas sova och sedan utstötta ett uggleliknande stön när du skulle komma ut. Men eftersom du var inomhus och din kollega "sovande" i bilen hörde du aldrig den varnande ugglan och gjorde således hela kuppen av egen maskin.
När du kommit underfund med detta inser du att ni har ett koloniområde alldeles bakom bilen och du vänder om och börjar sakta rulla mot infarten till denna ministugby. Du svänger tvärt in på uppfarten som är mörklagd och...
... helt plötsligt ser du ett blinkande vitt ljus.
Du backar tvärt bakåt och innan ljuset hunnit fram till motorhuven har du rivstartat med alla mazdans krafter och kör ut på vägen och mot McDonalds.
Nu när du läst detta tänker du dig att du är mig som efter ett tufft terränglopp har börjat komma på plan mark i min joggingrunda och svänger ner från koloniområdet och råkar se en bil komma snabbt svängande upp samma uppfart. I panik för att bilen ska se dig trycker du på fel knapp på lampan och den börjar blixtra som ett stroboskop på Ibiza. Bilen rivbackar (det gjorde den faktiskt) och sedan rivstartar därifrån.
Du joggar sakta vidare, undrande och fantiserande vad denna bilen hade för mening i tillvaron.
tjaa.. så kan det gå...
Citatets roll i konversationen
Det är ett magnifikt sätt att utrycka sig på, att använda citat. Man kan med en enkel mening ta personen man pratar med tillbaka till den känsla som citatet skapade då man först hörde det.
Låter det invecklat? Det är inte så svårt som det låter.
Låt oss tänka att du sitter och kollar på Terminator (jag väljer den filmen för den är lättast att förklara handlingen till). Du ser "good-old-Arnold" säga den klassiska repliken "I'll be back". Det man vet när man hör detta är att "Good-old-Arnold" är männens man. Han är så grymt manlig att en manlig man som jag själv betraktas som en åkersork. Han är så manlig att Muhammed Ali springer rakt in i en sandsäck och börjar kramas för att försöka passa in hos de mer kvinnliga männen (även kallat brottare). "Good-old-Arnold" är alltså manligare än manligast just när han säger de coola orden "I'll be back".
Det som händer då du använder denna frasen är att du på antingen ett seriöst eller humoristiskt sätt personifierar orden med dig själv. Det blir alltså en känsla för den som lyssnar att du antingen är manligare än manligast eller att du är kycklingen som leker emu och alltså leker större än vad han är.
Om du nu är någorlunda med i film och tv världen så har du flera tusen sådana citat som alla ger olika känslor.
Nu vet jag inte om det bara är min vänkrets som använder sig av sådana här citat, men vi har utvecklat ett sätt som många skulle uppfatta som antingen knasigt eller helt bängt. Vi kan prata i minuter och enbart använda citat och skratt. Allt för att ha så roligt som möjligt.
Och för mig så har då alltså citaten blivit en del av konversationen. Det har gått så långt att jag i vissa situationer längtar efter att dra ett citat men det är kanske inte läge till det. Ett exempel är när jag arbetar som värd på malmö arena och en person kommer fram och frågar om vägen. När jag förklarat den för honom så har jag lust att säga "you can do it, cut his head of".
Varför får du se i filmen Waterboy med Adam Sandler.
Låter det invecklat? Det är inte så svårt som det låter.
Låt oss tänka att du sitter och kollar på Terminator (jag väljer den filmen för den är lättast att förklara handlingen till). Du ser "good-old-Arnold" säga den klassiska repliken "I'll be back". Det man vet när man hör detta är att "Good-old-Arnold" är männens man. Han är så grymt manlig att en manlig man som jag själv betraktas som en åkersork. Han är så manlig att Muhammed Ali springer rakt in i en sandsäck och börjar kramas för att försöka passa in hos de mer kvinnliga männen (även kallat brottare). "Good-old-Arnold" är alltså manligare än manligast just när han säger de coola orden "I'll be back".
Det som händer då du använder denna frasen är att du på antingen ett seriöst eller humoristiskt sätt personifierar orden med dig själv. Det blir alltså en känsla för den som lyssnar att du antingen är manligare än manligast eller att du är kycklingen som leker emu och alltså leker större än vad han är.
Om du nu är någorlunda med i film och tv världen så har du flera tusen sådana citat som alla ger olika känslor.
Nu vet jag inte om det bara är min vänkrets som använder sig av sådana här citat, men vi har utvecklat ett sätt som många skulle uppfatta som antingen knasigt eller helt bängt. Vi kan prata i minuter och enbart använda citat och skratt. Allt för att ha så roligt som möjligt.
Och för mig så har då alltså citaten blivit en del av konversationen. Det har gått så långt att jag i vissa situationer längtar efter att dra ett citat men det är kanske inte läge till det. Ett exempel är när jag arbetar som värd på malmö arena och en person kommer fram och frågar om vägen. När jag förklarat den för honom så har jag lust att säga "you can do it, cut his head of".
Varför får du se i filmen Waterboy med Adam Sandler.
Konsten att skapa konst
Det är egentligen inte så svårt att skapa konst. Jag syftar inte på att min blogg på något sätt kommer i närheten av ett konststycke, det står andra fantastiska bloggare för (DeLarsson, m.fl.) Utan jag menar att skapa konst som betraktas som konst är egentligen lättare än vad folk i allmänhet tror. Det gäller bara att ha tillräckligt med sjuk fantasi och våga spränga gränser.
Titta på de magiska eller knasiga personerna som mitt i Malmö la sig ner för att spela döda i en kvart. Jag minns inte riktigt vad de protesterade mot men det var konst.
Alla trubadurer och vismakare som vänder och vrider på orden för att skapa den där fantastiska tvisten på en låt skapar också konst.
"Muhammed karikatören" skapade också konst, hans konst blev kanske inte så populär men den skapades och det är det som är det viktiga inom konsten. Ta vägar dit ingen annan gått eller vågat gå.
I söndags så tittade flickvännen och jag upp på taket i hallen och konstaterade att någonstans där uppe läcker det vatten. Hur vi kunde vara så säkra på att det just var vatten var att vår lampa i hallen hade 3-4 centimeter vatten i sig. Mina tankar flög på att man kunde lägga i en guldfisk i det och kalla det för konst.
Och mycket riktigt , när jag var liten trodde jag konst var en förkortning på ordet konstigt. Det förklarar kanske en del.
mellan två kuddar
Det är söndagsmorgon och jag ligger i sängen. Klockan har precis slagit 09:00 då börjar helvetet.
Vår kära granne, som jag enbart mött i trappen enstaka gånger, bestämmer sig för att renovera sin lägenhet och börja med att borra ofantligt många hål i väggen som också råkar vara vägen mot vår (läs min sambos) lägenhet. Det är inte så att det bara är ett eller två hål som ska göras. Han försöker på ett eller annat sätt att invadera vårt badrum och ta den nya tvålen vi hittade på OJ supermarket vid GA torg.
Men jag är beredd på fight. Med två kuddar lindade runt huvudet för att täcka öronen har jag byggt upp en skyttegrav i dörröppningen till badrummet. Diverse tillhyggen, som är omsorgsfullt valda, finns vid min sida.
Ljudet kommer närmare, vilken sekund som helst bryter han kaklet och ett titthål kommer uppenbara sig.
Jag kommer invänta tills han i falsk säkerhet sticker ut huvudet för att "kolla läget", och då BAAANG!!
Den nya stekpannan vi fick av pappsen will be handy.
nu är det T -30 minuter (ca).
Vår kära granne, som jag enbart mött i trappen enstaka gånger, bestämmer sig för att renovera sin lägenhet och börja med att borra ofantligt många hål i väggen som också råkar vara vägen mot vår (läs min sambos) lägenhet. Det är inte så att det bara är ett eller två hål som ska göras. Han försöker på ett eller annat sätt att invadera vårt badrum och ta den nya tvålen vi hittade på OJ supermarket vid GA torg.
Men jag är beredd på fight. Med två kuddar lindade runt huvudet för att täcka öronen har jag byggt upp en skyttegrav i dörröppningen till badrummet. Diverse tillhyggen, som är omsorgsfullt valda, finns vid min sida.
Ljudet kommer närmare, vilken sekund som helst bryter han kaklet och ett titthål kommer uppenbara sig.
Jag kommer invänta tills han i falsk säkerhet sticker ut huvudet för att "kolla läget", och då BAAANG!!
Den nya stekpannan vi fick av pappsen will be handy.
nu är det T -30 minuter (ca).
På allmän begäran
Okej, jag erkänner. Jag måste använda samma slagdänga som alla andra bloggare använder. "Jag vet att jag inte bloggat på länge men jag har inte haft tid". Eller nja, tid har jag haft nu när jag både varit gräsänkling (en vecka) och är mångsysslare sedan två veckor tillbaka. Så tid är det enda som jag verkligen inte kan skylla på. Däremot har min inspiration att skapa mästerverk falnat. Jag har ju i och för sig inte skapat mästerverk någon gång men det har varit viljan att göra det som drivit mig att skriva i stort sett varje dag.
Men nu är inspirationen borta med vinden, så som en dålig uppföljare kommer här nu ett inlägg om absolut ingenting men ändå allting.
Sitter just nu och lyssnar på Barry Louis Polisar med låten All I want is you efter en "hård" kväll på Malmö Arena. Japp, jag jobbar extra på norra Europas modernaste arena. Eller som Percy själv sa innan match "världens bästa arena". Jag kan hålla med även om detta kommer göra att min brevlåda fylls med ruttna ägg, halv ätna grisöron, avhuggna sillhuvuden och annat äckligt som hockey folk får för sig att använda som någon sorts utpressning. Men Malmö Arena är inte bara en arena för ishockeylaget Malmö Redhawks utan det är en multianläggning där man kan kolla på allt från musikaler till metal konserter via handbolls EM och Disney on Ice. Här ryms allt. Och ikväll vann malmö sin första match på arenan med 2-1, och alla målen gjordes i de första tio minuterna av matchen.
Jag har aldrig gillat hockey och gör det fortfarande inte efter denna sega match. Om man säger att det inte händer saker i fotboll så är det ingenting jämfört med en hockey match. Icing, ruff, icing, offside, icing. Och när en sådan signal lyder så stannar hela spelet. Klockan stannar, spänningen försvinner.
Nä tacka vet jag fotbollen.
Imorgon är det inomhuscup i Svalöv för ett lyckligt gäng Råå IF tjejer. Hoppas verkligen de laddar ordentligt.
jupp, allt för idag. Allt lugnt Maowlin? ;)
Men nu är inspirationen borta med vinden, så som en dålig uppföljare kommer här nu ett inlägg om absolut ingenting men ändå allting.
Sitter just nu och lyssnar på Barry Louis Polisar med låten All I want is you efter en "hård" kväll på Malmö Arena. Japp, jag jobbar extra på norra Europas modernaste arena. Eller som Percy själv sa innan match "världens bästa arena". Jag kan hålla med även om detta kommer göra att min brevlåda fylls med ruttna ägg, halv ätna grisöron, avhuggna sillhuvuden och annat äckligt som hockey folk får för sig att använda som någon sorts utpressning. Men Malmö Arena är inte bara en arena för ishockeylaget Malmö Redhawks utan det är en multianläggning där man kan kolla på allt från musikaler till metal konserter via handbolls EM och Disney on Ice. Här ryms allt. Och ikväll vann malmö sin första match på arenan med 2-1, och alla målen gjordes i de första tio minuterna av matchen.
Jag har aldrig gillat hockey och gör det fortfarande inte efter denna sega match. Om man säger att det inte händer saker i fotboll så är det ingenting jämfört med en hockey match. Icing, ruff, icing, offside, icing. Och när en sådan signal lyder så stannar hela spelet. Klockan stannar, spänningen försvinner.
Nä tacka vet jag fotbollen.
Imorgon är det inomhuscup i Svalöv för ett lyckligt gäng Råå IF tjejer. Hoppas verkligen de laddar ordentligt.
jupp, allt för idag. Allt lugnt Maowlin? ;)
gräsänkling
Denna veckan är jag en gräsänkling. Min favorit tjej (som också råkar vara min sambo) är i romantikens huvudstad, dock utan mig. Jag följde henne till flyget igår som en förälder följer sitt barn till deras första skoldag. Kanske inte riktigt den bästa liknelsen och det blev inte bättre när jag wikipediade ordet gräsänkling.
Betydelsen kommer usprungligen från Tyskland och betydde i sort sett "förförd och övergiven". Det syftade alltså på "förförelse i det fria". Dock har ju som tur är ordet ändrat betydelse sedan dess. Från förförd till övergiven. Så jag är alltså övergiven av min bättre hälft.
Det är egentligen inte så dramatiskt som det låter. Jag går inte under bara för att hon är flera hundra mil ifrån mig. Hon kommer ju tillbaka (hoppas jag!)
Men i alla fall. Jag var lite orolig under tågfärden ner till Kastrup att jag inte skulle ha något att göra denna veckan. Detta har jag kännt länge och planerat därefter. En vecka där jag inte vill vara hemma, för där är ensamt och tråkigt. Och som handen i handsken så fick jag under en snabb halvtimme i förmiddags att boka om en hel del för att inte vara dubbelbokad 24/7. Knasigt hur fel jag har ibland.
Jag har även varit medveten om att min uppdateringsflitighet här på bloggen varit lidande och riskerar att så vara tills på fredag. Anledningen till det är att jag inte velat gå ifrån min princip att skriva om intressanta saker. Inte bara skriva vad jag gjort rakt upp och ner. Jag vill alltså inte bli 17, slänga halva mitt ordförråd och kallas för Blondinpelle.
Dock kommer jag frångå mina principer denna veckan. Det kommer vara många tankar om vad jag ska göra nästa vecka. Om hur jag ska klara av allt rent ekonomiskt. Du får stå ut med det, förhoppningen från min sida är att ändra skrivsättet när allt satt sig och jag har koll på läget igen. Tills dess är Du mitt bollplank utan studs. Jag skriver, Du läser, jag mår bättre på det sättet.
Cherio så länge...
Betydelsen kommer usprungligen från Tyskland och betydde i sort sett "förförd och övergiven". Det syftade alltså på "förförelse i det fria". Dock har ju som tur är ordet ändrat betydelse sedan dess. Från förförd till övergiven. Så jag är alltså övergiven av min bättre hälft.
Det är egentligen inte så dramatiskt som det låter. Jag går inte under bara för att hon är flera hundra mil ifrån mig. Hon kommer ju tillbaka (hoppas jag!)
Men i alla fall. Jag var lite orolig under tågfärden ner till Kastrup att jag inte skulle ha något att göra denna veckan. Detta har jag kännt länge och planerat därefter. En vecka där jag inte vill vara hemma, för där är ensamt och tråkigt. Och som handen i handsken så fick jag under en snabb halvtimme i förmiddags att boka om en hel del för att inte vara dubbelbokad 24/7. Knasigt hur fel jag har ibland.
Jag har även varit medveten om att min uppdateringsflitighet här på bloggen varit lidande och riskerar att så vara tills på fredag. Anledningen till det är att jag inte velat gå ifrån min princip att skriva om intressanta saker. Inte bara skriva vad jag gjort rakt upp och ner. Jag vill alltså inte bli 17, slänga halva mitt ordförråd och kallas för Blondinpelle.
Dock kommer jag frångå mina principer denna veckan. Det kommer vara många tankar om vad jag ska göra nästa vecka. Om hur jag ska klara av allt rent ekonomiskt. Du får stå ut med det, förhoppningen från min sida är att ändra skrivsättet när allt satt sig och jag har koll på läget igen. Tills dess är Du mitt bollplank utan studs. Jag skriver, Du läser, jag mår bättre på det sättet.
Cherio så länge...
